Lucia är en komplex högtid där gamla hedniska traditioner blandats med kristna och där det sicilianska helgonet Lucia korsats med svenska traditioner och därmed givit upphov till nya traditioner. Luciatraditionen har utvecklats och förändrats under lång tid och speglar på många sätt tankegångar och trender i samhället.
Det finns olika varianter på lucialegenden och i sin form skiljer sig inte Lucias berättelse från det som berättas om andra martyrer. Det handlar om en hängiven kristen som hellre väljer döden än att ge upp sin kristna tro och när döden väl är ett faktum inträffar under som kan kopplas till personens kristna tro. Helgonet Lucia föddes på 280-talet i Syracusa på Sicilien.
Under de kommande seklerna spreds luciakulten vidare. Några hundra år efter hennes död rövades hennes reliker av en bysantisk general. De togs från Sicilien och fördes till Konstantinopel. I samband med det fjärde korståget fördes relikerna till Venedig. De flesta av Lucias reliker finns numera i kyrkan San Geremania i Venedig.
Lucia är skyddshelgon för bl.a. synskadade och för gifta kvinnor vid barnsbörd. Lucia har också spelat en roll i ett kolonialt sammanhang. Hon är nämligen beskyddare av ön St. Lucia i Karibien vilken enligt legenden fick sitt namn efter att några franska sjömän på 1600-talet efter ett skeppsbrott drivit iland på ön den 13 december.
Lucia betyder den lysande och ljuset har i alla tider ansetts hålla bort mörkret och de mörkas krafter. I förkristen tid och i det gamla bondesamhället ansågs det att den natt som var den allra mörkaste var farlig, eftersom övernaturliga krafter då var i rörelse. Enligt den julianska kalendern som användes i Sverige fram till 1753 var också lussenatten den 13 december den längsta på hela året. Lusse förknippades inte bara med Lucia utan än mer med Lucifer. För att hålla det mörka borta var det bäst att hålla sig vaken hela natten och vaka in den nya dagen.
Luciadagen markerade att höstens arbete skulle vara klart och inledde förberedelserna inför julen. Det var också en tid för fest, då man på sina håll kunde äta tre, sju eller elva frukostar.
I äldre tider innebar att lussa att byns ungdomar klädde ut sig och under glada upptåg drog runt och samlade ihop pengar till fattiga och sjuka och kanske också en del åt sig själva. De utklädda ungdomarna kallades för lussegubbar. Kyrkan och även nykterhetsrörelsen firade från början inte Lucia, men man upptäckte efterhand att man kunde förhindra fest och bus genom att ta in firandet i sina lokaler. Då togs alkoholen bort och det serverade istället kaffe med dopp.
Den vitklädda lucian uppkom hos överklassen i Västsverige under 1700-talet och spreds sedan till borgare i städerna och sedan till allmogen på landet. Hos de högre stånden brukade en piga på luciamorgonen klä ut sig i vita kläder, bära en krans med ljus på huvudet och bjuda på någon slags förplägning. Lucias ljusa klädsel symboliserar dopdräkten och kronan helgonets gloria. Det röda bandet symboliserar blodet som offrades för den kristna tron. Lucias ljusa uppenbarelse reflekterar också önskan att besvärja det mörka.
Det finns två skolor vad gäller den vitklädda Lucians ursprung. Hon kan dels härledas från den vitklädda Mariafigur som brukade uppträda under de stjärngossespel som djäknarna, alltså studenter, brukade uppföra under trettonhelgen. Den andra skolan menar att Lucia kommer från den tyska seden med Kinken Jes, där en vitklädd flicka gestaltande Jesus som delar ut gåvor till barnen.
Under 1800-talet uppträdde Lucia ensam eller med en till två följeslagare. När traditionen blev vanlig i städerna växte följet av deltagare kring Lucia. Då utökades luciaföljet med tärnor och stjärngossar som tidigare uppträtt som de tre vise männen i julupptågen på annandagen och trettondagen.
I universitetsvärlden förekom det under 1800-talet att studenter uppvaktade sina lärare genom luciatåg. Eftersom det ännu bara fanns manliga studenter var det en man som klädde ut sig till Lucia. Att uppvakta sina lärare på luciamorgonen är en sed som förekommit under hela 1900-talet.
Lucianatten har också varit förknippad med fylla och bråk. I Västergötland sas det under 1800-talet att ”Icke under någon av julhögtidens dagar förekom så mycket superi under äldre tider som under lucia.”
Skansen har varit starkt bidragande till att sprida luciatraditionen och Arthur Hazelius förlade firandet till Bollnässtugan. Ända sedan 1892 har julen firats med stjärngossar och Lucia på Skansen. Den första bilden av en Lucia på Skansen är från 1896 och visar Pers Karin Olsdotter. Hon bär vit blus, vit kjol och har ett rött skärp runt midjan. På huvudet har hon hela hjässan täckt av en ljuskrona med lingonris.
Under 1900-talet ordnades både luciatåg med vuxna och med barn. 1973 inledde Skansen ett samarbete med veckotidningen Året Runt där Lucia kröntes på Skansen. Vid den här tiden kom lucians utseende i fokus och av många sågs det hela mer eller mindre som en skönhetstävling. Lucian förväntades dessutom mest stå tyst framför luciaföljet. Under senare år kom fokus mer att ligga på att lucian skulle kunna sjunga. En viktig del i luciatraditionen har också varit att samla in pengar till välgörenhet. Sedan 2013 ordnar Skansen luciafirande i egen regi.
Från slutet av 1800-talet åtföljdes Lucia ofta av någon som hjälpte till att bjuda på kaffe. Efterhand blev det vanligt med tärnor, som med undantag av kronan, var likadant klädda som Lucian själv. Det var vid denna tid också vanligt med stjärngossar, sotare och bagare. Stjärngossar var tidigare typiska för Staffansgången på Annandagen, men blev med tiden en del av luciaföljet. Bagare hade ofta till uppgift att bjuda på bröd. Bagarna konkurrerades under 1920-talet ut av stjärngossarna. Bagaren och sotaren var varandras motsatser där sotarmurren stod för det mörka i livet. Ibland förekom också en Judasfigur som också den skulle stå i kontrast mot det goda. Tomtar, både vuxna med mask och nissar, kunde redan från slutet av 1800-talet ingå i tåget. I nyare tid har pepparkaksgubbar varit ett inslag i tågen. Under de senaste decennierna har det blivit vanligt med nya följeslagare till Lucia som t.ex. personer utklädda till julklapp eller julkula.
Luciasången Sankta Lucia är ursprungligen en italiensk sång som heter ”Barcarola napolitana”. Det finns olika textvarianter på melodin på svenska. En ofta förekommande variant har text skriven av Sigrid Elmblad, 1924.
Luciasånger på Youtube
Under 1900-talet har firandet av lucia fått genomslag både i hemmen och hos många av samhällets institutioner. Lucia har firats på sjukhus, fängelser och arbetsplatser. Firandet kan ses uttrycka värderingar som genomsyrar samhället i stort. Under lång tid var det vanligt att Lucia korades efter en omröstning, där förfarandet i mångt och mycket liknade en skönhetstävling. Detta skedde både nationellt då Sveriges Lucia skulle utses som på regional nivå. I skolor var det vanligt att utse Lucian genom att eleverna fick rösta på den kandidat som de bäst tyckte skulle passa.
Under de senaste åren har det funnits en livfull diskussion om vilka värderingar som luciatraditionen står för och vem som kan vara Lucia. Vissa hävdar att luciatraditionen är och alltid varit på ett visst sätt och att det är viktigt att den behållas så, andra tycker att det är bra med förändring. Något som är typiskt för luciahögtiden i våra dagar är musiken och framförallt sångerna. De sjunges och lyssnas till överallt i samhället; i skolor, arbetsplatser, kyrkor, äldreboenden och i media. Lucia ger också människor tillfälle att ljusa upp den mörkaste tiden på året. Lucia sprider ljus i mörkret, både bildligt och i realiteten.
Luciafirandet dokumenterat i museernas bildarkiv
