Basutställning - Gränsland

Ring av mässingsplåt med en smalare vridbar ring utanpå med ett litet hål i samt en kort kedja.
Den bredare ringens skåra är på utsidan omgiven av månadsbokstäverna, i två rader markerade som begynnelsebokstäverna för årets 12 månader (I F M A M I I A S O N D). På ringens insida är siffror markerade i två rader. Siffrorna markerar timmarna, en rad för förmiddagen (4 5 6 7 8 9 10 11) och en rad för eftermiddagen (1 2 3 4 5 6 7 8). Siffran 12 (middagen mitt på dagen) står mellan de två raderna.
Sliten.
Den vridbara ringen bör ej röras.

Collapse text

Ett flertal läderfragment från sko funna i hus B, golvet invid Ö väggen, ung på dess mitt.
En klack gjord av flera lager av tjockare läderstycken hopfästade med tränubb och järnspikar. Två fragment har snörhål. SVK-rapp: 403-2004.

Collapse text

Trälåda med ammunition i form av blykulor, 43 x 21 x 20 cm.
I en hopspikad trälåda ligger blykulor att användas som ammunition i pistoler eller kanske för tillverkning av kartescher och druvhagel.

Anmärkning:
Trälåda för ammunition, 430x210x200 mm, tj väggar 25-27 mm, innehållande mindre blykulor (hagel), diam 10 mm, 16 mm (1 st). Lådan är komplett men utan lock. Långsidor råder över kortsidor. Lådan är Spikad. Lådan låg på sidan med blykulor uthällda. En del kulor sitter fast i en grågul "massa" på insidan lådan. Samma "massa" finns i bandformation på in och utsida samt har runnit ut ur (?) lådan och finns på ena långsidan (den som var neråt). Bredvid lådan låg vid utgrävningstillfället "järnstänger" dessa har korroderat fast i lådan. Järnkorrosion blandad med "massa" och blykulor samt dragit in i trät med missfärgning och nedbrytning av ytan på trät. Järnspik genomkorroderad. "Massan" är ljus beigefärgad och är magrad med animaliskthår. "Massan" har eventuellt tjänat som tätning i lådan?

Funktion:
Förvaring av ammunition.

Lådan röntgad och fotograferad av SVK. Före konservering: Röntgenfoto: nr 22-25. Färgdia: A 99-1:10-15, A 99-16:1-2

För mer information om den marinarkeologiska undersökningen av fregatten Fredricus, se UM28888:126.

Litt: Stiftelsen Västsvensk Konservatorsateljé. Årsskrift 1998, nr 10. s. 6-20.
Marinarkeologisk Tidskrift 2/2000
Marinarkeologisk Tidskrift 3-4/2000
Marstrands hamn. Arkeologi i Marstrands hamn 1, Arkeologisk utredning, Marstrands socken, Kungälvs kommun. Bohusläns museum rapport 2006:17.
Fartygslämningar och stadslager. Arkeologi i Marstrands hamn 2. Arkeologisk förundersökning, Marstrand 32, Marstrands socken, Kungälvs kommun. Bohusläns museum rapport 2006:19.

Läs den marinarkeologiska undersökningen av Fregatten Fredricus och hamnkulturlagren på Marstrand på Bohusläns museums hemsida.

Collapse text

Rep/Tågvirke av hampa. Klädning/lindning med tunnare lina täcker större delen av repet fram till en splits dvs. en sammanfogning av ändar av tågvirke. Repet är Z-slaget med 3 kardeler. Preparatet U-format med splitsen i botten på u-et. U-ets höjd 380 mm. Lindningens längd 200 mm, symmetriskt om splitsen. Linan tvåtrådig och S-snodd. 5 mm i diameter.

Allt slags tågvirke tillverkades av fibrer. Mestadels kom dessa från växtvärlden. Hampa är en ettårig ört vars stjälkar har långa och sega bastfibrer. Dessa tvinnades, spanns, slogs eller flätades samman på olika sätt. Egenskaper som hög draghållfasthet och bra motståndskraft mot röta gjorde hampa lämpligt. För att öka livslängden tjärades också tågvirket.

Definition:
Rep, tågvirke med 8-25 mm diameter, dvs. grövre än lina och tunnare än tross. Dimensionsområdena överlappar dock varandra (nationalencyklopedin).

Historik:
Repslageri, hantverksmässig tillverkning av tågvirke, känd sedan förhistorisk tid och nära förbunden med sjöfartens utveckling. Hos de seglande fartygen förelåg det stora behov av tågvirke, och alla stora repslagerier har legat i sjöstäder. I Karlskrona ligger flottans 300 m långa repslagarbana från 1698 kvar. Den användes in på 1900-talet. Som råmaterial för repslageri har använts bast, lin, hampa, bomull, jute, manillahampa och sisal. I Sverige var den från Ryssland importerade hampan dominerande från 1500-talet till början av 1900-talet. Repslageri startar med spinning av garn. Ett flertal garn tvinnas till en dukt, 3-4 dukter slås samman till en lina eller tross. Av tre eller fyra trossar kan man slå samman en kabel. Numera framställs tågvirke maskinellt och av övervägande syntetiska material. (Nationalencyklopedin)

För mer information om den marinarkeologiska undersökningen av fregatten Fredricus, se UM28888:126.

Collapse text

Rep/tågvirke av hampa i två delar med knopar, 18 x 9 x 5 cm respektive 15 x 10 x 5 cm. Repet lagt som lös överhandsknop med tampen fastsatt i egen part. Ej ändknut. Knopen är möjligen en gårdingstek. Eventuellt segeldetalj. En klenare tross passerar genom bukten av knopen.

Definition:
Rep är ett tågvirke med 8-25 mm diameter, dvs. grövre än lina och tunnare än tross. Dimensionsområdena överlappar dock varandra (Nationalencyklopedin).

Historik:
Repslageri, hantverksmässig tillverkning av tågvirke, känd sedan förhistorisk tid och nära förbunden med sjöfartens utveckling. Hos de seglande fartygen förelåg det stora behov av tågvirke, och alla stora repslagerier har legat i sjöstäder. I Karlskrona ligger flottans 300 m långa repslagarbana från 1698 kvar. Den användes in på 1900-talet. Som råmaterial för repslageri har använts bast, lin, hampa, bomull, jute, manillahampa och sisal. I Sverige var den från Ryssland importerade hampan dominerande från 1500-talet till början av 1900-talet. Repslageri startar med spinning av garn. Ett flertal garn tvinnas till en dukt, 3-4 dukter slås samman till en lina eller tross. Av tre eller fyra trossar kan man slå samman en kabel. Numera framställs tågvirke maskinellt och av övervägande syntetiska material. (Nationalencyklopedin).

För mer information om den marinarkeologiska undersökningen av fregatten Fredricus, se UM28888:126.

Collapse text

Elevationskil av ekträ (33 x 11 cm). Svarvat handtag med tvärgående hål. Skaftet är 92 mm långt och 48 mm i diam. Tvärsnittet på kilen är rektangulärt, men kanterna är delvis fasade.

Funktion:
Riktkil användes för inriktning av artilleripjäs i höjdled. Riktkilen placerades under och i bakre änden av eldröret. Det var svårt att sikta med en kanon. Med hjälp av riktkilar hade soldaterna möjlighet att rikta kanonröret i höjdled. Kilar kunde placeras framtill eller baktill under eldröret.

För mer information om den marinarkeologiska undersökningen av fregatten Fredricus, se UM28888:126.

Collapse text

Enkelblock med trissa och rep samt med rester av tjära, 16 x 13 x 8 cm. Blocket är tillverkat av ask eller alm. Det är obetydligt slitet och hittades vid undersökningen av fregatten Fredricus i delar som hört till fartygets lastutrymme.
Ett seglande skepp var utrustat med en mängd olika block samt jungfrur. Dessa ingick i alla de lyft- och draganordningar som fanns i fartygets rigg. Blockmakeri var ett hantverk som under tidigare århundraden var kopplat till städerna vid sidan om andra yrkesmän som skomakare, glasmästare, timmermän och tunnbindare m.fl.

Anmärkning:
Block. Enkelblock. Ovalt med relativt raka kort- och långsidor. Rester av rep och splits- z-slagen. Splitsen lös. Räster av tjära på block och splits. Vid utgrävningen hittades blocket på innergarneringen. Blocket använt men obetydligt slitet.

En jämförelse mellan Meary Rose (1545) och Fredricus (1719) block visar att även om den yttre formen på blocken förändrats har blockmakarna på 1710-talet borrat och huggit ur blockhusen på samma sätt som kollegorna 1545. Blocken kan betraktas på två olika vis - som en teknisk maskindel eller som ett designprojekt. I det första avseendet är tillverkningssättet väletablerat 1545 och används fortfarande 1719 medan den yttre formen i någon mån följer ett mode (Pipping. O. 1999. Fredricus och den marinhistoriska forskningen. Stiftelsen Västsvensk Konservatorsateljé årsskrift 1998. Göteborg).

Funktion:
Block, del av en mekanisk lyft- eller draganordning, bestående av ett blockhus i vilket trissor är lagrade. Block och linor utgör tillsammans en talja, med vilken dragkraften kan riktas och förstärkas. På en segelbåt sitter block och talja mellan båt och storsegelbom och används för att skota storseglet (National encyklopedin).

Blocket fotograferat av SVK. Färgdia före konservering A 99-19:1-6, efter konservering: A 99-67: 15-20

Bakgrund till den marinarkelogiska undersökningen:
Mellan åren 1997 och 1998 dök Bohusläns museums marinarkeologer i Marstrands hamn. Här hittades rester av flera äldre fartyg, ett av de mest spännande fynden var fregatten Fredricus.

Fredricus kom till Göteborg år 1700 för att ingå i den nyupprättade flottenheten på västkusten. Flera gånger var fartyget inblandat i stridigheter mellan den svenska och danska flottan.

Fregatten Fredricus 1698-1719
År 1698 byggdes fregatten Fredricus på Karlskrona örlogsvarv under ledning av skeppsbyggmästaren Charles Sheldon (1665-1739). Fartyget var en tremastad fullriggare med ett täckt batteridäck. Enligt förteckningar skulle Fredricus ha varit bestyckad med 40 kanoner, men under sin verksamma tid bar hon 36 kanoner och 16 mindre relingskanoner. Ombord fanns också musköter och handgranater. Fregatten var ett 4:e eller 5:e rangens örlogsfartyg, 34 meter lång och 9 meter bred. Fredricus var beräknad för en besättning om 190 man. En fregatt var ett snabbseglande, lättmanövrerat fartyg som användes vid snabba räder, konvojering och patrullering. I början av 1700-talet förändrades synen på sjökrigföring och flera mindre och jämstarka örlogsfartyg föredrogs vid sjöslag och styrkedemonstrationer.

Fregatten Fredricus var ett av de första örlogsfartyg som år 1700 flyttades till Göteborg för att ingå i den nyupprättade flottenheten på västkusten, ofta kallad västkusteskadern. Flera gånger var fartyget inblandat i stridigheter mellan den svenska och danska flottan. Åren 1717-1718 var Fredricus utlånad till kaparkaptenen Lars Gathenhielm. Kaperiverksamhet var vanligt förekommande under stora nordiska kriget (1700-1721) och sanktionerades av staten. Syftet var att störa fiendens näringsliv och försörjning av krigsförnödenheter. Försäljning av last och skepp genererade också inkomster till staten.

Den befästa ön Marstrand hade en betydande roll för den enhet ur flottan som periodvis var stationerad i Västsverige. Sommaren 1719 gick danskarna till angrepp mot Marstrand under amiral Peder Wessel Tordenskiolds ledning. Under belägringen låg stora delar av den svenska flottenheten i hamnen, där ibland fregatten Fredricus. Eftersom skeppen var inneslutna i hamnen och i underläge både taktiskt och resursmässigt, beslutade de svenska befälen att fartygen hellre skulle sänkas än överges till fienden. Tretton dugliga svenska skepp gick till botten och endast masttopparna blev kvar ovan ytan.
Marinarkeologiska undersökningar i Marstrands hamn 1997-1998
På uppdrag av Kungälvs kommun utförde Bohusläns museum marinarkeologiska undersökningar i Marstrands hamn mellan åren 1997 och 1998. Arbetet utfördes av dykande arkeologer. Flera fartygslämningar påträffades, däribland fregatten Fredricus.
Projekt Fredricus var den första större uppdragsbaserade arkeologiska undersökning under vattnet som utfördes i Sverige. På tio meters djup sökte arkeologerna svaret på en rad frågor: Hur var fartyget konstruerat, vilken utrustning fanns ombord, hur sänktes fregatten och hur var livet ombord organiserat? Bärgningen av fynden blev en stor utmaning - tusentals fynd togs upp till ytan, dokumenterades, analyserades och ca tio procent gick till konservering.
Unikt bland materialet var den stora mängd tågvirke och träföremål som bevarats i sedimenten. Att Fredricus var ett fullvärdigt krigsfartyg framgår av den uppsättning av artilleritillbehör som hittades, ammunition av olika dimension och klass, laddverktyg till kanoner, förvaring och mått till krut och kulor samt lavetthjul till kanoner. Av artilleripjäserna (eldrören) fanns inte några spår. Dessa hade troligen bärgats redan under 1700-talet, eller möjligtvis i slutet av 1800-talet.
Få personliga tillhörigheter hittades ombord. Detta visar att besättningen varit noga med att tömma fregatten före förlisningen, eller att antalet sjömän ombord var begränsat vid den aktuella tidpunkten. Skosulor, textilfragment, knappar, skedar, ett bläckhorn, rakborstar, kritpipor glas- och keramikfragment var det som påträffades. Reservdelar och verktyg för underhållet ombord återfanns bland fyndmaterialet. Stora tågvirkesrullar, verktyg för kabelslagning och mindre repslageriarbeten samt reservdelar till länspump och rigg visar hur viktigt det var med löpande underhåll av skeppet. Laggkärl, fiskeutrustning – flöten och blysänken – och delar av Fredricus barlast (stabiliserande last av stenar) tillvaratogs också under utgrävningen.

Konservering alternativt deponering
Kostnader för konservering och bevarande kom att bedömas som orimliga om hela den stora fyndmängden skulle ha tagits omhand. I en uträkning angavs att konserveringsarbetet skulle ta tio år för två personer. Inrättandet av specialmagasin för förvaring av tjärindränkta fynd hade troligtvis blivit nödvändigt.
Man valde istället återdeponering på havets botten som lösning på bevarandeproblematiken. Föremålen placerades i olika typer av etiketterade plastbackar och sänktes ner på utmärkta platser i fyndområdet. Forskning kring metoden som alternativ till konservering pågår såväl utomlands som i Sverige.
Efter flera års konserveringsinsatser på Studio Västsvensk Konservering (SVK), Göteborg, finns nu fynden i Bohusläns museum samlingar i Uddevalla.

Litt: Stiftelsen Västsvensk Konservatorsateljé. Årsskrift 1998, nr 10. s. 6-20.
Marinarkeologisk Tidskrift 2/2000
Marinarkeologisk Tidskrift 3-4/2000
Marstrands hamn. Arkeologi i Marstrands hamn 1, Arkeologisk utredning, Marstrands socken, Kungälvs kommun. Bohusläns museum rapport 2006:17.
Fartygslämningar och stadslager. Arkeologi i Marstrands hamn 2. Arkeologisk förundersökning, Marstrand 32, Marstrands socken, Kungälvs kommun. Bohusläns museum rapport 2006:19.

Collapse text

Kantlist till spelbräde? Ett av objekten är en bit av en trälist med inristad sick-sackdekor på ena sidan (L: Avfasad spets i ena änden som för att passa till ett hörn. Kan utgöra del av en ask, eller kant på ett spelbräde? Resterande föremål i fyndenheten är troligtvis delar av dymlingar, pluggar, mm

Landskap BOHUSLÄN

Collapse text

Ur handskrivna katalogen 1957-1958:
Snäppa
Snäppan a) L. 5,8 cm; mässing m. mekanismer av järn. Fodralet b) 7,2 x 3,7 x ,1 cm; trä, papper på utsid., tyg på insid. Trasigt.

Lappkatalog: 94

Collapse text

Stenskulptur av täljsten från Svarteborgs kyrka. Den helige Olof sittande i tronstol med högt ryggstöd. Han bär livbälte och mantel, en murkrona på huvudet, möjligen ett relikvarium i höger hand och håller vänster hand om skägget. Skulpturen är starkt eroderad.

Ur handskrivna katalogen 1957-1958: Olav d. helige, täljsten, Svarteborg. M: H. 41, största Br. 32,5 cm; krona och mantel, i höger hand spiran, vänster griper om skägget; sittande på en tronstol m. armstöd och högt ryggstöd, på alla håll smalnar stolen av uppåt. Starkt sliten.

Ur Katalog 1. Uddevalla Museihistoriska samlingar, svenska avdelningen. A. Yngre föremål. Upprättad av Knut Adrian Andersson 1916: No 34. Bild i täljsten av Olov den Helige. Yngre medeltiden, räknad till 1550. Förvarats i Svarteborgs kyrka under namnet "Kung Rane". Skänkt av församlingen år 1860-70-tal till Uddevalla museum. Förvaras ovanpå Medeltidsskåpet i sydvästra rummet.

Presenterad i Uddevalla Museums tryckta katalog 1869 under rubriken
F] Saker från yngre Medeltiden, räknad till 1550.
N:o 1. Bilder af S:t Olof i sten från Svarteborgs kyrka.

1861-1870 1 Arkeologiska och Etnografiska samlingarna U-a Museum D4A 1
Ur Gåvobok1864:
Svarteborgs församling:
Kristusbild af träd samt fragmenter af en Granit- [överstruket] Täljstensbild, enligt sägen föreställande Kung Rane, hvilka begge setat [överstruket] [oläsligt tillägg] i Svarteborgs kyrka.
Tillagd kommentar av intendent Knut Adrian Andersson; Olof d. Helige troligen.

Se foton på föremålet i Uddevalla museums kyrkliga utställning 1920, UMFA54467:0089.
Tillstånd, se Vårdblankett.

Collapse text

Dragspel av brunbetsat trä med bälg av plastat papper med remsor av vaxduk klistrade över skarvarna och kromfärgade metallbeslag i hörnen. På ena sidan utskjutande delar, en med ett flertal hål med mässingsfärgade öljetter och en liten spak märkt "REUGE", en knapprad med 10 st vita plast?knappar mot ljusgrön marmorerad botten och en liten dosa försedd med spak. Dekor med pärlemorinläggning på kanten på denna sida. Tumgrepp av läder på baksidan. På utskjutande del på andra sidan finns tre metallspakar med brickor som i nedfällt läge täcker stora hål och handtag av grått syntetfiberband. På denna sida finns även två ringklockor avsedda för cykel.
Bälgen hålls ihop av läderremmar bak och fram. Som dekoration på framsidan finns en plastfigur i ett utrymme med glas framför och glittrig ram runt. Det är en kvinna som poserar i röd baddräkt. På ovansidan finns två metallknoppar med fågelmönster.

Collapse text

Jungfru, cirkulär form, med bit av kvarsittande bit tjärad tross. Riggdetalj. Jungfrun är troligtvis tillverkad av alm, diameter 16 cm. I jungfrun finns tre genomgående hål för taljerep, diameter 2 cm, och runt densamma en tross av hampa. Trossen är Z-slagen, gjord med tre kardeler, diameter 27 mm. Trossen saknas på 80 mm. Trossen ligger löst.

Funktion:
Jungfrun är vanligen en cirkelformad träskiva med tre hål och är monterad i nedre delen av ett vant för att kunna sträcka detta (Nationalencyklopedin). Ett seglande skepp var utrustat med en mängd jungfrur och block. Dessa ingick i alla de lyft- och draganordningar som fanns i fartygets rigg. Med jungfrur och taljerep sträcktes segelfartygets vant vilka höll riggen på plats i sidled. Blockmakeri var ett hantverk som under tidigare århundraden var kopplat till städerna vid sidan om andra yrkesmän som skomakare, glasmästare, timmermän och tunnbindare m.fl.

För mer information om den marinarkeologiska undersökningen av fregatten Fredricus, se UM28888:126.

Collapse text