År 1857 gifte sig Carolina Charlotta Mariana von Bahr med friherre Gustaf von Düben. Hon var uppvuxen på familjens gårdar Söderby och Margretelund i Uppland men förutom det är inte mycket känt om hennes bakgrund. Gustaf von Düben var läkare, antropolog och professor vid Karolinska institutet. Tillsammans reste de på två forskningsexpeditioner till Lappland, han som forskare och hon som fotograf. Vid Karolinska institutet fanns en samling samiska kranier som användes i rasbiologisk forskning. Forskarna ansåg att formen på människors huvuden var en nyckel till kunskap om olika raser, deras utveckling och sociala egenskaper, på den tiden en forskning med gott anseende. Gustaf von Düben ville emellertid komplettera kranieforskningen med beskrivningar av det samiska folkets liv, och material till detta samlades in vid resorna till Lappland 1868 och 1871. Lotten von Düben var expeditionens fotograf. Att fotografera var vid den här tiden en omständlig procedur och krävde att den skrymmande utrustningen togs med ut i fält. Våtplåt och stereokameraFör att förbereda glasplåtarna, negativen, för fotografering fuktades de med kollodium (en blandning av bland annat eter och alkohol). Det måste ske i mörker och Lotten von Düben hade därför ett mörkrumstält med sig på resorna. Glasplåten placerades i en kassett av trä med ett skyddslock som öppnades vid exponeringen. Plåten måste framkallas medan den fortfarande var fuktig. Lotten von Düben använde en kamera med två objektiv, en stereokamera, för att ta två bilder i samma tagning. När man tittade på de färdiga bilderna med ett stereoskop framträdde en bild med tredimensionellt djup. För att få fotografier av människor som var användbara i den rasinriktade forskningen togs två olika bilder av samma person, framifrån och i profil. Ett syfte med lapplandsexpeditionerna var just att få ett fotografisktunderlag för studier av den samiska befolkningen inom den fysiska antropologin. (Texten ovan är del i en webbutställning på Nordiska museets hemsida om Lotten von Düben)
