Isbrytaren Sankt Erik

Kring sekelskiftet 1900 expanderade svensk sjöfart, och därför behövde Stockholm stad en modern och effektiv isbrytare som kunde hålla farlederna öppna vintertid. Alltså byggde man ...

Kring sekelskiftet 1900 expanderade svensk sjöfart, och därför behövde Stockholm stad en modern och effektiv isbrytare som kunde hålla farlederna öppna vintertid. Alltså byggde man Sveriges första havsisbrytare Isbrytaren II (senare Sankt Erik) efter amerikansk modell med både för- och akterpropeller. För att ha råd med bygget fick Stockholm stad ekonomisk hjälp från staten mot att man fick disponera isbrytaren för statliga uppdrag i och utanför Stockholm. Hon byggdes på Finnboda varv av Bergsunds mekaniska verkstad, sjösattes år 1914 och togs i bruk året därpå. År 1958 genomgick Isbrytaren II en större modernisering: kommandobryggan byggdes in, kommunikationsradio samt radar installerades, koleldning byttes mot oljeeldning och fartygsnamnet ändrades till Sankt Erik. Efter att Sankt Erik togs ur bruk 1977 blev hon från år 1980 museifartyg, och har sedan dess legat förtöjd vid Museipiren på Galärvarvet på Djurgården.