Från Nargö till Sverige i fiskebåt

Cirka 7 000 av flyktingarna till Sverige var estlandssvenskar. De kom ofta från öar längs Estlands kust, som Rågö och Nargö, där flera samhällen till stor del var svenskspråkiga.

Bland dessa fanns fyraårige Elner Rosen. 1943 reste han med sin far Alfred Rosen och sin mor i familjens fiskebåt från Nargö. Jämte dem åkte Alfred Rosens kusin Arnold Rosen och hans mor, kallad Leppiko-Lisa. Även två unga män som flydde från tvångsrekrytering till den tyska armén följde med.

Över 75 år senare minns Elner ännu delar av flykten, andra har han fått berättade för sig. Under färden blåste det upp till storm och de två sällskapen i fiskebåtarna tog skydd på en stenig ö i den finska skärgården. Någon måste ha haft med sig en kamera, för det finns ett fotografi av fem män uppställda på de två fiskebåtarna när de lagt till vid skärgårdsön.

Några av männen tittar mot kameran, andra ut över ön. En poserar med en kulsprutepistol. På fotografiet syns hur fiskebåtarna täckts med presenningar som ska skydda all den packning som sällskapen tagit med sig. Innan avfärd hade Elners far byggt till extra höjd på fiskebåtens sidor för att kunna få plats med mer bagage.

Det Elner, som var fyra år, minns är dock hur hans fars kusin tog sig tiden att tillverka en liten leksak till barnet som var med:

"På ön där vi tog skydd fanns det fiskarstugor. Som det finns ute i skärgården. Och där satt Arnold och täljde en båt till mig."

När stormen dragit över fick gruppen syn på en patrullbåt. Oron var stor: var det en tysk båt, som skulle föra dem tillbaka till Estland? Eller en sovjetisk?

Till slut visade sig, till gruppens lättnad att patrullbåten var finsk. Den tog dem till Finland varifrån gruppen sedan reste vidare till Stockholm.

Ombord på vår båt fanns det också två unga killar som flydde ifrån att rekryteras till tyska armén. (…) de två pojkarna, dem tog ju finnarna direkt och skickade tillbaka till Estland. Så vad som hände med dem, det har jag ingen aning om. (Elner Rosen)

Hur många och vilka ägodelar enskilda flyktingar hade möjlighet att ta med sig kunde variera mycket beroende på båtens storlek, hur bråttom det var och vem som organiserade flykten. Allt ifrån vapen och kompass – som var viktigt för själva överfarten – till fotografier och barnleksaker kunde komma med.

Både Alfred och Arnold Rosen fiskade på Nargö. Med sig till Sverige hade de flera olika fiskedon som nät och flöten för att kunna fortsätta försörja sig och sina familjer på andra sidan Östersjön. Även en symaskin, ett jaktgevär och sådant som kunde vara till nytta under båtfärden togs med på havet. Elner beskriver även hur Alfred byggt till en extra bordgång på fiskebåten för att skydda packning och passagerare från väta.

Man tog med sig sådant som behövdes för att fiska och överleva. Det gällde ju att komma igång igen i Sverige. Det var nog det viktigaste. Och min mor hade med sig en symaskin, en sådan som man använder för hand. Inga möbler eller något sådant. Båten var packad med mycket, mycket. Min far gjorde till och med så att han satte upp ett lager med brädor extra över båtöppningen. Om det kom vågor. Det var nog ganska packat. (Elner Rosen)

Sällskapen hade också med sig sådant som kunde komma till användning under själva överfarten, som en tubkikare, en extra propeller, och en flytväst som aldrig användes.

Bland lämningarna från flykten finns dock även sådant som mer verkar handla om minnen och om att skapa ett bekant och trevligt hem i Sverige. Bland de många nyttoföremål som togs med finns nämligen även en liten målad tavla som föreställer en pojke med ett fång blommor. Denna togs med av Arnold Rosens mor Leppiko-Lisa. Bland sakerna finns också ett rött, slitet fotoalbum, som vid flykten var fyllt med fotografier av släkt och vänner på Nargö.

Text: Elin Heppling

Föremålen i denna artikel är fotograferade inom forskningsprojektet Flyktens materialitet, som pågick under 2019–2021 vid Sjöhistoriska museet. Läs mer om projektet här.