Wertmüller, Adolf Ulrik (1751 - 1811)

Porträtt i olja utförd av Adolf Ulrik Wertmüller. Porträttet föreställer den franske markisen Thomas Marie Louis Geneviève de Morant vid 23 års ålder. Det heraldiska vapnet på höger sida är släkten Morants vapen, azurblå bakgrund med tre skarvar (fågeln skarv) i silver, krönt av en markiskrona. Målningen utfördes inför markisens giftermål med Thérèse Sanguin de Livry 1783. Markis de Morant levde vid det Kungliga hovet i Versailles. Förgylld gustaviansk ram.

Collapse text

Adolf Ulrik Wertmüller. Född i Sverige 1751, död 1811 i Nordamerika.
Damporträtt, 1759. 24 x 19. Olja på träpannå.
Oval pannå av ek med horisontal fiberriktning.

MONTERING/RAMNING
Oval pannå av ek med horisontal fiberriktning.
Tondeauram, 32.8 x 27,7 cm. Den ovala omfattningen utgörs av en björkpannå, på framsidan dekorerad med ovala spår och med infärgade fält. Ramens träfiberyta är modellerad eller skuren samt förgylld.
Bakstycke av mellanliggande ekskikt, spärrlimmat med björkfanér på vardera sidan.
Ramtypen kallas ”tondeau”, d v s den är rund, uttrycket är italienskt. Ramen bedöms vara från 1900-talet, möjligen amerikansk. Ett mycket avancerat arbete.

UPPGIFTER PÅ BAKSIDAN
Fyra klistrade papperslappar. Samma maskinskrivna sifferkombination på två:
"9306".
Tryckt text på större papperslapp:
"MRS. LYDIA HENDERSON, nee Hesselius
Adolph Ulric Wertmuller
Daughter of Gustavus Hesselius (1682 - 1755), the first artist
known to have executed any public art commission in America:
wife of David Henderson, Esc., member of the Philadelphia
Bar.
Mother of Elizabeth Henderson, who married in 1801, the
painter of this portrait, Adolph Ulric Wertmuller, the
national artist of Sweden.
From the collection of Dr. Houston Mifflin."

Ytterligare etikett med tryckt text:
"ADOLPH ULRIC WERTMULLER O. 22
Born in Stockholm, Sweden, 1751: died at Claymont, near Wil-
mington, Delaware, in 1811. Portrait painter in oils, miniature
and crayon. Wertmuller came to the United States and settled
in Philadelphia in 1794. Washington sat to him for his portrait
in 1794. He painted portrait of Gustavus III, and Gustavus IV."

Övrig historik se JJ01.

Collapse text

Danaë ligger naken, lätt tillbakalutad på en divan. Ovanför henne faller ett gyllene regn. Det är Jupiter, förklädd till guldregn, som på detta sätt gör Danaë gravid. Amor, förälskelsens gud, riktar strålarna ned mot hennes sköte. Amor har inte någon egentlig funktion eller roll i myten om Danaë och guldregnet. Han finns snarare med för att signalera bildens mytologiska innehåll. Konstnären har förflyttat myten till sin egen tid genom att använda for¬mer och stilelement som var populära i hans samtid. Divanen och dess dekor, Danaës frisyr och kroppsform, de gulaktiga varma färgtonerna som dominerar bilden är alla uttryck för den nyklassicism som var stilbildande i slutet av 1700-talet. Enligt legenden lät Wertmüller målningen turnera. Den ska då ha varit försedd med ett draperi som mot betalning drogs undan för publiken — en slags peepshow med andra ord. Det samtida uttrycket bidrog säkert att kittla fantasin hos betraktarna. Om man tänker bort Amor är det lätt att hitta paralleller till samtida bilder av nakna, sexuellt utmanande kvinnor i Danaës pose. Myten om Danaë återberättas bland annat i Ovidius Metamorfoser. Det är ett vanligt motiv i konsten från renässansen och framåt.

Collapse text

Den svenske målaren Adolf Ulrik Wertmüller gjorde under 1700-talet en internationell karriär. Efter ett kringflackande konstnärsliv i Frankrike, Italien, Spanien och Amerika, bosatte han sig slutligen i Delaware i USA. I en klassicerande stil – med tydliga konturer och skarpa detaljer – avbildade han kungligheter, aristokrati och vänner. Under konstnärens första vistelse i USA satt president George Washington modell för honom i Philadelphia 1794. Det här är en replik av detta porträtt, signerat 1795.

Collapse text

Adolf Fredrik Wertmüller målade det här porträttet av Marie Antoinette och två av hennes barn på beställning av Gustav III. Målningen ställdes ut på Salongen i Paris 1785, fyra år innan den franska revolutionen bröt ut.I Wertmüllers självbiografi kan man läsa hur arbetet med porträttet gick till:”Jag reste […] till Versailles och därifrån til lilla Trianon hvarest hon vistades alla somrar. Där målade jag hennes och Princessans portraiter som då var 6 år gammal; drottningen emottog mig med den allra största godhet och distinction, gaf order at jag skulle få måla hans k:höghet le Daphin på la Muette [den franske kronprinsens residens ] hvarest jag var.” […]”Jag styrde sedan tillbaka till Paris och målade en stor tafla af naturlig storlek och person[ernas] fulla längd.” Till sin ateljé i Paris beställde Wertmüller två provdockor – en för kronprinsens porträtt och en för prinsessans. Det var vanligt att man lånade ut kläderna man ville bli avbildad i till porträttkonstnären. Man antar därför att dockorna kläddes i dräkter som var kungabarnens egna. Wertmüller beställde även en särskild håruppsättning av drottningens perukmakare Monsieur Léonard. Han hade förmodligen även tillgång till den robe a la turque (turkiska klän¬ning ) som Marie Antoinette bär i porträttet. Wertmüller framställer drottningen i en miljö där hon tillbringade mycket tid: i parken som omgav hennes slott Petit Trianon, vid Versailles. Det är drottningens roll som mor som lyfts fram i porträttet, helt i Rousseaus anda. Det är ett medvetet val, en del i strategin att förvandla den officiella bilden av Marie-Antoinette från lyxkonsumerande, livsnjutande utlänning till hela Frankrikes moder. Prinsessan Marie-Thérèse Charlotte har tappat en ros på marken. Kanske släppte hon den för hon stack sig på den? Klänningen har små blodfläckar. Kronprinsen, le Dauphin, håller hårt i mammas klänning.Marie-Antoinette var 30 år gammal när porträttet målades. Louis-Joseph var fyra år. Han dog tre år senare i tuberkulos. Marie-Antoinette giljotinerades i samband med den franska revolutionen år 1793 . Marie-Thérèse Charlotte var den enda i familjen som överlevde revolutionen.

Collapse text

Den lille pojken var son till Marie Antoinettes hovdam, Henriette Genet-Campan. Vi ser honom återgiven tillsammans med hunden Aline i den engelska parken vid familjens sommarhus i Croissy utanför Paris. Målningen ställdes ut på Salongen 1787, men med den något anonyma titeln Ett barn som leker med en hund.Månadens nyförvärv, Juli 2013:Porträtt utfört av Adolf Ulrik Wertmüller Nationalmuseums samlingar av svensk-franskt måleri från 1700-talet har utökats genom förvärvet av porträttet av den tvåårige Henri Bertholet-Campan (1784-1821), målat av Adolf Ulrik Wertmüller. Den lille pojken var son till Marie Antoinettes hovdam, Henriette Genet-Campan. Vi ser honom återgiven tillsammans med hunden Aline i den engelska parken vid familjens sommarhus i Croissy utanför Paris. Målningen ställdes ut på Salongen 1787, men med den något anonyma titeln Ett barn som leker med en hund.Adolf Ulrik Wertmüller (1751-1811) utbildade sig hos sin syssling Alexander Roslin i Paris och studerade vid den franska konstakademien i Rom. När Wertmüller återvände till den franska huvudstaden våren 1781 hade han svårt att få beställningar och försörjde sig i stället som kopist i Roslins ateljé. Här upptäcktes han av den svenske ambassadören Gustaf Filip Creutz, som gjorde flera viktiga beställningar. Detta fick till följd att Gustav III under sin vistelse i Paris sommaren 1784 övertalade den franska drottningen Marie Antoinette att låta Wertmüller måla hennes porträtt avsett som gåva till den svenske kungen. Porträttet ingår i dag i Nationalmuseums samlingar.Gustav III hade tänkt att detta skulle bli Wertmüllers entrébiljett till en framgångsrik karriär i Paris, men avundsjukan växte. När porträttet av Marie Antoinette ställdes ut i augusti 1785 blev verket nedgjort av kritikerna. Drottningen var heller inte nöjd. Konstnären drabbades av en djup depression, men samlade sig till att göra nödvändiga justeringar innan porträttet sändes till Sverige året därpå. Den som kom till Wertmüllers hjälp var hans vän Henriette Genet-Campan. Att Wertmüller alls fick betalt var mycket Mme Campans förtjänst eftersom hon förvaltade drottningens handkassa och var väl insatt i den kungliga ekonomin. Av försiktighetsskäl fungerade en gemensam vän, Gabriel Lindblom som mellanhand i kontakterna. Lindblom hade varit guvernör åt Mme Campans yngre bror Edmond Genet och tjänstgjorde själv som tolk vid det franska utrikesministeriet i Versailles. Detta förklarar både varför Wertmüller var så välinformerad och dessutom målade närmare ett dussin porträtt av flera medlemmar av familjen Genet-Campan.I sin tacksamhet mot vännen Mme Campan målade Wertmüller porträttet av hennes tvåårige son Henri hösten 1786. Han hade då redan förevigat den lille som nyfödd och han skulle fortsätta måla andra fränder till Mme Campan. Dessa inbegriper bland annat porträttet av hennes syster Adélaïde Auguié som mejerska i den kungliga mjölkkammaren vid Petit Trianon-Le Hameau, målat 1787. Målningen finns i museets samlingar sedan år 1951, en gåva från Nationalmusei Vänner. Senare har även en förstudie till porträttet av den franske kronprinsen Louis inköpts. Genom nyförvärvet kan ytterligare en pusselbit läggas till de övriga i den fascinerande historien om tillkomsten av Wertmüllers porträtt av drottning Marie Antoinette.

Collapse text

Porträtt av treårig pojke. Bröstbild, face höger. Iklädd sidenkolt med spetskrage. Bär blått sidenband över bröstet samt två ordnar: Heligeandeordens kraschan och band (l'Ordre de Saint-Esprit) samt S:t Louisorden i rött band (l'Ordre de Saint-Louis). Bakgrunden monokrom.I samband med sitt Parisbesök 1784 beställde kung Gustav III det berömda porträttet av drottning Marie-Antoinette promenerande med sina barn i Trianons park. Inför arbetet med denna stora målning satt Marie-Antoinette och barnen modell för Wertmüller. Drottningen och prinsessan porträtterades i Petit Trianon medan drottningen, enligt Wertmüllers självbiografi, "gaf order at jag skulle få måla hans k: höghet le Dauphin på la Muette" (den franske kronprinsens residens vid Paris). Bronserad originalram med dekor av franska liljan.

Collapse text