Kärleksbrev uppbyggda av pärlor

Brev kan vara utformade på många olika sätt och behöver inte utgöras av text nedskrivet på ett papper. Ett brev kan möjliggöra eller förlänga kommunikation över rumsliga och tidsliga avstånd. Där meddelandet, och dess tolkning, sträcker sig längre än skrivna ord och läsning. Denna artikel fördjupar sig i en del av denna historia, genom det traditionella bruket av kärleksbrev uppbyggda av pärlor hos den etniska gruppen zulu i Sydafrika.

Symboler ersätter det skrivna ordet

Ända sedan forntiden har människan ristat in eller ritat tecken på olika material, där tanken har varit att dessa ska nå en annan person eller eftervärlden. Det var ur denna gamla teknik som skrivkonsten så småningom kom att växa fram. Men användningen av symboler för att åstadkomma ett meddelande kan ske på många olika sätt. En av dessa tekniker är att meddela sig genom traditionella hantverk, där material, mönster och färger symboliserar och betyder olika saker. Pärlbrev från zulufolket i Sydafrika bygger på denna teknik, där brevet utgörs av pärlor trädda likt halsband. Nedan finns bilder över de fem pärlbrev som Postmuseum har i sina samlingar.

Pärlbrev i Postmuseums samlingar

Att tala genom pärlor

Pärlbrev beskrivs ha utvecklats då befolkningen inte kunnat läsa eller skriva. Breven är uppbyggda av glaspärlor i olika färger, men också andra föremål som delar av växter och bitar av metall kan förekomma. Pärlbrev kan ha olika längd och form. Symbolspråket varierar mellan områden och färgerna kan ha flera betydelser, därför finns det inga fasta tolkningar av ett brev. Vanligen är det mottagaren som tolkar brevets budskap. Efter tolkning kan mottagaren bära pärlbrevet med sig, likt hur man bär ett smycke. Pärlbrev har ofta budskap om kärlek, trohet och hopp om en lycklig framtid. Traditionellt har de bland annat brukats i Zululand (nuvarande KwaZula-Natal i Sydafrika). Hantverket med pärlbrev är ofta utfört av unga flickor och i många fall är breven givna till deras tilltänkta. I de områden där kunskapen om pärlbrev var utbredd, var det också vanligt att pojkar och män åkte iväg för att arbeta i städerna under några år, medan flickor och kvinnor stannade hemma i kraalen för att sköta jordbruk och barn. Därmed blev pärlbreven en möjlighet att kommunicera och hålla kontakten.

Ett kvinnligt hantverk

Hantverket med pärlor har alltid varit en kvinnlig aktivitet, där kvinnorna ofta samlades och trädde tillsammans. Kunskapen om olika tekniker och utformningar fördes vidare mellan kvinnorna och över generationerna. Det var i slutet av 1800-talet som pärlor började att få en symbolisk betydelse i uppvaktningen mellan unga. Det började ofta med att en flicka trädde vita pärlor i rad på en sena, vilket hon sedan gav till den hon ville uppvakta. Om den utvalde accepterade och valde att bära Ucu, som föremålet heter på zulu, visade detta att han besvarade hennes uppvaktning. Nästa steg var att träda vita pärlor på längden och sedan fästa lösa tofsar i olika färger, dessa kunde sedan ”läsas” av mottagaren och innehöll ofta budskap om renhet, åtrå eller förtvivlan. Dessa pärlarbeten kallas Amatikithi och påminner om ett av pärlbreven från Postmuseums samlingar. I takt med att relationen utvecklades blev pärlarbetena allt mer detaljerade och avancerade. De kom att kallas för kärleksbrev av européerna, men på zulu heter de Isigcina. I takt med att pärlor blev allt vanligare blev det också vanligare med stora plattor på pärlbreven, vilka kallades för tungor eller Ulimi på zulu. Plattorna var utformade för att bäras framme på männens bröst.

Det beskrivs att kvinnan kunde samla ihop föremål runt gården och sedan sätta sig för att börja trä pärlor och föremål, likt hur man samlar ihop sina tankar för att kunna få ned dessa på ett papper. Det är alltså den som skapar pärlbrevet som arbetar fram dess betydelse, medan det är mottagaren som tolkar brevet. Det finns inget gemensamt språk över pärlorna, utan dess betydelse och tolkning bygger på väldigt komplexa system. Färgerna har liknande betydelser inom zulu, men det finns flera olika färgscheman. Betydelserna varierar också en del mellan områdena och förändras med tiden. Det finns alltså inga fasta regler över hur pärlbrev byggs upp eller hur de ska tolkas. Det beskrivs också att en del av pärlbrevets innebörd är att mottagaren ska behöva lägga ned sin tankemöda och troligen uppleva en del huvudbry när brevet ska tolkas.

Budskap bakom pärlorna

Färgerna kan ha både positiva och negativa betydelser, förutom färgen vit som bara har positiva betydelser. Nedan följer ett urval över vad färgerna på pärlorna kan betyda:

  • Vit: Renhet, Kärlek, Trohet, Oskuldsfullhet

  • Svart: Giftermål, Pånyttfödelse, Sorg, Förtvivlan, Död

  • Röd: Passion, Tårar, Åtrå, Ilska, Sorg, Smärta

  • Rosa: Fattigdom

  • Gul: Rikedom, Fruktsamhet, Svartsjuka

  • Grön: Belåtenhet, Fruktsamhet, Sjukdom, Svartsjuka

  • Blå: Trohet, Plikt, Ensamhet

Pärlbrevens väg till Postmuseum

"Först går hon ut i markerna och samlar ihop de attiraljer som behövs, sedan tar hon fram tråd och nål och börjar träda upp den ena symbolen efter den andra: Ett gulnat löv betyder att trakten hemsökes av torka, ett grönt bambuskott att betet är gott. Några majskorn visar att hon bärgat skörden, och en tofs kafferkorn, att det goda kafferölet står och jäser i kalabaserna." Ur artikeln "Kärleksbrev på Zuluvis" av Leni Florén, Dagens Nyheter 1956.

Den 27 september 1956 fanns det en artikel i Dagens Nyheter som löd ”Kärleksbrev på Zuluvis” skriven av signaturen Leni. Postmuseum blev intresserade eftersom man samlade på föremål som kunde relateras till brevskrivandets historia. Denna typ av sydafrikanska kärleksbrev fanns inte i museets samlingar och man kontaktade därför artikelförfattaren. Leni Florén var bosatt i Sydafrika och reste efter Postmuseets förfrågan till Zululand där hon besökte Gatsha Buthelezi, som var hövding över en av områdets stammar. Buthelezi övertalade en ung flicka i hans kraal att lämna ut ett pärlbrev som var tänkt att sändas till hennes fästman som befann sig i guldgruvorna i Johannesburg. Flickan berättade om pärlornas betydelse och halsbandets innebörd, vilket förmedlades vidare på engelska till Florén via en tolk. Florén översatte sedan själv informationen från engelska till svenska.

Pärlbrevet tillverkat av flickan i Buthelezi-stammen

Tolkning av pärlbrevet

Nedan följer den tolkning som gjordes av pärlbrevets skapare och som Leni Florén skrev ner och översatte:

  • Vita: Mitt hjärta är rent och vitt som nymjölkad getmjölk, eller som surmjölk blandad med krossad upoko-korn. Jag älskar dig så mycket!

  • Röda: Var gång jag ser dig så tänds små brinnande lågor i mitt hjärta likt en ljungbrand. Jag brinner av kärlek till dig!

  • Vita och svarta: Vad jag avundas pärlhönan, som medan hon ropar ut sin längtan, kan flyga dit hon vill. Med andra ord, jag kan bara gråta efter dig men inte komma dit du är…

  • Rosa: Vad skall vi göra då du är så fattig att du inte äger ett korvöre i världen? M.a.o. det finns inga pengar att köpa boskap för lobola?

  • Gula och röda: Lycklig är gräshoppan som bär sin älskade på ryggen och de två får dö tillsammans! Jag önskar vår kärlek måtte vara till livets slut!

  • Blåa och vita: På sistone har jag märkt att du undviker mig. Jag förstår inte vad som är på tok.

  • Svarta: Jag är förtvivlad ty jag hade hoppats få bära min zulu skinnkjol på vår bröllopsdag. Mitt tålamod håller på att ta slut, jag vill gifta mig nu!

  • Blåa, rosa och röda, samt en större metallpärla: Jag hade hoppats att det var jag (jag representeras av den stora pärlan) bland alla dina flickvänner som skulle bli din brud. Jag trodde du älskade mig mer än de andra.

  • Vita, rosa och svarta: Framtiden ser dyster och oviss ut. Jag är inte säker på att du ämnar gifta dig med mig.

  • Blåa och en kedjelänk (förkommen): Jag blev nästan kär i en annan man men mina känslor för dig höll mig fastkedjad. Med andra ord, jag skulle ha uppmuntrat den nya friaren men kunde inte ty jag älskar dig fortfarande så mycket!

  • Gröna: Jag har tvinat bort av längtan efter dig så jag blivit alldeles grön som de första grässkotten på våren. Jag längtar efter dig lika mycket som boskapen längtar efter detta gräs, som växer i en ravin som bara mamban kommer åt.

  • Duvblåa och några svarta pärlor: Du kan inte hålla våra hemligheter ty du pratar för mycket. Var försiktig!

  • Blåa och vita, röda, gula och gröna samt bit av melonfrö: Jag har lust att sparka dig på samma sätt som vallpojkarna sparkar meloner medan de vaktar boskapen.

  • Gröna, blåa och stjälken av en växt (ett kräkmedel): Rena din andedräkt och gör dig fin! Det är på tiden du beslutar hur vi ska ha det!

  • Vita, röda och gula jämte frö från en pumpa: Detta är ett frö från den pumpa som jag hade hoppats att vi två skulle ha kokat och ätit tillsammans!

  • Gröna och vita: Du behöver en kam att reda upp ditt huvud med. Gör det ordentligt, annars överger jag dig!

Insamling av främmande länders postföring

”…En viktig uppgift för ett postmuseum bör vara att försöka skildra brevets-meddelandets utveckling och detta icke endast i hemlandet utan också i andra länder, då det väl knappast finns någon verksamhet som så fullständigt griper om hela jordklotet som just den postala.” Citat från förfrågan skriven av Gunnar Stenerudh, föreståndare för Postmuseum, Stockholm i april 1961.

Postmuseum skickade 1961 ut en förfrågan om brev och dess omslag, samt foton och notiser över postföring i ”främmande länder” till missionärer, vilket museet fått tillstånd att göra via Svenska Kyrkans Missionsstyrelse. I förfrågan fanns ett fotografi och en beskrivning över pärlbrevet ovan och hur museet kommit i besittning av det.

Afrikansk konsthantverkutställning på konstfack, Stockholm 1963

De fyra andra pärlbrev som finns i museets ägo köptes in på en konsthantverksutställning på konstfackskolan i Stockholm under höst-vintern 1963. Utställningen förde fram afrikanska hantverk och mönster och var anordnad av E.L.C. Art and Craft center som också går under benämningen Rorke’s Drift i dåvarande Zululand. En kommitté skapades i Stockholm 1961 för att föra fram afrikansk konst och hantverk. Utifrån detta öppnades E.L.C Art and Craft center upp i Umpumulo (Mapumulo) 1962 av det svenska paret Peder och Ulla Gowenius. En skola öppnades upp i anslutning till konst- och hantverkscentrumet, vars syfte var att utbilda de kvinnliga studenterna till konst- och hantverksrådgivare, vilka sedan förmedlade vidare sina kunskaper till sjukhuspatienter. Patienternas arbete med hantverken ansågs vara terapeutiskt och projektet finansierades med inkomster från utställningar med de traditionella konst- och hantverken. 1963 flyttade centret till Rorke’s Drift, som på 1950-talet hade förkunnats att tillhöra den vita befolkningen och delats upp av kyrkan. I samband med flytten tog centret emot ett lån av Svenska kyrkan. En utställning i Stockholm i slutet av år 1963 inbringade även den ekonomiska tillgångar, vilka gjorde det möjligt att bygga ut de byggnader som redan fanns på marken. Det var på den utställningen som Postmuseum köpte in de fyra övriga pärlbreven i samlingen. De fyra pärlbreven är tillverkade i Umpumulo, där centret låg innan flytten. De som tillverkat pärlbreven heter Annah Ngema och Mrs Bottelezi.

Kristna missionärer såg ofta pärlarbeten som något hedniskt och försökte förbjuda dem bland de av den inhemska befolkningen som konverterat till kristendomen. När man inte lyckades förbjuda hantverket, försökte man ibland i stället att lära ut tekniker och mönster i de kristna missionärsskolorna som påminde om de brittiska spetsar som var vanliga under den viktorianska och edvardianska tiden.

Zuluhantverk idag

När skrivkunnighet bredde ut sig försvann behovet av pärlbrev allt mer, men pärlarbetena och dess betydelse lever kvar. I Sydafrika är det är vanligt att bära olika typer av traditionella pärlhantverk och de används bland annat till att uttrycka etnisk tillhörighet, gemenskap och solidaritet. Varje år arrangeras till exempel Festival of Beads i KwaZulu-Natal. Tusentals deltagare deltar i festivalens parader och marknader där de traditionella pärlarbetena firas.

En framtid av symbolspråk

I den digitala världen ersätts det skrivna ordet ibland av att skicka figurer eller symboler. Dessa får ofta innebörder utöver vad de är tänkta att symbolisera och kan få olika betydelser inom olika grupper. Kanske har du själv någon gång funderat över om en avsändare av ett sms eller annat digitalt meddelande är glad, ironisk eller kanske rent av arg, baserat på din tolkning av symbolerna i meddelandet? Att meddelade sig med symboler, färger och mönster är ingen försvinnande konstform, utan något som kanske blir allt vanligare i och med det digitala genombrottet. För har vi inte alla någon gång upplevt en del huvudbry när vi som mottagare försökt tolka vad avsändaren vill säga med en viss emoji eller smiley?

Har du någon gång utformat eller mottagit ett brev som inte byggde på text eller ord? Kanske vill du dela med dig av denna upplevelse i kommentarsfältet nedan?

Referenser

  • Cederberg-Olsson, Majken V. 1957. "Ett sydafrikanskt pärlbrev" I: Postryttaren. Postmuseiårsbok 1957. Sjunde årgången. Postverkets tryckeri.
  • Dorward, David & Moya McFadzean. 2018. Northern Nguni Zulu Beadwork - Courtship Meanings in Museums Victoria Collections Här kan man läsa artikeln
  • E.L.C. Arts and craft centers hemsida. "The history" Här kan man läsa artikeln
  • Florén, Leni. 1956. "Kärleksbrev på Zuluvis" Dagens Nyheter. 27 september s. 14.

Bildreferenser

  • Fotografi i svartvitt under rubriken "Ett kvinnligt hantverk" visar en afrikansk man och kvinna som omfamnar varandra, fotot är taget ca 1900. Wellcome Collections, Wellcome Library no. 537823i. CC-BY-2.0.
  • Fotografi i färg under rubriken "Zuluhantverk idag" visar traditionell zuludans i KwaZulu-Natal, fotograferat 2015 av South African Tourism. CC-BY-2.0.

Vidare läsning

  • Berglund, Axel-Ivar. 1975. Zulu thought-patterns and symbolism. Swedish institute of missionary research. Almqvist & Wiksell: Uppsala.
  • Morris, Jean & Eleanor Preston-Whyte. 1994. Speaking with beads: Zulu arts from southern Africa. Thames and Hudson: London.
  • Griffin F. Sharon. 1995. Zulu beadwork "speaks" across time. Här kan man läsa artikeln

Add a comment or suggest edits

For å publisere en offentlig kommentar på objektet velger du «Skriv en kommentar». For å sende en henvendelse direkte til museet velger du «Send en henvendelse».

Leave a comment or send an inquiry

Order this image

Share to