Fredrik II (danska Frederik II), 1534-88, dansk¿norsk kung 1559-88, son till Kristian III. F. förde först en expansiv utrikespolitik. Redan strax efter trontillträdet 1559 erövrade han Ditmarsken, och sedan ägnade han 1560-talet åt kampen om Tyska ordens länder. Den dansk-svenska rivaliteten främst om dessa ledde 1563 till nordiska sjuårskriget, där Lübeck och Polen var Danmarks allierade. Det slutade med en kompromissfred i Stettin 1570. Under resten av sin regering förde F. en fredlig politik, som i förening med långvarigt goda jordbrukskonjunkturer medförde uppsving för landet på alla områden. Den redan i slutet av kriget under rikshovmästaren Peder Oxes ledning inledda saneringen av kronans dåliga finanser kunde nu fullföljas, bl.a. genom skärpt beskattning och en omläggning av Öresundstullen, som tredubblade inkomsterna av denna. F. var energisk och impulsiv, med stort jaktintresse, vinglad och praktälskande. Han lät bygga bl.a. Kronborgs slott. I äktenskapet med Sofia av Mecklenburg hade han sju barn, bland dem sonen Kristian IV. Källa: www.ne.se 2008-04-24