Skeppsbrott vid bohuslänska kusten [Målning]

Konstpedagogisk fördjupning

Marcus Larson (1825–1864, svensk)

Skeppsbrott vid bohuslänska kusten, 1850-talet

Scenen som utspelar sig på duken framför oss är dramatisk. I havets djupa bränningar stiger de rödbruna granitklipporna upp, belysta av ett varmgult sken, där ovädersmolnen släpper igenom solen. Dramatiken förstärks av att delar av motivet ligger i djup skugga medan andra partier dränks i det skarpa solljuset. Drivande mot klipporna syns ett skeppsskrov med bruten mast. Man kan inte urskilja några skeppsbrutna, det enda levande man ser är ett antal havsfåglar som cirklar högt i skyn. Motivet är uppbyggt som en kuliss på en teaterscen och den scen som utspelar sig är ett drama.

Motivet med skeppsbrott återkommer i flera versioner hos Marcus Larson. År 1857 utför han motivet i monumentalformat (ca 5,4x 3 meter) på tid och inför publik. Jättemålningen väckte förstås uppseende och skapade diskussion och reaktioner i sin samtid. Idag är det ingen som vet vart den tog vägen. På Nationalmuseum finns däremot ”Storm vid bohuslänska kusten” från samma år. Här, till skillnad från målningen i Johnsonsamlingen, har de skeppsbrutna målats in och sitter uppkrupna på en av de stora granitklipporna.

Marcus Larsons konstnärskap har sina rötter i den konstsyn som han mötte på akademien i Düsseldorf på 1850-talet. Utmärkande för Düsseldorfskolan var detaljstudiet i kombination med den arrangerade och ofta dramatiska helhetsverkan. Påverkad av romantikens tankar om människans litenhet i mötet med naturkrafterna, skapade Marcus Larson sedan storslagna naturscenerier. Detaljerna fångades upp genom naturstudier, men själva arbetet med motivets utformning ägde rum hemma i ateljén.

Marcus Larson var också tidig med att använda fotografi. Han samarbetade då med konstnärsvännen och fotopionjären Gustaf Carleman (1821–1911), som även han hade sökt sig till Konstakademin i Düsseldorf. Detta samarbete skedde dock i det tysta, då hjälpmedlet inte ansågs vara helt rumsrent. Även i andra delar samarbetade Marcus Larson med andra konstnärer. Om det finns figurer med i motivet, så är det förmodligen konstnärskollegan Kilian Zoll (1818–1860) som har gjort dem. I samband med att nya strömningar börjar göra sig gällande inom konsten, som friluftsmåleri och impressionism, blir hans måleri omodernt och faller i glömska. Själv avlider han år 1864, endast 39 år gammal.

Text producerad till Appen JOHNSON 2.0, 2020

Birgitta Åhlund /Bohusläns museum

Produktion: 1850 - 1859 (1850-talet bedömd tillkomstid)

• Adress,Sverige (SE)
• ProfessionKonstnär
• Alternative namesLarson, Simon Marcus
• GenderMan
• DigitaltMuseumSearch in «Larson, Marcus»

Accession: 1953

• DigitaltMuseumSearch in «Uddevalla kommun»

Ägande

• History

  John Johnson föddes i Naverstad i Bohuslän år 1861. Han gick på Uddevalla elementarläroverk. Flyttade därefter till Göteborg för att ägna sig åt affärverksamhet, främst vinhandel. Det var under denna tid som han skaffade sig en betydande förmögenhet.

  År 1885 gifte sig John Johnson med Ingeborg Josefina Klemenson, född 1859 i Fredrikstad. Paret fick sönerna John Arne och Reidar Ring.

  Mellan åren 1904 och 1928 bodde familjen Johnson i huvudsakligen i Stockholm med några kortare avbrott.

  Från 1928 är Villa Hemmet i Ulricehamn paret Johnsons hem.

  Fru Ingeborg Johnson avlider redan år 1932. John Johnson dör i november 1951.

  Konstverken JJ01 - JJ67 utgör John Johnsons donation till Uddevalla stad genom testamente och utgör merparten av de tavlor han samlat sedan 1890-talet.

• Adress,Sverige (SE) Västergötland Västra Götaland Ulricehamn Ulricehamn Älvsborgs län
• ProfessionDonator Köpman
• GenderMan
• DigitaltMuseumSearch in «Johnson, John»