Svenska Högarnas fyrplats.
Okänd fotograf, Sjöhistoriska museets arkiv
Svenska Högarnas fyr
Svenska Högarna ligger längst ut i Stockholms ytterskärgård som sista utpost mot Östersjön. Vattnet mellan Svenska Högarna och in mot mellanskärgården är fullt av grynnor. En vårdkase placerades ut här 1779 och Svenska Högarna blev lotsplats 1793. Den första båken byggdes 1855 och den nuvarande fyren stod på plats 1874.
Svenska Högarnas fyrtorn
Okänd fotograf / Sjöhistoriska museet
Fyrtornet är ett 18,5 meter högt öppet pelartorn i järn, en så kallad Heidenstamfyr som försetts med lanternin och lins.
Den konstruerades i fackverksteknik av överfyringenjör Gustav von Heidenstam och utformades av fyringenjör Höijer.
Så småningom byttes den vanliga fotogenlampan i fyren ut mot en så kallad Lux-lampa. Denna drevs med fotogen och var 3–4 gånger starkare än den tidigare, men krävde ständig tillsyn av fyrpersonalen.
När fyren byggdes 1874 bodde minst två fyrvaktare med familjer samt två lotsar med sina familjer på den karga ön. Lotsar som arbetade på Svenska Högarna fick enslighetstillägg, ett tillägg på lönen för att platsen låg så avlägset.
Den bofasta befolkningen behövde mat året runt. Öns befolkning åt fisk och sälkött. De odlade också på den lilla brukbara mark som fanns. Potatisen odlades i tången vid strandkanten. Blev det storm kunde potatislandet spolas ut till havs och man fick passa korna noga så att de inte åt av odlingarna.
Foto: Sjöhistoriska museet arkiv
Foto: Sjöhistoriska museet arkiv
I Sjöhistoriska museets arkiv finns en dagbok från Svenska Högarnas fyrplats för år 1901. Dagboksanteckningarna speglar det viktiga men monotona underhållsarbete som krävdes för att fyren skulle fungera. Här kan man även ana den utsatthet och isolering som livet på ön innebar. De långa och ibland farofyllda resor till fastlandet som gjordes av fyrpersonalen kunde dra ut på tiden beroende på väder och vind.
Ibland inträffade olyckor som antecknades i dagboken. Den 10 november 1901 föll fyrbiträdet F G Söderman i vindstrappan och slog sig så illa att han inte kunde tjänstgöra.
Fyrmästare Carl Erik Lind (1848–1917) med hustrun Katarina (1838–1910) utanför bostaden på Svenska Högarna.
Okänd fotograf / Sjöhistoriska museet
Under många decennier bodde släkten Lind på Svenska Högarna. År 1881 blev Carl Erik Lind fyrvaktare på ön, dit även hustrun Katarina och fyra barn följde med. Tidigare hade Carl Erik varit fyrbiträde på Söderarm. 1905 blev Carl Erik Lind befordrad till fyrmästare och var kvar i tjänst till 1913.
Äldste sonen Emanuel kom senare att efterträda sin far. Han arbetade först som extra fyrbiträde, blev så småningom fyrvaktare och slutligen fyrmästare år 1915. Emanuel Lind arbetade på Svenska Högarna i sammanlagt 37 år.
I Sjöhistoriska museets arkiv finns fotografier och annat material från släkten Linds tid på Svenska Högarna.
1965 elektrifierades fyren på Svenska Högarna för att bara tre år senare byggas om till AGA-fyr och avbemannas.
I Sjöhistoriska museets utställning Fem fyrar visas fotografier och annat arkivmaterial med koppling till Holmögadds fyrplats.
