Historien om Bohuslän

Ett utsökt intakt hängsmycke av guld, en s k päronformad berlock. Överst på hänget, finns en ögla för upphängning på ett band, halskedja eller liknande. Dekoren är utförd i s k filigranteknik, och visar på högt hantverksmässigt kunnande. Mycket tunna, tvinnade eller flätade guldtrådar är lagda ovanpå och runt hängets övre del. På hängets undre del är flera små runda guldkulor (granuleringar) fästade. Berlocken tillhör "typ III", enligt von Müllers typologi (se Müller 1958). Formmässigt har hänget sitt ursprung i östra Medelhavet och området kring Svarta havet.

Denna typ av hängsmycken är mycket ovanligt att hitta i våra trakter, det är endast en handfull som tidigare påträffats i Sverige och de flesta på Öland. Desto fler har däremot hittats i Danmark (se Rapport 2020:166, s.12).

Hänget/berlocken hittades, tillsammans med fyra spännen av brons, ett 40-tal keramikskärvor, brända och obrända ben, däribland en tand, flintavslag och bitar av en dekorerad kam av horn. Graven innehöll två individer. Den ena var jordlagd utan kremering och den andra kremerad. Den jordlagda individen hade endast ett fåtal ben och tänder bevarade. De visade sig tillhöra en ung person, ca 16-20 år gammal. Förmodligen en kvinna, vilket de gravgåvor som var nedlagda i graven visade.
Den andra individen, till vilken de brända benen hörde, var även det en ung person.
För mer info om, och tolkning av fyndet se rapport Arkeologerna 2020:166.

Collapse text

Medeltida bronskanon, s k bombard, gjuten i kraftigt gods.
Ett sjöfynd upphittat av amatördykare i Marstrandsfjorden. Kanonen kan dateras till 1300-1400-tal.
Dessa tidiga eldrör göts vanligtvis i brons, d .v.s. en legering av koppar och tenn. Legeringars sammansättning kan dock variera mycket och tidiga exempel finns där, som i detta fallet, tenn bytts ut mot bly och zink.
Kanonen är 47,5 cm lång, mynningens diameter är 19 cm och den väger ca 18,7 kg. Fänghålet är synligt och har en nuvarande diameter på ca. 1 cm. Rester av en laddning i form av fastkorroderad textil sitter kvar längst in i kanonens rör. Materialet består antingen av hampa eller lintyg. En C14-analys av tyget daterar kanonen till 1300-tal. Krutets sammansättning har inte gått att fastställa.

Artikel ur Populär Arkeologi 2010: "Bombarden från Marstrand" - Vid dykning vid grundet Hannehakarna, väster om Marstrand, fann en sportdykare för några år sedan en märklig tingest, som visade sig vara en liten trattformig bronskanon, 47,5 cm lång och med en mynningsdiameter av 19 cm. Liknande mynningsladdade kanoner, eller bombarder som de kallades, finns bevarade på flera håll runt om i Europa. Vanligen är de dock tillverkade av järn och inte brons. Dateringarna är som regel mycket osäkra, men majoriteten av fynden tycks härröra från 1300- eller 1400-talet.

Fyndplatsen, i anslutning till ett farligt undervattensgrund, talar för att kanonen härrör från en fartygsförlisning. När den påträffades fanns fortfarande en del av laddningen kvar. En kol 14-analys av textilmaterial från laddningen daterar fyndet till 1300-talet.

Marstrandsbombarden utgör därmed ett av de äldsta arkeologiska beläggen för skeppsartilleri i Nordeuropa. Dåtidens artilleriammunition bestod av runda, handknackade kanonkulor av sten. Sådana stenkulor har bland annat bärgats från Skanörskoggen från omkring år 1390. Någon samtida skeppskanon har däremot inte tidigare påträffats."

Collapse text

Spirallagd guldten på 3,5 varv. I det närmaste helt intakt, något mörkare på ena sidan förmodligen p g a oxidering eller ytlig algpåväxt. Den vridna tenens tjocklek är ungefär 3-4 mm i diam. Denna typ av föremål påträffas vanligtvis under romersk järnålder-folkvandringstid (år 1 - 600 e Kr) och användes då som betalmedel. Bitar av spiralringen klipptes av och vägdes vid handelstransaktioner. Dess form gjorde att det var lätt att ta med sig den genom att fästa den i klädedräkten eller i en kedja runt halsen.

Collapse text

En hel komplett degel (sammansatt av två delar) och ett femtiotal fragment. Delvis rödaktig sintrad yta. Ljusgrått hårbränt kompakt gods. Delvis sintrade ytor. Degeln använd vid gjutning av bronsföremål.

294 Landskap BOHUSLÄN

Collapse text

Dolk, av typ IVb. Brunfläckig flinta, jämnt arbetad, flathuggen. Mycket vacker och i det närmaste intakt, dock en mindre skada (avslag) på bladets ena sida. Funnen på Suröds ägor i Norra Lane-Ryrs socken. Dolken omnämnd tillsammans med Dolk UM001614 i Bohusläns fornminnen; Band III, s. 211 (1884).

294 Landskap BOHUSLÄN

Ur handskrivna katalogen 1957-1958:
Spjutspets. L. 25,5 Br. 6,6 cm
Flintdolk. Brunröd flinta. Föremålet helt. Lane Ryr, Bohusl. 9

Lappkatalog: I:14

Collapse text

Spjutspets av järn.
Spjutet påträffades på 1870-talet av pojken Karl Samuelsson strax utanför stenkistan i centrum av gravröset. Spjutet skänktes på 1950-talet till Vikarvets museum i Lysekil och förvarades där fram till vintern 2009. Därefter fyndfördelades spjutet av RAÄ till Bohusläns museum 2010.

Enligt SHMM/Historiska museets föremålsdatabas förvaras fynd av ett obränt ben och en järnnit i deras samlingar. Föremålen påträffades på 1920-talet vid de rekonstruktionsinsatser som gjordes på röset (se SHM acc nr 17190). Efter bedömning av osteolog på SHM är det obrända benet troligtvis från ett nötkreatur. Järnniten gick tyvärr ej att återfinna.

Collapse text

Intakt viktlod i form av en häst med sadel. Rester av annan dekor kan anas. Ytskiktet i övrigt delvis bortkorroderat. Stabiliserad och konserverad på SVK (se rapport).

Vikthästar av mässing kan förmodligen dateras till tidig medeltid, d v s 1200 – 1300-tal. Mässingshästar är ett ovanligt föremålsfynd i Sverige, de flesta är upphittade i Norge, och endast ett fåtal har hittats i Bohuslän (Se ex. Bronshästen från Örmhjält, Naverstad sn. SHM1270:497; eller Bronsoxen från Ballbo, Västerlanda sn. SHM20593)

Tolkningen är att de utgjort en slags viktenhet. Men enligt äldre källmaterial verkar användningsområdet för hästarna varit bredare än så, då de enligt nordisk folktro även har tillskrivits flera olika magiska och helande egenskaper.

Collapse text

Spänne av brons, runt, med gjuten ornamentik, diameter ca 29 mm. Föremålet är något skadat. Förgyllningen har en rödare ton, vilket tyder på att det är en guldlegering med rätt högt kopparinnehåll. Nålen på baksidan saknas.

Spännet är av en typ som brukar dateras till yngre järnålder, vikingatid. Det hittades år 1878 på gården Trättestad i Kville socken och skänktes till museet år 1879 av soldaten P. A Sörqvist från Söbbskinn i Kville.

Enligt äldre kataloguppgifter i museets arkiv hittades spännet tillsammans med en täljstensgryta (UM002768) och en "gnidsten" (förmodligen avses en slip- eller glättsten).
I fornlämningsregistret för Bohuslän, Kville socken, står att läsa i ett tillägg om fornlämning RAÄ 276 på fastigheten Trättestad: År 1878 erhöll Uddevalla museum från en av högarna härstädes: en täljstensgryta med järngrepe, ett litet runt spänne av brons och en "gnidsten". Enligt uppgift av en åbo i Trättestad hittades i samma hög två "sländtrissor".

Antagligen kommer föremålen från en numera förstörd gravhög inom det gravfält (Kville 276) som idag består av åtta synliga gravar. Kombinationen av föremålen i gravfyndet skvallrar om att det kan ha varit en kvinna som varit begravd i högen. De två sländtrissorna och "gnidstenen" finns idag inte i museets samlingar. Troligen har de aldrig lämnats in.

Ur handskrivna katalogen 1957-1958:
Del av bronshalsprydnad
Diam. 2,9. Bronsspänne m. gjuten ornamentik. Skadat. Trellestad, Kville Bohusl. 1878 4

Lappkatalog: 1:27

Efter okulär besiktning i mikroskåp konstaterades att spännet var förgyllt med rödaktig guld (hög kopparhalt). 2008-11-07/IL

Landskap BOHUSLÄN

Collapse text

Hästskoformat ringspänne av brons, med dekor. En tillplattad rund bygel med fasetterade ändknoppar. Dekoren består av instämplade romber ovanpå bygeln. Nålens fäste är utplattad och upprullad runt bygeln.

Ringspännet är troligen från vikingatid, år 800-1050 e Kr. och användes för att hålla samman klädedräkten, exempelvis ett ytterplagg, en mantel, vid halsen.

Citat ur brev som medföljde gåvan: "Brosch från bronsåldern - hittad av David Leonard Thorburn i jorden. Var?" (ur Agnes Thorburns anteckningar).
Enligt Agnes bror, Thomas Thorburn, påträffades den troligen någonstans i Uddevallas omgivningar. David Thorburn var, enligt honom, känd bland bönderna som en person som köpte kuriosa. Thomas Thorburn skulle därför tro att någon bonde hittat den och sålt den till David Thorburn."

Collapse text

Sländtrissa, dekorerad med 18 st. små cirklar med mittpunkter.

Ur handskrivna katalogen 1957-1958: Sländtrissa. Diam. 3,5 cm. Ornerat med cirklar med mittpunkt. Halvklotformad. Föremålet helt. Myckleby. Orust

Landskap BOHUSLÄN

Lappkatalog: 1:27

Collapse text