Urmakare Carl Frithiof Mattsson på sin 65-årsdag, ställer in sitt vackra mikroskop.
Okänd / Tekniska museet
Carl Frithiof Mattsson - kronometermakare
Carl Frithiof Mattsson (1879-1949) från Uppsala var en av Sveriges skickligaste urmakare. Han lärde sig grunderna i yrket av sin bror Gustaf och var sedan urmakarlärling under flera år. År 1900 reste Carl Frithiof ut i Europa för att studera vidare.
Porträtt av urmakare Carl Frithiof Mattsson år 1901.
Larsson, A / Tekniska museet
Han lärde sig urmakeri i både Hamburg och Paris. Därefter studerade han på British Horological Institute i London och gick ut som kronometermakare med det bästa betyg som skolan någonsin delat ut. Snart fick Carl Frithiof rykte om sig att vara en enastående skicklig urmakare. Svensken, som han kallades, kunde laga ur bättre än någon annan.
År 1915 återvände Carl Frithiof till Sverige och startade ett eget urmakeri på Vallingatan i Uppsala. Där lagade han allt från vanliga klockor till komplicerade astronomiska ur. Kunderna var allt från vanliga Uppsalabor till kungahus från hela Europa. Inget uppdrag verkade omöjligt.
Kronometern
Skeppskronometer tillverkad 1840 av Viktor Söderberg Kronometer Fabriker Stockholm.
Häll, Peter / Tekniska museet
En kronometer är ingen vanlig klocka. Det är ett instrument som mäter tiden med hög precision, mekaniskt eller elektroniskt.
För att bestämma positionen till havs är det viktigt att ha en exakt tid. De flesta klockor klarade inte av sjögången ombord. Urmakare och astronomer blev inbjudna till en tävling 1714. Uppgiften var att bestämma positionen till sjöss med en noggrannhet på 60 sjömil. Priset var 20 000 pund.
1730 konstruerade den engelske urmakaren John Harrison den första kronometern. Hans ur klarade en resa till Jamaica och gick bara fem sekunder fel när den kom fram! Harrison anmälde sitt ur till tävlingen. Den så kallade longitudkommittén ville hellre ha en astronomisk lösning på problemet, och erkände inte den självlärde Harrisons uppfinning förrän 1773.
I URMAKARENS VERKSTAD
Urmakare Carl Frithiof Mattssons verkstad, inre rummet med rullgardin.
Okänd / Tekniska museet
Carl Frithiof hade en mycket välutrustad urmakarverkstad. Han tyckte inte att de verktyg som fanns att köpa var tillräckligt bra. Därför tillverkade han det mesta själv.
Han hade specialtillverkade verktyg för varje moment av arbetet att laga ur. Någon medhjälpare hade han aldrig utan han gjorde allt själv.
När Carl Frithiof Mattsson studerade på British Horological Institute tillverkade han bland annat den lilla svarv som du ser här nedan. Svarvar behövdes för att till exempel tillverka och reparera både axlar och kugghjul.
Carl Frithiof Mattsson testamenterade hela sin verkstad till Tekniska museet. Alla verktygen och hans samling av klockor och urverk från 1600-talet till tidigt 1900-tal samt även hans stora bibliotek med böcker om ur fick museet överta.
Urmakarsvarv som Carl Frithiof Mattsson själv tillverkat, med tillbehör. Graverat: "C.F. Mattsson".
Häll, Peter / Tekniska museet
EXEMPEL UR MATTSSONS SAMLING
Schweiziskt ankarur med guldboett. Det är från 1860, har två fjäderhus och dubbel uppsättning visare. Uret är inte signerat. På 1600-talet uppfanns ur med så kallad ankargång där gånghaken ser ut som ett ankare.
Häll, Peter / Tekniska museet
I mitten visas ett franskt repeterspindelur. Uret är från 1750 och signerat Jean et Michel Vieussieux. Ytterboetten är av trefärgat guld. Där finns också en liten emaljmålning av den svenske konstnären Isak Malmborg. Ett repeterur är ett ur med trappslagverk som kan utlösas manuellt och repetera det senaste timslaget.
Häll, Peter / Tekniska museet
svenskt fickur i guldboett, med spindelgång. Uret är från 1784 och signerat Johan Hovensköld. Spindelgång innebär att uret har en mekanisk fjäder. Denna ersatte äldre konstruktioners lod och lina. Därmed gick det att tillverka fickur.
Häll, Peter / Tekniska museet
Pendelur i mässing troligen tillverkat i Tyskland under mitten av 1850-talet.
Gerdén, Anna / Tekniska museet
Carl Frithiof Mattssons samling
Här hittar du fler föremål i samlingen.
