Fredrik VI (danska Frederik VI), f. 28 januari 1768, d. 3 december 1839, kung av Danmark 1808-39 och Norge 1808-14, son till Kristian VII och Karolina Mathilda.
År 1784 störtade F. genom en statskupp Ove Høegh-Guldbergs regering, som fört styrelsen under Kristian VII:s sinnessjukdom. F. styrde därefter som kronprins landet, i början med A.P. Bernstorff som främste rådgivare. En rad "upplysta" reformer genomfördes, främst de stora landboreformerna, bl.a. stavnsbåndets upphävande. Efter Bernstorffs död 1797 tog F. makten i egna händer. Styrelsesättet blev alltmera despotiskt; efter tronskiftet 1808 övertogs statsrådets roll av kungens privata rådgivare. Reformpolitiken fullföljdes, men få nya initiativ togs; dock genomfördes allmän skolplikt 1814. Världsutvecklingen tvang F. att koncentrera sig på den alltmer problemfyllda utrikespolitiken. Den brittiska flottans bombardemang av Köpenhamn 1807 ledde till krig med Storbritannien och förbund med Frankrike, vilket i sin tur resulterade i förlusten av Norge 1814. Efter freden återupprättades statsrådet, och 1834 infördes rådgivande ständerförsamlingar i provinserna. I stort sett höll F. dock fast vid enväldet, mildrat av en patriarkalisk välvilja, som gjorde denne gamle fredlige exercisfantast högst populär inom breda folklager. I äktenskapet med Maria Sofia Fredrika av Hessen-Kassel föddes åtta döttrar, men endast två överlevde barndomen; en av dessa var Vilhelmina, som blev Fredrik VII:s första hustru.
Källa: www.ne.se 2008-04-24 Lars-Arne Norborg