Byggsatsdatorn LYS-16 kom som byggsats 1975/76, strax innan Steve Jobs och Steve Wozniak började sälja Apple I 1976.
Pihl, Fredrik / Tekniska museet
När svenskar byggde sin egen dator – historien om LYS-16 och Termi-LYS
I mitten av 1970-talet, långt innan dagens persondatorer blivit vardagsmat, växte något ovanligt fram i en källare vid Linköpings universitet. Där fanns Lysator – en ideell datorklubb med stora visioner och mycket lödtenn. Målet var att ta datorn från industrin och laboratorierna in i hemmen och skolorna. Resultatet blev LYS-16 och Termi-LYS – två svenska pionjärprojekt som kom att bli milstolpar i vår teknikhistoria.
Sveriges kanske första persondator
LYS-16 utvecklades 1974–75 och räknas idag som en av Sveriges första persondatorer. Den såldes som byggsats och krävde att användaren själv monterade alla delar. Att köpa en LYS-16 var inte bara ett tekniskt åtagande, det var en social handling – du var nämligen tvungen att gå med i Lysator. Datorn blev därigenom också en inkörsport till ett växande svenskt datorkultur-community.
Datorn visades upp för första gången på en konferens våren 1975, och de första 50 enheterna levererades kring årsskiftet 1975–76. Den väckte stort intresse, inte minst för att den byggde på tanken att datorer inte behövde vara mystiska, stora och dyra – utan kunde bli ett vardagsverktyg även för elever, lärare och hobbyister.
En av de mest engagerade utvecklarna var Michael Pääbo, som både byggde instickskort och skrev programvara till datorn. I en charmig anekdot berättas att han även träffade sin blivande hustru tack vare att hennes far behövde hjälp att montera sin LYS-16 – ett exempel på hur tekniken kunde bygga både nätverk och relationer.
Terminalen som pratade med TV:n
Terminal Termi-LYS utvecklades och användes tillsammans med datorn LYS-16.
Pihl, Fredrik / Tekniska museet
För att prata med sin LYS-16 behövde man också en terminal – och då kom Termi-LYS in i bilden. Denna terminal var inte vilken terminal som helst. Den byggde på befintliga TV-apparater som användes som bildskärm – något mycket ovanligt vid den här tiden. Texten kunde visas i 25 rader à 64 tecken, och varje fjärdedel av skärmen kunde förstoras separat, vilket ökade läsbarheten.
Även Termi-LYS utvecklades inom Lysator, och var teletype-kompatibel, vilket innebar att den kunde användas även i andra datorsystem. En komplett Termi-LYS innehöll tangentbord, textgeneratorkort, videomodulator och kommunikationsdel – allt konstruerat med öppenhet och flexibilitet som ledstjärna.
Terminalen såldes som byggsats för 4350 kronor, eller färdigbyggd för 7300 kronor – inte billigt, men överkomligt jämfört med många samtida alternativ. Och framför allt: den var svensk, hemmabyggd och förankrad i ett gemensamt kunskapsutbyte.
Mer än maskiner
LYS-16 och Termi-LYS var inte bara hårdvara. De var uttryck för en demokratisk tekniksyn som ville göra kunskap tillgänglig, och där den som använde tekniken också kunde förstå, förändra och förbättra den. I en tid då datorer fortfarande var främmande för de flesta, var detta ett viktigt första steg mot det digitala samhälle vi lever i idag.
Det är därför vi minns dessa maskiner. Inte bara för vad de kunde göra – utan för vad de stod för.
