Anmärkning:
Tunna, del av, stav. Konvex profil. I vardera ände av staven är en lagg/krös, ca 3 mm bred. I ena laggen/krösen är spår av tätning eller rester av träfibrer från tunnbotten? På utsidan av staven är rester av metall (från band) och troligen tjära. På mitten av staven är ett tapphål, 50 mm diam. Hela tunnan består av 25 delar vilka är förpackade i 3 lådor.
Två Fe-prov (järn) är tagna från Litt/subnr 900:24. Provet utgörs av korroderat järn med vidhäfande träfibrer. Järnkrustan har sutttit runt tapphål. Provet benämns "900:24 Band + krusta runt tapphål". Provresultat okänt, juni 2006 UJ.
Röntegfoto av en av laggarna: nr 26-30 (SVK).
Funktion:
Förvaring. Många gånger ingick en tunnbindare i fartygens besättning. Hans uppgift var att tillverka tunnor till matförråd och gods ombord.
Teknik:
Tunnstaven holkas ur på den konkava sidan, rundas lite på den konväxa sidan, görs smalar i vardera ände och till sist fasas långsidorna av (Seymour,J. 1985. De gamla hantverken. Eskilstuna).
Tunnbinderi, yrkesmässig tillverkning av tunnor, varvid kärlets sidor först fogas samman av stavar med stöd av särskilda resband, varefter bottnarna sätts in, till skillnad från laggning, då stavarna anbringas runt bottnen. Tunnor, som före 1900-talet var den viktigaste förpackningen till större kvantiteter lösgods, inte bara av våta varor, är kända sedan vår tideräknings början, och tunnbinderi bedrevs som stadshantverk under skråtiden. Senare har industriell produktion förekommit, framför allt av stav och bottnar som halvfabrikat (Nationalencyklopedin).
Tunnstaven holkas ur på den konkava sidan, rundas lite på den konväxa sidan, görs smalar i vardera ände och till sist fasas långsidorna av.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».