Till Axel Rydins vittomfattade verksamhet kan tilläggas att han under 1870-talets början drev filial i Linköping. Oklarheter föreligger emellertid ännu kring verksamhetens omfattning och belägenhet.
Hovfotograf Axel Rydin tros ha startat sin karriär som fotograf i egen regi redan 1856. Flyttade till Fredriksvall i Halmstad 1859 men har troligen återvänt till Norrköping i början av 1860-talet.
När visitkorten på allvar slog igenom på 1860-talet huserade Rydin vid Nya Torget i Norrköping. Troligen har Rydin under den här tiden bedrivit verksamhet både i Halmstad och i Norrköping.
Axel Rydin producerade många magnesium- och stereofotografier men gjorde också topografiska dokumentationer av flera svenska städer bl.a. Norrköping.
Rydin var en skicklig användare av magnesiumljuset. Axel Rydin drabbades 1905 av en ögonsjukdom och blev tvungen att sluta som fotograf. Istället intresserade sig Rydin för frågor kring filmcensur och han verkade också som biografägare.
Axel Rydin gifte sig i början av 1860-talet med Aurora Christina Helena Andersson. Paret fick tre barn, Lars, Signe och Gerda.
Per Axel David Rydin var hovfotograf och föddes i Norrköping. Han var son till fabrikören O.V. Rydin och hans hustru. Efter att ha avslutat sina skolstudier utövade Rydin den nya fotografkonsten och hade sin verksamhet i Halmstad och Arboga och sedan under många år i Norrköping. Han flyttade till Stockholm i slutet av 1870-talet och hade ateljéer på bland annat Drottninggatan 19 och 42 samt Hamngatan 17.
Rydin sysslade även med blixtljusfotografering, som han utvecklade och utformade själv särskilt praktiska apparater. Han ägnade sig framför allt åt blixtljusfotografering av skolor, industriella anläggningar, teatrar m.m. Hans verk inom denna bransch av fotografin, där han var en föregångsman som tyder på högt utvecklad teknisk färdighet. Hans typiska mekaniska anlag framträdde i konstruktioner av olika apparater och konstruktioner för fotografiskt ändamål, kameror, slutare m.m.
Rydin blev tvungen att upphöra med sin fotografiska verksamhet år 1907, på grund av en hudsjukdom som gjorde att han inte kunde arbeta med kemikalier. Han ägnade sig istället åt filmuthyrning och biografverksamhet. Han var de sista åren av sitt liv bosatt i Uppsala och ägde Rullans biograf.
