GREFVE ALBREKT VON LANTINGSHAUSEN [Målning]

Konstpedagogisk fördjupning

Gustaf Lundberg (1695–1786, svensk)

Generalmajoren m.m. Grefve Albrekt von Lantingshausen

Varför ser människor som avbildas på porträtt från 1700-talet så lika ut? Kanske beror det på att man vid den här tiden bar peruker där frisyren följde modets nycker. Alla blev enhetligt vithåriga. Ett mode som fick en drastisk avslutning i samband med den franska revolutionen 1789. Men inte bara det, själva ansiktet sminkades med blyvitt, vilket fick ögonen att se stora ut. Läpparna framhävdes liksom kinderna av att de sminkades med rött från koschenillsköldlusen. Mannen som avbildas hette Albrekt von Lantingshausen (1751-1821) och porträttet målades av konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), som vid tiden för porträttets tillkomst var hovmålare i Sverige. Porträttet är utfört under den stilepok som kallas för rokoko - en nyhet som Gustaf Lundberg introducerade i Sverige efter sina år i Paris. Karaktäristiskt är de ljusa färgerna, frimodigheten och lekfullheten, som skiljer den från sin föregångare, barocken, med sitt tyngre och mörkare stilideal.

Gustaf Lundberg (1695–1786) växte upp hos sin morfar, guldsmeden Fredrik Richter. År 1712 började han studera för hovmålaren David von Krafft i Stockholm. Fem år senare flyttade han till Paris för vidare studier och blev kvar i 33 år. Först hösten 1745 återvände han hem till Stockholm, som internationellt etablerad porträttmålare. Den 28 maj 1750 utsågs han till hovkonterfejare, det vill säga konstnär vid det svenska hovet och efterträdde sin läromästare David von Krafft. 1741 blev Gustaf Lundberg ledamot i Franska Akademien och från 1742 i Svenska Ritarakademien. Att Lundberg under sin tid ansågs vara en av de främsta porträttmålarna, framgår inte minst i dessa rader av den samtida författaren Anna Maria Lenngren: "Den skönhet som är värd för eftervärlden pråla / Ej någon annan bör än vittre Lundberg måla.

Porträttet är utfört i torrpastell, en teknik som Lundberg lärde sig av den venetianska konstnären Rosalba Carriera (1675–1757) under sina år i Paris. Härifrån förde han också med sig rokokons stilideal, med sitt älskvärda och mera lekfullt sirliga formspråk.

På porträttet ser vi Albrekt von Lantingshausen avbildad iklädd en dräkt av sammet och under denna anas ett harnesk i form av en bröstplåt från en rustning. Ena rockuppslaget är fodrat med leopardskinn och intill hänger Serafimerorden. Över den andra axeln böljar ett vitt sidentyg. Alla dessa detaljer skvallrar om att mannen är rik, har hög rang och tillhör den absoluta eliten för sin tid. Klädseln på porträttet är arrangerad för att visa oss personens höga status. Albrekt von Lantingshausen var greve och hade titeln generalmajor. Han fick serafimerorden av Gustav III för sina insatser inom militären. Men Lantingshausen var också amatörmålare, grafiker och en av de första i Sverige att ägna sig åt litografi. Dessutom är han här avporträtterad av hovets egen målare, Gustaf Lundberg.

Text producerad till Appen JOHNSON 2.0, 2020

Birgitta Åhlund /Bohusläns museum

I Johnsonsamlingen är Gustav Lundberg representerad med ett officiellt porträtt föreställande Generalmajoren m.m. Grefve Albrekt von Lantinghausen (1751–1820) som är utfört i rokokons anda.

Klädd i en mundering bestående av en dyrbar dräkt av sammet, med spetsar och rosetter samt med harnesk och serafimerorden, talar Generalmajoren om för oss att han tillhör den yppersta överklassen och kretsen kring hovet. Porträttet beskriver genom ansiktsuttryck, hållning och utstyrsel med all önskvärd tydlighet att detta är en man med status, rikedom och makt. Han blickar från väggen ner på oss med en min av självgodhet - samtidigt som man frapperas av hans ärliga uttryck i ögonen. Vem var han?

I uppslagsverk finner vi uppgifter om Albrecht von Lantinghausens officiella liv. Hans levnadsteckning visar på en imponerande militär meritlista. Vad som är intressant är att han två gånger begärde avsked från militären. Första gången, 1789, begärde han avsked med anledning av att Gustav III vidtog våldsamma åtgärder mot Lantinghausens morbror, Fredrik Axel von Fersen d ä, som sattes i häkte efter att ha opponerat sig mot kungen. Lantinghausen återträdde i tjänst under Gustav IV Adolf men begärde ånyo avsked då kungen lastade honom för den olyckliga utgången av ett slag mot ryssarna under finska kriget år 1808. Att han inte hade haft tillräckligt med ammunition och att han skickligt ledde återtåget och inskeppningen tog kungen ingen notis om. För övrigt var det konsten som låg greve Lantinghausen närmast. Han var landskapsmålare, en god etsare och en av de första svenskar som arbetade med litografi. För sina konstnärliga förtjänster invaldes han som hedersledamot i svenska målarakademin. Albrecht von Lantinghausen beskrevs av sin samtid som "en ädling av ganska aktningsvärd karaktär och med ett måhända alltför allvarsamt lynne".

Gustav Lundberg har lyckats fånga Lantinghausens person, med de ärliga ögonen, som stämmer med samtidens beskrivning, trots att han inte brukar tillskrivas förmågan att kunna återge en människas karaktär och själsliga liv.

Carlgren, Maria: Bland beläten och konterfej - om porträtt. Ur Bohuslän Konst. ÅRSBOK 1996. Konsten på Bohusläns museum. Bohusläns hembygdsförbund och Bohusläns museum. Uddevalla 1996.

Produktion

Accession: 1953

• DigitaltMuseumSearch in «Uddevalla kommun»

Ägande

• History

  John Johnson föddes i Naverstad i Bohuslän år 1861. Han gick på Uddevalla elementarläroverk. Flyttade därefter till Göteborg för att ägna sig åt affärverksamhet, främst vinhandel. Det var under denna tid som han skaffade sig en betydande förmögenhet.

  År 1885 gifte sig John Johnson med Ingeborg Josefina Klemenson, född 1859 i Fredrikstad. Paret fick sönerna John Arne och Reidar Ring.

  Mellan åren 1904 och 1928 bodde familjen Johnson i huvudsakligen i Stockholm med några kortare avbrott.

  Från 1928 är Villa Hemmet i Ulricehamn paret Johnsons hem.

  Fru Ingeborg Johnson avlider redan år 1932. John Johnson dör i november 1951.

  Konstverken JJ01 - JJ67 utgör John Johnsons donation till Uddevalla stad genom testamente och utgör merparten av de tavlor han samlat sedan 1890-talet.

• Adress,Sverige (SE) Västergötland Västra Götaland Ulricehamn Ulricehamn Älvsborgs län
• ProfessionDonator Köpman
• GenderMan
• DigitaltMuseumSearch in «Johnson, John»