112 år sedan Titanics jungfrufärd

Titanic ägdes av White Star Line och byggdes vid Harland & Wolff i Belfast, Nordirland. Själva bygget tog två år och sammanlagt 15 000 arbetare var inblandade i färdigställandet av det överdådiga fartyget. Vattenklosetter, simbassäng, gym, turkiskt bad och bibliotek var några av aktiviteterna som erbjöds de välbeställda passagerarna. Ombord fanns 127 svenskar och svenska var det näst vanligaste språket ombord. Majoriteten av svenskarna reste i tredje klass.

Titanic ansågs vara osänkbart, men efter fem dagar till sjöss kolliderade fartyget med ett isberg och sjönk natten till den 15 april 1912. Av de 2 207 ombordvarande kunde endast drygt 700 räddas, bland annat eftersom det inte fanns tillräckligt med livbåtar. Av de svenska passagerarna överlevde endast 34.

Clas-Göran Wetterholm har skrivit boken Svenskarna på Titanic som gavs ut 2022. I boken finns biografier över alla de 123 svenskarna ombord på Titanic, bland andra familjen Asplund.

Selma Asplund (född Johansson) föddes 1889 och Carl Asplund föddes 1871. De emigrerade till USA 1894 och gifte sig och fick fem barn. De flyttade sedan tillbaka till Sverige. Men 1909 fattade familjen beslutet att resa tillbaka till USA där Carl hade blivit lovad arbete. De bodde i tredjeklasshytt. Mamma Selma och barnen Lillian och Felix räddades av livbåt 15. De tre äldre sönerna och pappa Carl omkom vid förlisningen.

Kropparna efter de tre äldsta sönerna i familjen Asplund återfanns aldrig. Vissa hävdar att sonen Filips kropp hittades och av misstag begravdes med fel namn i fel grav i Philadelphia, men fallet har aldrig formellt utretts.

Lillasyster Lillian levde i USA till 2006. Hon var den sista levande personen med egna minnen från Titanics förlisning. Linnepåsen med Carls tillhörigheter behöll Lillian livet ut. När hon dog såldes sakerna på auktion i London för 1,5 miljon kronor.

När man bärgade döda efter Titanics undergång undersöktes var och en av de kroppar som hittades i vattnet. Man tog vara på alla de föremål som kunde återfinnas. Matroser sydde linnepåsar för varje drunknads tillhörigheter, som sedan försågs med ett unikt nummer. Om man lyckades identifiera personen skickades denna linnepåse till den avlidnes familj/släktingar. En del av kropparna balsamerades medan andra begravdes i havet, främst i de fall som de blivit illa tilltygade.

I fickorna på den drunknade Carl, som när han hittades fick nummer 142, fanns bland annat familjens båt- och tågbiljetter, en guldklocka med kedja och en kniv. Carls kropp och tillhörigheter skickades till familjen och begravdes på den svenska kyrkogården i Worcester, Massachusetts. Familjen Asplunds tragiska öde berörde många av invånarna i Worcester som samlade in pengar till Selma, Felix och Lillian.

1985 lyckades en expedition upptäcka Titanics vrak i Nordatlanten på ett djup av 3 800 meter. Upptäckten blev en världssensation och föremål kunde bärgas upp, studeras och ställas ut. Titanic är förmodligen världens mest omskrivna fartyg, både i media och inom populärkulturen.

Sjöhistoriska museet har haft två välbesökta utställningar på temat genom åren. Titanics skatter öppnade 1991 och i utställningen visades objekt, interiörer och berättelser från fartyget upp. Nästa utställning, Titanic, öppnade i Båthall 1 år 2009. Utställningen producerades av det spanska företaget Musealia i samarbete med Claes-Göran Wetterholm och fokuserade på människorna ombord på Titanic. Utställningen visade brev, dagböcker och andra tillhörigheter från passagerarna, tillsammans med återskapade miljöer och modeller.

Än idag fortsätter Titanic att fascinera oss. Även under ytan drar vraket till sig turister. Sommaren 2023 imploderade turistubåten Titan i närheten av det sjunkna skeppet och fem personer miste livet. Titanic och dess öde fortsätter att skriva historia.

Text: Lotta Oudhuis, fotoarkivarie

**Textkälla: **

Wetterholm, Claes-Göran: Svenskarna på Titanic: fartyget, människorna och myterna (Lind & Co, 2022)