Vi vallar kor på Hisingen [Oljemålning]

About the object

• aboutOljemålning på duk, ramad i enkel guldlist.
• ArtistBohlin Landström, Tora
• TitleVi vallar kor på Hisingen
• IdentifierUM033731
• Materials and techniquesOlja på duk
• Type Fineart

• Other information

  Målningen är en av 21 i sviten ”Barnsliga bilder med gullkant på”. Här skildrar Tora Bohlin Landström upplevelser från sin barndom vid mitten på 1920-talet i norra Bohuslän. Teman är vardagens arbete, förhållande mellan vuxna och barn, uppfostran, årets och livets högtider, lekar, kalas, dans, emigration, vandringsfolk. På varje motiv finns barnen med liksom djur av alla de slag. Stilen är naivistisk, detaljrik och ofta humoristisk.

  “Barnsliga bilder med gullkant på” är målade i början av 1980-talet och är publicerade med Tora Bohlins egen text i boken med samma namn. Den utkom på Bohusläns museums förlag 1986 och samma år visade Bohusläns museum också en utställning med bilderna.

  Målningarna är en gåva av Tora Bohlin Landströms söner.

  Expand text Collapse text
• Indexing termKonst Målningar Barndom
• Specific subject termsVallning Ko Lek Lekar Katt Betesdjur
• General subject termScen
• Subject

  Allan är "höling" — vallpojke hela sommaren och Bettan och jag brukar ofta vara med och geta, för det tycker vi är roligt. Det gör vi inte på hösten när det regnar och blåser. Fast när vi getar på Vallen kurar vi kanske ihop oss i trädgården under en apel och har en gammal stor rock över oss, som vi kikar fram under ibland för att se var korna är. Det ångar och känns varmt och ganska trivsamt under rocken, och vi hör och känner i blåsten hur äpplena dunsar ner på oss.

  Men det är då verkligen inte ett dugg roligt att springa på en stubbåker i det kalla regnet och mota korna. Och ännu tröstlösare är det för Allan när han får stå ensam och "platt" på gärdet och se på medan korna äter.

  Men nu på försommaren när det är vackert väder, och vi håller till i skogsdungen och "Nol i Liden", eller på "Hisingen", så kan vi leka allt möjligt roligt.

  "Nol i Liden" där finns en jättestor sten. Den är häst, eller motorcykel med sidovagn, allteftersom vi behöver häst eller motorcykel. Den kan vara flygmaskin också! Det är Allan som bestämmer det, för det är alltid han som är cowboy eller chaufför eller pilot, och Bettan och jag får åka med.

  Frampå sommaren plockar vi smultron och trär på strån och Allan delar ut och matar oss. Ett jordbär till "Namsen", ett till "Sugen" och ett till "Balken". Namsen är jag, Sugen är Bettan och Balken är Allan. Han har själv hittat på det, men det är bara när vi tre är ensamma som vi är Namsen, Sugen och Balken.

  Vägen går över Liden, och då ser vi när Frans Ehn, som kör posten, kommer i sin "Studebaker". Bilen brummar härligt och luktar fint.

  Ibland kommer det konstigt klädda, främmande människor på vägen. De kallas turister.

  "Hisingen" är en väldigt lång äng. På ena långsidan är stordiket, som korna inte kan hoppa över, och andra långsidan är berget hela vägen, och längst bort mot grannens är det gärdat. Så vi behöver bara passa på ena kortändan av ängen och där står en stor stenbumling som är brant och blank. Vi doppar stora grästorvor i diket och släpar upp dem på toppen av storstenen, och sen åker vi utför på våra våta kälkar. Vi blir gröna och svarta och blöta i baken — och har väl lite "skäll" att vänta -men oj vad roligt vi har.

  Sen klättrar vi i berget och sitter högt upp på små hyllor. Korna kommer kesande och är nyfikna så fort något händer. Några har mässingknoppar på hornen för att de inte skall skada varandra ifall de knuffas. Stjärna är ett illfä att vara vrång. Hon är så illmarig så hon öppnar led med hornen, och hon är "världsbäst" på att hoppa över diken. Tror vi.

  Kossorna heter allt möjligt roligt som Dagros, Lilja, Rollin, Broka, Nettlin, Sprattla, Löva, Morlig osv. Det är vi ungar som "döper" dem. I granngården har de en gammal ko som heter Tora, - har jag liksom hört talas om.

  En dag när Bettan och jag lekte istället för att passa korna, så hade de hunnit in i ärtåkern innan vi upptäckte det. Vi rusade in och motade ut kossorna, men tappade våra vita hattar, så vi blev tvungna in i åkern igen och hämta dem. Då stod pappa i Liden och såg det. Han blev arg och ropade: "Kom hit så ska ni minsann få för ni valsar i ärtåkern". Jag började redan springa för att hämta stryket, men Bettan sa: "Vi går inte dit", och då gjorde vi inte det heller. Jag vet inte om pappa hade glömt stryket, eller om det aldrig var meningen vi skulle få något, för det blev då aldrig mer tal om det!

• TitleVi vallar kor på Hisingen (bildtext)
• DesignationOljemålning
• Catalog levelGruppering

• Dimensions value
  • Height450.0 mm
  • Width650.0 mm
• TechniquesOlja