Bursell, Barbro (1942 - )

Collapse text

Collapse text

Wilhelm Jacobsson, född 1897, berättar om sina minnen från i Iggesund, Hälsingland. Intervjun är utförd av Barbro Bursell 1971.
Född 1897 i Arbrå. Föräldrarna Gustav och Ingrid från Dalarna, får sammanlagt fem söner. Familjen är fattig, modern har det svårt med de fem pojkarna. Jacobsson börjar arbeta tidigt.
Efter ett kringflackande liv som 17-åring slår sig Jacobsson 1920 ner i Iggesund för att arbeta. Han hamnar på järnverket och blir kvar i 43 år, ända till pensionen. Jacobsson beskriver det hårda och farliga skiftgångsarbetet på fabriken. Av gaserna och syrorna har han känning fortfarande, och under hans år dör nio personer. Syrahuset och Sodahuset var de värsta avdelningarna. Den högsta lönen Jacobsson får är på valsverket, 48 kronor på 14 dagar, skiftgång 8 timmar, vila 8 timmar.
Jacobsson engagerar sig fackligt, till en början hos Syndikalisterna och sen Pappersindustriarbetareförbundet. Han är revisor under 15 år.

Collapse text

Per Falk, född 1883, berättar om sina minnen från Iggesund, Hälsingland. Intervjun är utförd av Barbro Bursell 1971.
Falk föds 1883 och växer upp i Järnsjö. Fadern är skräddare och modern sköter gården hemma. Efter att ha varit bonddräng hos en präst i Enånger söker sig Falk till Iggesund för arbete, och han hamnar på järnverket. Där kom Falk att arbeta i trettio år, bl.a. som klocksättare och koluppsättare i masugnen. Falk berättar i den korta intervjun om hur livet som arbetare var i Iggesund, om arbetsförhållandena, skiftgången, boendet m.m.
Efter Iggesund flyttar Falk med familjen, fyra barn och en fru, till Boda. Där dör frun tragiskt i spanska sjukan och Falk blir ensam kvar med barnen. Han skaffar hushållerska för att få livet att gå ihop.

Collapse text

Petrus Eriksson, f. 1891, berättar om sina minnen från Iggesund, Hälsingland. Intervjun är utförd av Barbro Bursell 1971.
Föds 1891 i Iggesund i en familj med fyra bröder. Fadern, bördig från Värmland, var skiftarbetare i masugnarna på järnverket. Dör 1909. Eriksson börjar själv på valsverket som 12-åring och kommer i stort sett stanna där under hela sitt arbetsliv. Han arbetar bla som vällare, hammarsmed, blåsare, stålblåsare.
Eriksson berättar ingående om arbetslivet på järnverket, och även om järntillverkningens olika steg. Eriksson engagerar sig i hjälporganisationer och blir facklig ordförande och är med om att driva strejker för bättre arbetsvillkor och högre löner.

Collapse text

Anna Svensson f. 1897, berättar om sina minnen från i Iggesund, Hälsingland och uppväxten i Bjurnäs, Njutånger. Intervjun är utförd av Barbro Bursell 1971-07-13.
Fröken Anna Svensson föds 29 mars 1897 i Bjurnäs i Njutånger i en jordbrukarfamilj. Hon är ett av sex syskon. Anna hjälper till på den tjugotre tunnland stora gården med att sköta korna, klippa fåren och annat ”kvinnogöra”. Till middag åt man nästan alltid potatis och strömming. Bagarstuga har man varje höst och vår, man gör bland annat smör som säljs till ett fåtal kunder.
Anna lämnar hemmet i läsålder och blir bondpiga i Övernjöte. I uppgifterna ingår att ta hand om en moderlös flicka. Hon stannar i tre år. När Anna är 17 år blir hon elev på lasarettet i Hudiksvall. Därefter följer församlingstjänarinnekurs i Stockholm, där hon får sin utbildning. Året är 1921. Hon får sedan sjukvårdstjänst som elev ett år, bland annat i Söderhamn. Anna har därefter korta tjänster i Bollnäs, Iggesund, Loksta. Hon beskriver sig som blyg i början men att hon blir morskare med åren.
Någon gång på 1930-talet köper Anna en gård i Delsbo där hon startar ett vilohem för stressade och nervklena. Anna avslutar sin yrkesbana på grund av ett lårbensbrott, hon är då ca 60 år, och då tjänstgör hon på ålderdomshemmet i Delsbo.

Collapse text

Axel Hedman, född 1894, berättar om sina minnen från Iggesund, Hälsingland. Intervjun är utförd av Barbro Bursell 1971-07-15.
Axel Hedman föds 15/2 1894 i Iggesund som ett av nio syskon. Föräldrarna kommer från Dalarna. Hedman börjar arbeta när han är nio år på sågens träsliperi med att barka bräder. Lönen är 90 öre om dagen. Sen följer sågverket och järnverket. Det är ett slit, han går ibland undan och gråter. Med skola blir det 11-12 timmars arbete om dagen. ”Det var ett hårt liv för en liten pojke”, påpekar intervjuare Bursell. Hemmet är fattigt, det blir mest pannkakor och fisken som fadern tar upp. Alla syskonen arbetar. Familjen klarar sig utan fattigvård.
Hedman gifter sig och får tre egna barn och han arbetar en kort tid på tvålfabriken i Hudiksvall. 1923 är han tillbaka i Iggesund och tar olika arbeten, bla på skidfabriken, lasarettet (där Hedman träffar sin fru sjuksköterskan Hilda Ulriksson) och som kalkbrännare. Hedman tycks motvilligt ha varit med i fackföreningar. Fritidsnöjet är fisket och stugan på Braskär som han åker till med familjen.

Collapse text

Collapse text