Nyår genom historien

Nyårsnatten var förr i tiden en magisk natt, då det gick att tyda det kommande året genom att stöpa tenn eller gå årsgång på kyrkogården. 1895 lästes Nyårsklockan för första gången på Skansen, ett inslag som blivit återkommande i vårt nyårsfirande.

Nyårshälsning Kalmar läns museum

Nyårsfirande blev mer allmänt under 1800-talet då allt fler personer flyttade in till städerna. 1879 fick vi gemensam tid för hela Sverige vilket innebar att nyåret firades vid samma tidpunkt över hela landet. Det var vanligt att skicka nyårshälsningar, både kort och brev. På nyårskorten var lyckosymboler som hästskor och fyrklövrar vanligt förekommande.

Att skåda in i det kommande året

Ekorre på Skansen Jonathan Lundqvist / Skansen CC-BY-SA

Nyårsnatten var en natt då det gick att få en föraning om hur det kommande året skulle bli. Genom att stöpa bly eller tenn i vatten så skapades olika former som kunde tydas. En båtliknande klump kunde tolkas som en kommande resa och en krona som giftermål.

Ett annat sätt att se in i framtiden var att gå årsgång. Personen som skulle gå årsgång skulle fasta och vara helt tyst, samt passera ett antal kyrkor eller korsvägar. Såg personen ett bröllopsfölje så blev det bröllop nästa år, såg den ett begravningsfölje så skulle någon avlida. Under årsgången gällde det att se upp för gloson som höll till på kyrkogården. Gloson var en grisliknande best med gödande ögon och en sågtandad ragg. Genom att hålla ihop benen så kunde inte Gloson komma springande och sprätta upp en. Årets första djur gav också en föraning om hur det kommande året skulle bli. Att se en ekorre innebar att året skulle bli aktivt. Ett enkelt sätt att spå väder var att se hur mycket rimfrost som fastnade i skägget på väg till kyrkan. Mycket rimfrost i skägget innebar att skörden skulle bli god.

Enligt folktron så var det viktigt hur man betedde sig på nyårsdagen, för det skulle påverka det kommande året. Det var bra att stiga upp tidigt för då blev personen morgonpigg. Att äta ett äpple på nyårsdagen ansågs ge god hälsa. Det var en dålig idé att låna eller låna ut pengar på nyårsdagen. En husmor skulle undvika att göra sysslor hon inte gillade, tyckte hon inte om att diska så skulle hon undvika det. Annars fanns det risk att disken skulle hopa sig.

Nyårsfirande på Skansen

Anders de Wahls pälsrock Nordiska museet CC BY-NC-ND

1895 började traditionen med att läsa Alfred Tennysons dikt Nyårsklockan på Skansen. Dikten som i original heter Ring Out, Wild Bells översattes relativt fritt av Edvard Fredin. Det första året lästes dikten av Nicklas Bergendahl som var anställd på Skansen. 1897 tillfrågade Artur Hazelius den unge teatereleven Anders de Wahl om han ville läsa dikten på Skansen. de Wahl kom med några undantag att läsa dikten ända till 1945 och uppläsningarna gjordes från renberget. Anders de Wahl läste också Nyårsklockan i Sveriges radio. Efter hans bortgång 1956 slumrade traditionen tills 1977 då den första tv-sändningen gjordes med Georg Rydeberg i TV2. Direktsändningen inleddes med en nyårsshow på restaurang Solliden där bland annat Hjördis Pettersson, Tommy Körberg och Grynet Mollvig medverkade. Efter Georg Rydeberg tog Jarl Kulle och senare Margareta Krook över. Jan Malmsjö var den sista personen som läste dikten flera år i rad, från 2014 läses dikten av olika personer. 2020 kommer Nyårsklockan läsas av Sofia Helin.

Förutom diktläsning på Skansen så har det nya året firats in med fanfarer och klockringning. Redan 1893 hade Skansen klockringning på nyårsafton. Inför millennieskiftet 1900 ringdes det gamla året ut från Håsjöstapeln och det nya året in från Hällestadsstapeln. 1894 hölls den första nyårsvakan på Skansen. Sigrid Millrath, som var amanuens på Skansen och Artur Hazelius högra hand, beskriver i sina minnen att det inte kom så många besökare det första året. Hazelius syster fru Poppius reagerade på nyårsvakan och undrade ”Vem har hittat på något så dumt?” Hon tyckte inte att familjens medlemmar skulle lockas bort från hemmet under årets sista timmar. Under andra världskriget 1940 beskrivs stämningen som allvarsam men när klockorna från stadens kyrkor och Skansens klockstaplar ringde så infann sig hopp om att mänskligheten befann sig ett år närmare freden. Samma år beskrivs också hur ett ”jättebål” antändes. Under många år har det även förekommit nyårsbön i Seglora kyrka. Under årens lopp har firandet på Skansen blivit en tradition för många människor som samlas både på Skansen och framför tv:n. När Nyårsklockans rader ”Ring, klocka, ring...” hörs så är det många som känner att nu är det dags för ett Gott Nytt År.

Källor:

• Fataburen: Nordiska museets och Skansens årsbok 1979, Stockholm 1979 • Kättström Höök, Lena, Gott nytt år!: drakar, eldar och champagne, Stockholm 2018 • Liman, Ingemar, Högtider och fest året runt, Stockholm 1995 • Lindblom, Andreas, ”Från valborgsmässa till nyårsnatt” kapitel i Fataburen: Nordiska museets och Skansens årsbok 1941, Stockholm 1941 • Schön, Ebbe, Folktrons år: Gammalt skrock kring årsfester, märkesdagar och fruktbarhet, Kristianstad 1898 • Tillhagen, Carl-Herman, Glada juledagar, Göteborg 1965 • Tror fröken det klarnar? Sigrid Millraths minnen från Oscar II:s tid och Artur Hazelius Skansen, red. Björnstad, Arne, Stockholm 1993 • Swahn, Jan-Öyvind, Svenska traditioner, Falun 2013

Add a comment or suggest edits

For å publisere en offentlig kommentar på objektet velger du «Skriv en kommentar». For å sende en henvendelse direkte til museet velger du «Send en henvendelse».

Leave a comment or send an inquiry

Share to