Essen, Gustaf von (1803 - 1874)

Grupp D II.
Klingan är tveeggad med höga ryggar. Upptill är den ganska bred, men smalnar av rätt kraftigt mot spetsen. På bägge sidor är den upptill prydd med etsade ornament samt på yttre sidan med en bild av Bernhard av Weimar inom medaljongram. Högre upp på samma sida finns inskriften "ME FECIT SOLINGEN 1652" inom rektangulär ram. På innersidan finns, utom ornamenten, Gustaf II Adolfs porträtt inom samma sorts ram som porträttet på yttersidan samt längre upp inskriften "...HENS TESCH WIERSBERG" inom rektangulär ram. De tre första bokstäverna är utslipade. Omskrifterna kring bägge porträtten är till stor del oläsliga. Klingan är daterad till 1652.

Fästet är av förgyllt järn och från 1620-30. Knappen är åttkantig med svagt försänkta kanter och har närmast formen av ett uppifrån något tilltryckt klot. Nitknappen är hög, men av senare datum än resten av fästet. Halsen har upp och nedtill en skivliknande förstärkning.
Kaveln är spolformig. Upp- och nedtill har den en omkring 6 mm bred krans av överspunnen järntråd, men i övrigt är den lindad med tre järntrådar av vilka en är grov och två är fina. Alla är hopsnodda av två parter. Den grova och en av de smala är snodda åt samma håll, men den andra smala åt det motsatta. Kaveln är av senare tillverkningsdatum än resten av fästet. Parerstången har fyrkantigt tvärsnitt, är vertikalt S-formigt och vidgas vid ändarna. Den främre änden är starkt svängd inåt, den bakre utåt.
Handbygeln har också fyrkantigt tvärsnitt och en kant går som rygg på respektive ytter- och innersidan. På mitten är handbygeln rätt starkt utvidgad. Dess övre ände är utbildad till en sorts uppåtvänd knapp och vidrör, men är ej fäst vid fästets knapp.
Från korset går både fram och bak en rätt stor fingerhake nedåt. Från fingerhakarnas ändar utgår på yttersidan en stor parerbygel som är ställd snett uppåt, så att dess övre kant står högre än korset. På innersidan är denna bygel flat, men på yttersidan har den en rygg och på mitten är den utvidgad.
Parerbygeln är utfylld med en vacker, närmast nätaktigt genombruten kupig parerplåt. Från bygelns övre kant utgår litet framför mitten en på inre sidan flat, men på yttre sidan med rygg försedd spång, som går till handbygeln, vilken den träffar på mitten. Också på innersidan av fästet finns en med genombruten parerplåt utfylld bygel, vilken dock är mindre än den på yttersidan och vars övre kant står åtskilligt lägre än korset.
Från överkanten utgår en bit på vardera sidan om mitten en spång, vilkas spänger uppåt förenar sig till en tumbygel, vilken går i båge till korset. Klingan, som saknar ansats, har inte urspungligen hört samman med fästet. Fästet är minst 20 år äldre än klingan.

Collapse text

Grupp D II.
Klingans största bredd är 50 mm (250 mm ovanför udden).
Vapnet är likt AM 36648 (tidnr. 5137), utom att klingan är något kortare, samt att fästet på yttersidan har en bugel som går från korset tiil kavelns övre ände. På det förstnämda stället, fasthålles den av skruv, på den sistnämnda av en nit.

Collapse text

Klingan är tveeggad med höga ryggar. Uddpartiet är triangelformigt. Klingan är förkortad och den främre eggen är svårt skadad av hugg. Upptill på innersidan sitter en P-stämpel.

Fästets metalldelar är av mässing. Knappen har formen av ett vid polerna tilltryckt klot. Upptill finns en nitknapp, som på mitten är instrypt och upptill avrundad. Nedtill fortsättes knappen av en instrypt hals. Gränsen mellan knappen och halsen markeras av en avsats och en dylik går även runt halsens nedre del. Fästet är mycket lika det på AM 1932:5113.

Kaveln är klädd med svart skinn. Runt den går en spiralräffla 10 varv. I botten av denna räffla är en av två parter hopsnodd mässingstråd anbringad. Upp- och nedtill omgives kaveln av ett ringliknande mässingsbeslag, varav det övre är 11 och det nedre 7 mm brett.

På parerkorgens undersida markeras med upphöjda ränder en hjärnformig parérplåt. Baktill utgår från parerplåtens inbuktning en rak parérstång, som har ovalt tvärsnitt och och som baktill mot den avbrundade änden blir både bredare och tjockare. Från parérplåtens spets utgår handbygeln, som är avplattad från sidorna och bredast på mitten. Den går i b till knappen. Handbygelns övre ände är instucken i ett hål på knappen. På yttersidan finns en rätt stor, nära nog trekantig, upphöjd parérplåt, från vilket ett par svagt S-formiga spänger går framåt och en smula uppåt till handbygeln. Den övre av dessa spänger träffar handbygeln vid dess övre kök och den nedre förenas med denna bygel litet nedanför mitten. På innersidan finns en liknande men mindre parerplåt, som upptill övergår i en spång, vilken går till handbygelns mitt. På yttersidans parérplåt är tre kronor instämplade. Kronorna är av samma typ som de på AM 1932:7626.

Collapse text

Grupp E III.
Pistolen är fullkomligt lik AM 40663, utom i att längs varbygelns undersida går en ingraverad rand. Dessutom har laddstaken, som även här är av trä med skoning av gravarat ben, i smaländan ett 9.5 cm långt järnbeslagen, i vilket finnes ett gängat hål för en krats. Den framtill på framstockens högra sida befintliga graverade benskivan med hål för främre pipsitift är utfallen.

Collapse text

Grupp D II.
Baljan är tillverkad av den urholkade nedre delen av en runstav som har spruckit i processen, och består i dag av två hälfter, vilka sammanhålls dels genom limning, dels genom 8 små diagonalt ställda benbitar, som infällts och fastlimmats i kanterna. En benbit är bortfallen. Nedtill har baljan en 180 mm lång doppsko av järn som troligen är original. Runstaven är från första halvan av 1600-talet.
Ornamentiken på klingans handtag är typisk för Uppland, medan gyllentalen i baljans kalenderrunor skulle kunna vara från Närke. Det är inte säkert att handtag och balja kommer från samma runstav. Helgdagssymbolerna är troligen till största delen bortslipade.
Baljan har en ytbehandling av bivax löst i terpentin, vilket var vanligt på runstavar.

Collapse text

Grupp D II.
Värjkäpp, "stav med lönnvärja", tillverkad av en runstav med kalenderrunor. Baljan består av runstavens nedre del med kalenderrunor.
Klingans bredd upptill är 38 mm. Klingan är tveeggad med ryggar. På klingans ena sida är omkring 130 mm nedanför fästet ett par pilliknande stämplar inslagna. På samma sida, 240 mm nedanför fästet, syns tydliga rester av en djurfigur, formad av inhuggna, med mässing inslagna streck. Denna figur är tydligen "ulvmärket", som ursprungligen användes av smederna i Passau, men som på 1400-talets slut samt på 1500- och 1600-talet imiterades lite varstans.
Fästet, eller handtaget, är långt samt har upp- och nedtill hjaltliknande förstärkningar, som pryds med inskurna flätornament. Bägge förstärkningarna har svagt ovalt tvärsnitt. Den övre förstärkningen är 40 mm och den nedre, vars kant skjuter ut över baljans övre kant, är 50 mm lång. Också kaveln har svagt ovalt tvärsnitt samt är prydd med inskuren, enkel ornamentik.

Vid tillverkningen av denna värjkäpp har man använt en vanlig runstav. Hopsättningen är troligen från 1600-talets början eller förra hälft, men klingan, som tydligen var bredare, men avslipats, kan gott vara äldre.
Handtagets ornamentik är typisk för Uppland, medan gyllentalen i baljans kalenderrunor skulle kunna vara från Närke. Det är inte säkert att handtag och balja kommer från samma runstav.
Handtaget har en ytbehandling av bivax löst i terpentin, vilket var vanligt på runstavar.

I Livrustkammaren finns ett liknande "rundsvärd", vilket Gustaf II Adolf år 1615 erhöll som gåva av Johannes Bureus (se katalogen över Gustav Adolfsutställningen 1932, no 55).
Jämför också Karl IX:s stav med lönnvärja hos Livrustkammaren (inv LK 3836).

Collapse text

Grupp D IV.
Hjälmen har cirka 20 mm hög kam och är tillverkad av två stycken, som på brättena förenas genom nitar och i övrigt genom att överdelen på kammen i det ena stycket är böjd över över-kanten på den från den andra hjälmhalvan utgående kamdelen samt sedan rundsmidd. Brättets kant är omböjd och rundsmidd. Närmast kanten har det nedböjda brättet en svagt nedhamrad, omkring 22 mm bred rand, som längs mitten har en rad av 14 uppdrivna, halvklotformiga upphöjdningar med 7-8 mm diameter, vilka imitera nithuvud. En av dessa upphöjningar har dock blivit bortslagen. Längst bak vid brättet har kammen en närmast halvcylindrisk plymhållare av järn, vilken är prydd med tre hål. Från plymhållaren utgår på var sida en smal, med triangulär avslutning försedd arm, vilken fasthålles med en nit. Längs hjälmklockans underkant går en rad om 10 nitar, vilka tillsammans med de två, som sitter i plymhållarens armar, fasthållit hjälmfodret. Tre av dessa nitar är dock förkomna. Baktill på högra sidan är brättet skadat. Hjälmen ser nästan ut att vara ett jordfynd.

Collapse text