Kanta och Hedda dansar mazurka [Oljemålning]

About the object

• aboutOljemålning på duk, ramad i enkel guldlist.
• ArtistBohlin Landström, Tora
• TitleKanta och Hedda dansar mazurka
• IdentifierUM033729
• Materials and techniquesOlja på duk
• Type Fineart

• Other information

  Målningen är en av 21 i sviten ”Barnsliga bilder med gullkant på”. Här skildrar Tora Bohlin Landström upplevelser från sin barndom vid mitten på 1920-talet i norra Bohuslän. Teman är vardagens arbete, förhållande mellan vuxna och barn, uppfostran, årets och livets högtider, lekar, kalas, dans, emigration, vandringsfolk. På varje motiv finns barnen med liksom djur av alla de slag. Stilen är naivistisk, detaljrik och ofta humoristisk.

  “Barnsliga bilder med gullkant på” är målade i början av 1980-talet och är publicerade med Tora Bohlins egen text i boken med samma namn. Den utkom på Bohusläns museums förlag 1986 och samma år visade Bohusläns museum också en utställning med bilderna.

  Målningarna är en gåva av Tora Bohlin Landströms söner.

  Expand text Collapse text
• Indexing termKonst Målningar
• Specific subject termsBarndom Dans Loge Dragspel Katt Sommar Kalas Logdans Födelsedag Födelsedagskalas
• Subject

  Födelsedagar

  Före Mors dag och mammas födelsedag, brukar vi alltid spara slantar vi får, så vi kan köpa present till henne. Det påminner pappa oss alltid om. Det är väldigt viktigt. Då får mamma kaffe på sängen och blommor på brickan. I år var det första gången, som Bettan och Allan och jag gick till affären och handlade själva.

  Det är nästan en halv mil dit och tillbaka, men Bettan orkade bra, fast hon bara är fem och ett halvt år. Vi köpte en liten vit skål av porslin. Det var små hjärtan som man kunde se genom, som ett gallerverk runt om. Locket var spräckt, men vi fick den full med karameller istället. Mamma blev väldigt glad för den, och vi kände oss riktigt duktiga som hittat på så bra.

  Nu till midsommar fyller pappa femtio år och vi skall nog vara lika duktiga. Så vi traskar iväg. Samma ungar, samma affär och kanske lite flera slantar. Förra gången fick jag bestämma, men nu är det Allans tur för han är ju pojke, och presenten är till pappa, så han vet bäst. Det är ganska svårt, men till slut fastnar han för ett par breda ljusbruna hängslen, med lila blad på, och ändå kan vi köpa en dosa snus till för pengarna. Vi är själva mycket belåtna, för detta är lyckade presenter, det förstår vi alla tre.

  Och det gör pappa med! "Den Allan , den Allan! Han är makalös till att hitta på bra!"

  Vad pappa får mer - en käpp med silverkrycka och brännvinskaraff i kristall med speldosa i botten, och silversnusdosa, och vad det nu är — det är betydelselöst och av noll och intet värde, emot dessa praktiska och vackra och verkligen användbara presenter. Vi känner oss dubbelduktiga!

  Innanfönstren är uttagna. Huset är storstädat, storstugan och logen är lövade, borden dukade. Det luktar kalas och visset löv överallt.

  Tidigt i morse vaknade vi av att det small och sköts från vindsfönstret och runt om husknutarna, och det smäller och knallar, då och då hela långa festen. Det är släkt och vänner och grannar som saluterar pappa med bösskott och dynamitpluggar. Det är visst någon sorts hedersuppvaktning, och han värderar det högt och bjuder på supar.

  Det är en massa folk som kommer, och vi får karamellstrutar - flera stycken. Tanter säger att vi är "förtjusande" och "bedårande" i nya klänningar och med blomsterkransar i håret. Och såna känner vi oss också, Bettan och jag. "Bidårande!" Fast det tycker rakt inte Allan. Han tycker att "tösongane ä äcklige".

  Morbor Otto och moster Amy och Fabian Månsson har kommit förstås. De har vita panamahattar och spatserkäppar (inte Fabian Månsson, han behöver inte panamahatt och spatserkäpp, han vet att han är finast i alla fall). Morbror Otto är inte alldeles helt nykter. Hur ofta, och när, han ser mej så säger han: "Tårarna tillrar så stora som ärtor ur ögat på Tora." Men jag är "bidårande och förtjusande" och gråter inte alls idag. Tänk om morbror Otto ville göra sina verser till någon annan istället. Alldeles nyss stod han ensam i en hörna och mumlade för sig själv: "Inte ett jota, inte ett vitten, vill jag ge för hela bonteten undantaget mej och fröken Paulsson".

  Ute på gården såg jag att han kysste Ebba på hand och sa: "Du ä vacker Ebba, du ä vacker", och sen sa han till henne: "Om du lovar att inte bli högfärdig så ska ja säga dej en sak!" Jaa, Ebba lova att hon skulle försöka att inte bli högfärdig, varpå morbror Otto förkunnade: "Du förstår att i hela Söderströms släkt finns det ingen som är så begåvad och intelligent som jag." Han är inte blygsam precis, den käre morbror Otto.

  "Kanta" och Hedda, som hjälper till i köket, tar sig en mazurka på logen och det gör Bettan och jag också. "Kante" Martin - som pappa påstår är stor som en lagårdsdörr - är hemma från Amerika och hälsar på sina föräldrar. Han har ett stort dragspel som Göran hemskt gärna vill spela på. Harry och Sven drar fingerkrok, och Bertil gör sig till för en tös.

  Detta kalaset ja. Det pågår hela natten, och Bettan och jag har hunnit sova och vakna, och ännu är det inte slut.

  Tora Bohlin Landström ur "Barnsliga bilder med gullkant på", sid. 52 - 56.

• TitleKanta och Hedda dansar mazurka (bildtext)
• DesignationOljemålning
• Catalog levelGruppering

• Inscription
  • Primär, Signatur: TORA BOHLIN LANDSTRÖM
• Dimensions value
  • Height450.0 mm
  • Width650.0 mm
  • Height483.0 mm (Totalmått)
  • Width685.0 mm (Totalmått)
• TechniquesOlja