Agnes Andersson (1865-1958) var porträttfotograf i Hälsingland med fotoateljé i Alfta och filial i Ovanåker.

21 objects

Bröllopsbild.

Kabinettsfotografi - Otto Lidman med pojke

Kabinettsfotografi - Karin Lidman, född Forssell

Kabinettsfotografi - Otto Lidman

Bensinmack vid Västanå.

Fest i det gröna.

Konfirmander samlade utanför kyrkan i Alfta, omkring 1900.

Syskonen Carlgren från Kyrkbyn, Alfta socken.

Hällströmsflickorna i Bränderna, Alfta socken.

Bröllopsbild av K. F. Andersson med fru från Ersk-Anders i Önneberg, Alfta socken.

Gårdsmiljö från Uggasbo i Runemo, Alfta socken.

Lärarinnan Maria Hemström från Galvsbo.

Norells i Långhed, Alfta.

HMB3378

HMB5080

Bilden föreställer enligt uppgift en romsk man vid namn Dimitri och är tagen av fotograf Agnes Andersson i Alfta. Mannen är född 1891 och gifter sig i Alfta år 1929. Som de flesta andra romska familjer vid den här tiden flyttar de runt i hela Sverige. Vid 1800-talets slut började romer från Sydeuropa i högre grad att resa runt i hela Europa för att idka handel och arbeta med hantverk. På 1860-talet avskaffades slaveriet av romer i Valakiet (ung. dagens Rumänien och Moldavien). De förslavade romerna talade valakisk romani, främst lovari, kelderash och tjurari. Efter slaveriets avskaffande sökte sig många av de befriade till resten av Europa, men även till Amerika, Asien och Australien. Denna folkvandring sägs ha pågått fram till första världskriget. I Sverige kom den dock att begränsas till följd av inreseförbudet för romer som infördes år 1914. Efter ankomsten av valakiska romer till Sverige börjar majoritetssamhället göra skillnad på skandoromer och valakiska romer. Enligt den minoritetspolitiska gruppindelningen räknas idag ättlingar till de valakiska romerna till svenska romer medan ättlingar till skandoromer övergripande betecknas som resande eller resanderomer.

Bilden föreställer, enligt uppgift, Carolos döttrar. Familjen uppges vara romsk. Vid 1800-talets slut började romer från Sydeuropa i högre grad att resa runt i hela Europa för att idka handel och arbeta med hantverk. På 1860-talet avskaffades slaveriet av romer i Valakiet (ung. dagens Rumänien och Moldavien). De förslavade romerna talade valakisk romani, främst lovari, kelderash och tjurari. Efter slaveriets avskaffande sökte sig många av de befriade till resten av Europa, men även till Amerika, Asien och Australien. Denna folkvandring sägs ha pågått fram till första världskriget. I Sverige kom den dock att begränsas till följd av inreseförbudet för romer som infördes år 1914. Efter ankomsten av valakiska romer till Sverige börjar majoritetssamhället göra skillnad på skandoromer och valakiska romer. De föregående kommer då att kallas ”tattare” medan de senare kommer att kallas ”zigenare”. Tidigare användes dessa benämningar synonymt. Dessa epitet uppfattas idag som kränkande. Enligt den minoritetspolitiska gruppindelninger räknas idag ättlingar till de valakiska romerna till svenska romer medan ättlingar till skandoromer övergripande betecknas som resande eller resanderomer.

Bilden föreställer, enligt uppgift, Carolos döttrar. Familjen uppges vara romsk. Vid 1800-talets slut började romer från Sydeuropa i högre grad att resa runt i hela Europa för att idka handel och arbeta med hantverk. På 1860-talet avskaffades slaveriet av romer i Valakiet (ung. dagens Rumänien och Moldavien). De förslavade romerna talade valakisk romani, främst lovari, kelderash och tjurari. Efter slaveriets avskaffande sökte sig många av de befriade till resten av Europa, men även till Amerika, Asien och Australien. Denna folkvandring sägs ha pågått fram till första världskriget. I Sverige kom den dock att begränsas till följd av inreseförbudet för romer som infördes år 1914. Efter ankomsten av valakiska romer till Sverige börjar majoritetssamhället göra skillnad på skandoromer och valakiska romer. De föregående kommer då att kallas ”tattare” medan de senare kommer att kallas ”zigenare”. Tidigare användes dessa benämningar synonymt. Dessa epitet uppfattas idag som kränkande. Enligt den minoritetspolitiska gruppindelninger räknas idag ättlingar till de valakiska romerna till svenska romer medan ättlingar till skandoromer övergripande betecknas som resande eller resanderomer.

En familj har ställt upp sig för fotografering i samband med ett bröllop i Alfta år 1929. Romer har under flera hundra år utsatts för diskriminering på olika sätt, både genom lagstiftning och genom tjänstemannapraktiker. År 1885 blir det olagligt att vara arbetslös, egendomslös eller kringvandrande. I början av 1900-talet börjar kommuner runt om i landet utfärda vistelseförbud och lägerslagningsförbud för romer. Man flyttar nu inte enbart runt i jakt på arbete, utan det kringresande livet blir ett tvång. Att inte befinna sig stadigvarande på en ort gör det svårt att bli folkbokförd. Istället förklaras man som s.k. "obefintlig". Att inte vara kyrkobokförd leder i sin tur till att man inte heller kan gifta sig i kyrkan, då man inte tillhör någon församling. Svenska romer har istället kommit att fira bröllop utanför kyrkan, utan att varken stat eller kyrka betraktat giftermålet som legitimt. Barn som föddes i dessa äktenskap betraktades därmed av staten som utomäktenskapliga, och dessa familjer gick miste om alla sociala förmåner som övriga medborgare hade rätt till. Inte förrän 1954 förklarades svenska romer ha samma rättigheter som andra medborgare.

Bilden föreställer en man vid namn Carolo. Fotografiet är taget av Agnes Andersson i Alfta år 1901. Vid 1800-talets slut började romer från Sydeuropa i högre grad att resa runt i hela Europa för att idka handel och arbeta med hantverk. På 1860-talet avskaffades slaveriet av romer i Valakiet (ung. dagens Rumänien och Moldavien). De förslavade romerna talade valakisk romani, främst lovari, kelderash och tjurari. Efter slaveriets avskaffande sökte sig många av de befriade till resten av Europa, men även till Amerika, Asien och Australien. Denna folkvandring sägs ha pågått fram till första världskriget. I Sverige kom den dock att begränsas till följd av inreseförbudet för romer som infördes år 1914. Efter ankomsten av valakiska romer till Sverige börjar majoritetssamhället göra skillnad på skandoromer och valakiska romer. De föregående kommer då att kallas ”tattare” medan de senare kommer att kallas ”zigenare”. Tidigare användes dessa benämningar synonymt. Dessa epitet uppfattas idag som kränkande. Enligt den minoritetspolitiska gruppindelninger räknas idag ättlingar till de valakiska romerna till svenska romer medan ättlingar till skandoromer övergripande betecknas som resande eller resanderomer.

Share to