År 1833 flyttade den 13-årige bokhållarsonen Adolf Andersohn (1820-1887) till Vänersborg för att ta tjänst som bodbiträde. Tolv år senare öppnade Andersohn en egen handelsbod. Genom att omvandla verksamheten till spannmålshandel grundade han en ansenlig förmögenhet. Under 1860-talet drog sig Andersohn tillbaka från handelsrörelsen för att ägna sig åt sina stora intresseområden – välgörande verksamhet, resor och samlande.
Genom donationer till bland annat kyrkan, skolor och behövande kom Andersohn att bli hyllad som en stor välgörare för staden. Vid samma tid gjorde han flera resor till olika delar av Syd- och Centraleuropa och kring Medelhavet. Under sina resor idkade han sitt tredje stora intresse – att samla. Adolf Andersohns samlingar kom att omfatta såväl natur- som kulturhistoria. Han var en sann naturromantiker och de föremål han samlade var vackra, exotiska och märkliga. De skulle snarare förmedla känsla än faktakunskap.
År 1871 skänkte Andersohn en större naturaliesamling till läroverkets museum. När Axel W Eriksson i början av 1880-talet erbjöd Vänersborg sin omfattande fågelsamling stod man inför ett lokalproblem.
Andersohn tog då initiativ till uppförande av en museibyggnad som skulle rymma såväl hans egna samlingar som läroverkets museum, Erikssons fåglar och Vestra Sveriges Landtbruks-museum. Andersohns upprop för ett museum väckte inte det stora intresse han hoppats. Han fick därför bekosta merparten av projektet själv. Byggmästaren August Krüger påbörjade museibygget 1885. Under uppordnandet av samlingarna drabbades Andersohn av ett slaganfall och avled 1887. Utställningarna kom därför att ordnas av en kommitté bestående av två läroverksadjunkter och en sparbankskassör.
När Vänersborgs museum öppnade i sin helhet 1891 var det en manifestation av Andersohns museitanke. Museet skulle visa världen för vänersborgarna. Man skulle häpna inför de vackra och exotiska föremålen. Museet skulle även inge respekt för Gud och Fäderneslandet samt inpränta god moral i det uppväxande släktet, allt enligt Andersohns intentioner.
Halvrunda knappar med ögla. Knapparna är helt uppbyggda av filigranarbete och har genombruten undersida.
Enligt Vänersborgs museums katalog av år 1905 härrör knapparna från Norge, ...
Halvrunda knappar med ögla. Knapparna är helt uppbyggda av filigranarbete och har genombruten undersida.
Enligt Vänersborgs museums katalog av år 1905 härrör knapparna från Norge, en uppgift som ej kunnat styrkas.
00 718:a-b: 2st, enligt uppgift i 1905 års katalog, norska bondknappar med filigran. Knapparna är ihåliga och helt uppbyggda av ett genombrutet filigranmönster.
VM 689:1 Allmogeknapp med stort bukigt huvud, med enkel, sliten, ingraverad blomdekor.
VM 689:2 Allmogeknapp med buktigt huvud och enkelt ingraverad blomdekor.
Båda knapparna är ...
VM 689:1 Allmogeknapp med stort bukigt huvud, med enkel, sliten, ingraverad blomdekor.
VM 689:2 Allmogeknapp med buktigt huvud och enkelt ingraverad blomdekor.
Båda knapparna är fästade i en bottenplatta likt manschettknappar.
Förgylld halvrund knapp föredd med ögla. Knappens övre del är rikligt utsmyckad med filigranarbete.
Undertill har knappen två mästarstämplar i form av bokstaven ''K''. Dessutom fi ...
Förgylld halvrund knapp föredd med ögla. Knappens övre del är rikligt utsmyckad med filigranarbete.
Undertill har knappen två mästarstämplar i form av bokstaven ''K''. Dessutom finns, amatörmässigt, inpunsade troliga ägarinitialer ''JBZ'' och ''FJ'' samt årtalet 1811.
Sex klotrunda, ihåliga, silverknappar med ögla. Knapparna har en enkel dekor i form av en blomma som täcker hela främre delen. Enligt äldre katalog skall knapparna häröra från Norg ...
Sex klotrunda, ihåliga, silverknappar med ögla. Knapparna har en enkel dekor i form av en blomma som täcker hela främre delen. Enligt äldre katalog skall knapparna häröra från Norge.
Ett par halvrunda silverknappar med en blomliknannde dekor på ovansidan. På ovansidans mitt en ögla med en länk vari ett mindre silverhjärta är fästat. Under båda knapparna finns i ...
Ett par halvrunda silverknappar med en blomliknannde dekor på ovansidan. På ovansidans mitt en ögla med en länk vari ett mindre silverhjärta är fästat. Under båda knapparna finns ingravering som kan liknas vid en åldermansranka. Rankan återkommer emellertid också som kantdekor varför undersidans ranka kan vara ett graveringsprov.
Enligt museets katalog av år 1905 härör knapparna från Norge, en uppgift som ej kunnat styrkas.