Sjöhistoriskas nyförvärvsutställning 1967

Under två år, 1965-66, samlade museet in ca 300 föremål och arkivalier. Denna satsning ledde till en utställning där ett axplock visades som man uttryckte det, ”av roliga och intressanta nummer”. Föremålen inkom genom testamente, gåva eller inköptes för medel som ställts till förfogande av Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm (idag Sjöhistoriskas Vänner).

Allt ifrån handritade kartor, fartygsmodeller, konst och bruksföremål men även tyngre föremål såsom båtar och ankare hade samlats in. Man ville ”ge svar på väsentliga frågor och fylla luckor i samlingarna”. Utställningen i sig skulle ”ge intryck av en maritim konst- och kuriosautställning – en blandning av smått och gott – fult och vackert – vanligt och ovanligt”. Utställningskommissarien, intendent Jonas Berg, valde ut föremålen. Han var född in i museivärlden då hans föräldrar var Skansenchefen professor Gösta Berg och Gunnel Hazelius Berg.

Torsdagen den 9 februari 1967 var det vernissage kl. 16-18 och utställningen varade till den 12 oktober. Eftersom Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum hade bidragit med en ansenlig summa pengar för inköp föll det sig naturligt att invigningstalare blev ordföranden i föreningen, skeppsredare Emanuel Högberg. Medlemmar i föreningen fick ett årskort till Sjöhistoriska och Vasa samt Sjöhistoriskas årsbok som utkom vartannat år. Allt för en summa av 10 kr, idag motsvarar det 108 kr. Ett förmånligt pris kan man tycka.

Vad fick man då se på utställningen? Jo, till exempel ett av de större föremålen som visades var segelkanoten Martin, byggd 1929 av Olssons varv på Tynningö strax utanför Vaxholm. Konstruktören och förste ägare var Folke Martinsson, därav kanotens namn. Senare ägare var Gösta Lundblad och Karl Tenblad. Kanoten var placerad mitt i utställningslokalen som var rund med montrar placerade längs väggarna.

Ingen utställning utan föremålsmontrar. Montern på fotografiet nedan visade flera föremål. På väggen hängde en handritad karta av Jonas Hahn (1703–1759). Han var kapten vid flottans amiralitet och gav 1748 ut en seglingsbeskrivning med den egendomliga titeln Johan Månssons uplifwande aska. Hahn kan betraktas som vårt lands ledande sjökartograf vid 1700-talets mitt.

Intill finns en livbojstavla; en liten tavla målad på mjölkglas med rund träram som vid seklets början var mycket populära. Den avbildar en ångare men var inte av någon större konstnärlig kvalitet. Annat i montern var skeppshundar, en bägare, en så kallad ”Sailors gift”, en skål med bilder föreställande sjömannens hemkomst, tre sjömän på en strand, tre sjömän i båt samt en svensk fregatt med tretungad örlogsflagg. Här fanns även en brännvinsplunta med den graverade texten Jag seglar hem till flekan min och ett litet porträtt föreställande en sjökapten. Porträttet är märkt P. Asplund, December 26 1850.

En hel del konst samlades in, bland annat flera skeppsportätt i både olja och akvarell. I trapphallen visades en stor oljemålning av Oskar Björk föreställande skeppsredare och civilingenjör Carl-Johan Albert Isaksson som hänger bredvid Bunkring i sundet av Johan August Bång. Konst med mer komiska inslag representerades av ett urval av en svit stentryck signerade R. C. (R. Callander) beskrivande situationen under en ångbåtsresa.

Sjökort, kartor och fotografier samlades in. Lite mer udda arkivalier var en större samling fartygsfrimärken från samlaren kapten Jan Edward Olow, Göteborg. Samlingen är sorterad efter ett historiskt-typologiskt system.

Det finns en lång lista på alla insamlade föremål. Alla nämns inte här, men den som är intresserad av helheten är välkommen att kontakta museets arkiv.