Nyfiken på. Tingen berättar om Sundsvall under fyra århundraden. 1900-talet

Vid århundradets början omfattade Sundsvall i stort det vi känner som ”Stenstan” och befolkningstalet var runt 14 800 personer. Vid dess slut, och via två nationella kommunsammanslagningsreformer (1952 och 1971), utgjordes Sundsvall också av Alnö, Attmar, Indal, Liden, Selånger, Skön, Sättna och Tunas landskommuner. Befolkningen var ca 93 500. Kommunsammanslagningarna var en konsekvens av urbaniseringen och välfärdsstatens framväxt. Redan vid tidigt 1940-tal hade en stor del av rikets landsbygdskommuner ett litet befolkningsunderlag och små ekonomier, vilket gjorde det svårt att klara av de kommunala uppgifterna. Inte blev det enklare av att kommunernas åtaganden med tiden blev flera och att flytten från landsbygden till städer och storstadsområdena fortgick under århundrandets andra hälft. Här ska det nämnas att kommunsammanslagningar inte var ett svenskt i fenomen. I flera europeiska stater, exempelvis Tyskland och Storbritannien, genomfördes dylika reformer. Anledningen där som här var urbaniseringen och de små landsbygdskommunernas svårigheter att lösa de kommunala åtagandena.

I december 1918 infördes den lika och allmänna rösträtten för kvinnor och män. Med det fick demokratin sitt genombrott i Sverige, och det första svenska demokratiska valet var kommunalvalet 1919. För Sundsvalls stad innebar detta val ingen förändring av styret. De borgerliga partierna samlade tillsammans över 70 procent av rösterna, vilket speglade stadens socioekonomiska strukturer. Det dröjde fram till kommunalvalet 1942 innan det blev ett maktskifte. Då tog socialdemokraterna över stadens styre, vilket de innehade århundrandet ut. För de omkringliggande landskommunerna där sågverks- och massaindustrin dominerade innebar kommunalvalet 1919 däremot ett maktskifte. Från borgerlig och konservativ dominans till en socialdemokratisk sådan. Näringslivet dominerades inledningsvis av handel, hantverk och banker, näringar med gamla anor i staden, men från 1800-talets andra hälft var det tydligt kopplat till utvecklingen inom omlandets sågverks- och massaindustri. Under hela 1900-talet fortsatte Sundsvall att vara en viktig plats för handeln. Samtidigt skedde det en differentiering av såväl näringslivet som arbetsmarknaden. Dels via framväxten av mekaniska-, metallurgiska-, kemiska- och livsmedelsindustrier. Dels ökade andelen sysselsatta inom offentlig förvaltning och sektor, vilket förklaras av kommunernas ökade välfärdsansvar och att statliga verk och myndigheter etablerades på orten.

Anna Lilja föddes i Landskrona 1912 men växte upp i Helsingborg. Hon gick på Ebba Lundgrens högre läroverk för flickor i Helsingborg och utbildade sig till kindergartenlärarinna och barnavårslärare i Uppsala. Hon gifte sig aldrig men hade många vänner för hon var mycket sällskaplig och glad. Hennes mor Dora var sjuksköterska, fadern Alfred var militärmusiker. Familjen hade en dotter till, det var Karin som var två år äldre än Anna. Mamma Dora var hemmafru efter vigseln 1909. Anna levde ett rikt liv, hon deltog i det kulturella utbudet och hade många vänner. Anna och Karin var vad man kallar hurtfriska flickor, de var båda scouter och även simlärare. Karin utbildade sig till sjuksköterska och gifte sig med Bengt Åke Bengtson. Anna utbildade sig i Uppsala till både kindergartenlärarinna och barnavårdslärare. Kindergartenlärarinna var som vår förskollärare idag och barnavårdslärare utbildade barnskötare.

1939 började Anna sin anställning vid Vita Bandets Husmodersskola och Kindergarten på Tjärngatan 4 i Sundsvall. Hon började sin arbetsdag 07.30 på spädbarnsavdelningen med praktisk undervisning och 12.30 övergick hon till att var kindergartenlärarinna till 14.30. Efter det återgick hon till att vara barnavårdslärare några timmar. Barnskötarutbildningen och spädbarnshemmet flyttade till Tivolivägen 11 i mars 1956. Det var avsett för 30 barn upp till ett år. Personalen bestod av 25 personer, de flesta barnskötare. Eleverna räknades som arbetskraft, två–tre elever räknades som en barnskötare som personal. 1971 kom den stora gymnasiereformen, yrkesskolor skulle bort alla skulle gå i gymnasiet. Det var inte många barn under ett år som behövde vara på institution så de barnen fick flytta till ett barnhem. Utbildningen flyttade till Alléskolan och Anna var orolig för att rektor Tord Lundberg skulle få sparken, för det var två lärare och det fanns bara 13 undervisningstimmar. Innan läsåret var slut var det flera lärare. 1975 invigdes Vårdskolan intill sjukhuset och Barnskötarutbildningen som då hette Barn och ungdom. Anna avslutade sin tjänstgöring som barnavårdslärare vid Vårdskolan i Sundsvall 1977.

Vita Bandet i Sundsvall bildades 1903 som en förening med uppgift att inrätta ett räddningshem för unga flickor. Det övergick senare till stat och kommun som startade Husmodersskolan 1912. Huset på Tjärngatan 4 togs i bruk för undervisning 1928. Sundsvalls stads yrkesskolor tog över verksamheten barnskötarutbildningen.

När barnskötarutbildningen flyttade till Tivolivägen 11 var barnskötarutbildningen sex månader lång och pågick hela året. Den grupp som började fick ha upprop och introduktion på förmiddagen då de avgående eleverna skötte barnen. Den nya gruppen fick ta över arbetet på eftermiddagen. Teoriundervisningen fick ske i korta pass när barnen sov.

Jana Lindh Olsson

Konditori Metropol, eller Café Metropol som det också har kallats, öppnade 1906 i gatuplanet på det nya ståtliga godtemplarhuset på Köpmangatan 9 som invigdes samma år. Fastigheten byggdes av nykterhetslogen Rätt och Sanning. Att ta en fika i samband med ett biobesök var vanligt och när biograferna blev allt fler blev närheten till biografer viktig. Metropol hade biografen Konsert i samma byggnad och mitt över gatan låg Saga. Kaféer har haft flera ägare. Maja Hulthén drev kaféet 1950–1962, en tid då många kaféer fick slå igen då svenskarna i stället började tillbringa alltmer tid framför teven. Nyheten televisionen förändrade behovet av kaféer och det krävdes nya tankar och idéer för att hålla kvar kunderna. När Maja Hulthén som ny ägare i augusti 1950 öppnade kaféet var det därför helt nyrenoverat och försett med luftkonditionering. Det omtyckta klubbrummet var också upprustat med nya färger och möbler. I slutet av 1950 installerades en smörgåsautomat, den första i Sundsvall, som var placerad utanför Konditori Metropol med ”Rikhaltig smörgåslista, hygieniskt, billigt och enastående bekvämt – just något som Sundsvall hittills saknat”. Tillgängligt dygnets alla timmar. 1957 var det åter dags för renovering och förvandling av lokalerna. De lokala tidningarna rapporterade om att en del av lokalen byggts om till en ”USA-inspirerad” modern bar där det serverades kaffe, korv med pommes frites och specialglass. Konditor Axel Elfving tog över verksamheten 1962 och det blev stora förändringar. Lokalerna fick ett nytt möblemang, det målades om och väggarna fick nya tapeter. Bageriet utökades och konditoriet kunde nu erbjuda försäljning av bröd över disk. Det infördes självbetjäning och ingen behövde längre kalla på en servitris. Namnet Café Metropol försvann när det nya namnet blev Elfvings konditori. 1980 upphörde konditoriet och lokalerna har sedan dess haft andra verksamheter, bland annat pizzerian Kermit.

Café Orient var ett av många populära kaféer i Sundsvall. Det fanns dessutom två Orient, dels ett äldre som låg på Storgatan 5 och så ett nyare kafé på Storgatan 33.

Café Orient, nedre och övre 1936 stod det hypermoderna ASEA:s nya affärs- och bostadshus klart på Storgatan 5. I en av husets affärslokaler flyttade Café Orient, kallat Nedre Orient in. Kaféet öppnade redan tio år tidigare av en driftig kvinna vid namn Bessie Holm, men med det nybyggda huset fick kaféet nya moderna lokaler i funkisstil. I dagspressen beskrevs de nya kafélokalerna som ”en exposition i färger”. Bagerilokalerna innanför kaféet hade modern elektrisk bakugn och den senaste teknikens bakutrustning. Här fanns också en populär uteservering under sommartid. 1948 öppnade Bessie Holm ytterligare ett Café Orient, nämligen Övre Orient, då i det nybyggda Nobelstiftelsens hus på Storgatan 33.

Storgatan 33 Adressen Storgatan 33 bär på en lång historia. Här stod ett av stenstadens klassiska landmärken, Hellbergska huset. I huset bodde bagaren och fotografen Fredrik Wilhelm Hellberg som också var husets byggherre 1881. Det fanns redan tidigt en servering på hörnet med ett skyltfönster fyllt av godsaker. Det sägs att Hellberg var den förste som introducerade wienerbröd i Sundsvall. På adressen växte också författaren Lars Ahlin upp. Huset skadades svårt i den katastrofala stadsbranden 1888, men byggdes upp igen. 1947 revs Hellbergska huset och ersattes av Nobelstiftelsens hus. Här fanns både ölstuga och kafé under 1900-talet.

Övre Orient var känt som ett lugnt och elegant kafé. När kaféet öppnade i slutet av 1940-talet var de trivsamma lokalerna inredda med eleganta möbler i rött och blått. Men det mest iögonfallande var den porlande fontän som fanns mitt i lokalen. Tidens musik strömmade från en AGA-Baltic radiogrammofon. På den två våningar höga vägg som mötte besökarna i entrén fanns en skog i nästan naturlig storlek, målad av konstnären Pharo Gagge. Hit kom besökare i alla åldrar. Särskilt många var ungdomarna och skoleleverna, eftersom läroverket och flickskolan låg alldeles i närheten. Dessutom hade kaféet öppet till 22.00, vilket gjorde det populärt som fikaställe efter biobesök. Kaféet bestod av två våningar. På nedre plan fanns en lång disk bakom glas med alla tänkbara bakverk att välja mellan. På övre våningen var det elegant inrett med fin utsikt över Norrmalm, Skolhusallén, Storgatan, Selångersån och även det vackra sluttningarna upp mot Norra Stadsberget.

Övre Orient serverade den sista koppen kaffe klockan 22.00 lördagen den första augusti 1965. Mary-Anne Börlin, en av servitriserna som varit med från starten för 17 år sedan, jobbade också den sista kvällen. Det blev herrkonfektionsfirman Henrix som övertog Orients lokaler.