Stockholms marinlottakår

Under det oroliga året 1939 väcktes frågan om att organisera en särskild kvinnlig maritim beredskapskår. Vid tiden fanns endast en kvinnlig försvarsorganisation, Sveriges Landstormkvinnoföreningar, som grundats på 1920-talet och där den maritima organisationen kom att ingå. Med inspiration från den finska Lotta Svärd-rörelsen kallade sig medlemmarna för lottor.

Stockholms marinlottakår (SMLK) blev den första marinalottakåren att bildas. Vid det första mötet 4 maj 1939 anmälde sig över 100 kvinnor som medlemmar. Redan 14 dagar senare bildades Vaxholms marinlottakår. Strax därefter följde kårer i Karlskrona, Västervik och Göteborg. Under de närmaste åren bildade SMLK sex avdelningar i skärgården: Ornö, Muskö, Djurö, Möja, Runmarö och Furusund-Yxlan.

I slutet av andra världskriget hade lottakåren ett medlemsantal på över 110 000 kvinnor. Det oroliga världsläget och krigshotet gjorde sig särskilt påmint när grannländerna Norge och Danmark ockuperades. Många kvinnor anmälde sig till lottakåren och den blev en viktig del av det frivilliga försvaret. 1943 fanns 2 356 marinlottor.

Verksamheten var till en början indelad i flera huvudområden. Till marintjänst hörde expedition, förplägnad (arbete i storkök), sjukvård, förbindelse, sömnad och anordnandet av kurser.

Under de första åren hade marinlottorna tillfälliga expeditioner på Strandvägen 57 och senare på Riddargatan 23, som hyrdes av Stockholms lottakår. 1943 fick marinlottakåren sin expedition i det nyöppnade Drottning Victorias Örlogshem på Teatergatan 3. I örlogshemmets styrelse hade marinlottorna en representant.

Insamlings- och förrådstjänst tog hand om insamlandet av medel, sömnad och förråd. Hit hörde även ett lånebibliotek för marinen. Marinlottorna sydde förbandsartiklar, och under kriget även snödräkter till Finland.

Under beredskapstiden utfördes en omfattande social och humanitär verksamhet. En mycket viktig del utfördes av evakueringstjänsten, som tog hand om barnevakuering.

Under krigsåren 1939–1944 förflyttades ca 80 000 finska barn till Sverige. Lottakåren fick en viktig roll efter nyåret 1942 då ledningen för Hjälpkommittén för Finlands barn bad om hjälp. Stockholms stad utrustade genomgångshemmet i tidigare Hotel Anglais vid Stureplan. Staden drev hemmet, men marinlottorna tillsammans med Stockholms lottakår fick huvudansvaret för att ta hand om barnen.

Även vid tåg- och båttransporterna fanns lottorna på plats för att ta emot barnen och senare hjälpa dem vidare till fosterfamiljer runtom i Sverige.

Hemtjänsten ordnade med kaffeservering vid arbetssammankomsterna för marinlottorna samt hjälpte till vid fester för marin personal.

Marinlottakåren hade också en ungdomsavdelning som bland annat hade hand om nyrekrytering och utbildning av unglottor i åldrarna 14–17 år. Dessa unglottor tjänstgjorde också vid barnförflyttningen.

Stockholms marinlottakår fick under hösten 1944 åter känna av krigets påfrestningar. Sovjetiska Röda armén hade i september intagit Estland och ett stort antal ester befann sig på flykt. Under en månads tid kom nästan 800 flyktingar att ta sig till Furusund. Den nybildade avdelningen Furusund-Yxlans marinlottakår fick tillsammans med lottakåren från Stockholm, Röda korset och ortsbefolkningen organisera hjälpinsatsen.

Fotosamlingen skildrar en tid då kvinnans position i det svenska samhället befann sig i förändring. Kvinnor kunde nu ha yrken som tidigare varit förbehållna män. Lottarörelsen bidrog till denna utveckling. Även om lottorna fortfarande ägnade sig åt traditionellt kvinnliga sysslor, som att ansvara för matlagning och barnavård, fick de arbeta inom områden som tidigare varit reserverade för manliga värnpliktiga.

Text: Cecilia Marnetoft