Silfverswärd, Ernst (1863 - 1949)

Grupp K: I.

För nuvarande finns endast stångbett.
Stångbettet är mycket smäckert, c:a 14 cm långt, med S-formig krökta sidstänger, uppbuckat mellanstycke, fasta tygelringar, 2 cm i diam, och fast kindkedja.

Collapse text

Samhörande nummer är 44587-89, sabel, balja, portepé.
Grupp D II.
Förvärvshistoria: Enligt föremålskortet en gåva till Göta livgarde från Greta Grayers. Sannolikt en feltolkning av inventarieförteckningen, där det framgår att föremålet burits av överste E. Silfversvärd, att det deponerats av Göta livgarde i AM 1940-03-30, att det deponerats i Göteborgs museum september 1943 och att det övergått som gåva till AM från Göta Livgardes kamratförening 1952-03-12. Se även ink dnr.116, 13/3 1952.DEP 1943-09 hos Göteborgs Stadsmuseum, Skansen Kronan. GMM-nr 3532. Återlämnad i januari 1999. INV 1999 i april /YB.

Collapse text

Samhörande nummer är 44587-89, sabel, balja, portepé.
Grupp D II.
Förvärvshistoria: Enligt föremålskortet en gåva till Göta livgarde från Greta Grayers. Sannolikt en feltolkning av inventarieförteckningen, där det framgår att föremålet burits av överste E. Silfversvärd, att det deponerats av Göta livgarde i AM 1940-03-30, att det deponerats i Göteborgs museum september 1943 och att det övergått som gåva till AM från Göta Livgardes kamratförening 1952-03-12.Se även ink dnr.116, 13/3 1952.DEP 1943-09 hos Göteborgs Stadsmuseum, Skansen Kronan. GMM-nr 3532. Återlämnad i januari 1999.

Collapse text

Samhörande nummer är 44587-89, sabel, balja, portepé.
Grupp D II.
Förvärvshistoria: Enligt föremålskortet en gåva till Göta livgarde från Greta Grayers. Sannolikt en feltolkning av inventarieförteckningen, där det framgår att föremålet burits av överste E. Silfversvärd, att det deponerats av Göta livgarde i AM 1940-03-30, att det deponerats i Göteborgs museum september 1943 och att det övergått som gåva till AM från Göta Livgardes kamratförening 1952-03-12.Se även ink dnr.116, 13/3 1952.
DEP 1943-09 hos Göteborgs Stadsmuseum, Skansen Kronan. GMM-nr 3532. Återlämnad i januari 1999.

Collapse text

Grupp D II.
Klingan är rak, till större delen av sin längd eneggad samt skålslipad, men ungefär 23½ cm. Ovanför udden blir den tveeggad och får ryggar. Till något mer än klingans halva längd är den etsad och förgylld, däribland på båda sidor med svenska riksvapnet, nordstjärnan i sin strålglans och ornament, men på yttersidan därjämte med inskriften "Konungen" och på insidan med "Fäderneslandet", bägge inskrifterna omgivna av ornament. Längst upp på ryggen har den ett monogram av bokstäverna A och R, samma på A. M. 5214, troligen ett Solingenmärke. Klingbredd upptill: 20 mm.Fästet är av förgylld mässing. Kaveln är klädd med svärtat fiskskinn och har 8 refflor, i vilka ett par av två parter hopsnodda mässingstrådar anbringats. Dessa trådar äro bägge snodda åt samma håll, men ha lossnat och större delen av dem äro förkomna.Baktill har kaveln ryggbeslag, som upptill övergår i en i form av ett lejonhuvud ciselerad kappa. Runt nedre delen på kaveln och ryggbeslaget går ett med två ingraverde ringar prytt, omkring 8 mm. brett beslag. Parerplåtens större, uppåtböjda ytterparti är genombrutet och på utsidan, men ej på insidan prytt med ciselerade ornament, varibland finnes en sköld med tre kronor. Parerplåtens innerparti är nedböjt och varken genombrutet eller ciselerat.Parerstången är baktill litet nedböjd och slutar i en slät knapp. Framåt blir parerstången bredare och markeras på parerplåten nedre, men ej å dess övre sida. Framtill övergår den i handbygeln, vilken har fyrkantigt tvärsnitt och ungefär på mitten har några rätt enkla, ciselerade ornament. Upptill klyves handbygeln i två grenar, vilka träffa kappan på var sin sida om lejonhuvudets mun.På parerstångsknappens yttersida finnes en oval, oläsbar stämpel, sannolikt förd av någon av svärdfejarsläkten Ek.

Collapse text

Grupp D II
Sabeln är närmast en variant av 1859 års infanterioffcerssabel. KLINGAN har samma form som på officerssabeln m/1859, dvs. har förstärkt rygg och klack, men är smalare än klingor m/1859 och dessutom rak. Klingans bredd upptill. FÄSTET är av förgylld mässing. KAVELN är klädd med svärtat fiskskinn och runt den gå 7 räfflor, i vilka ett par av två parter hopsnodda fina mässingstrådar är anbringade.
Bägge trådarna är snodda åt samma håll. Baktill har kaveln ryggbeslag, som upptill övergår i en i form av ett lejonhuvud ciselerad kappa. Runt nedre delen på kaveln och ryggbeslaget går ett med två ingraverade ränder prytt ringliknande beslag.
PARERPLÅTENS yttre parti är rätt stort och uppåtböjt, under det att det inre är litet och nedåtböjt. Det förstnämnda partiet är genombrutet och på utsidan, men ej på insidan ciselerat i ornament, varibland finnes Karl XV:s krönta namnchiffer.
Det inre partiet är varken ornerat eller genombrutet. PARERSTÅNGEN har fyrkantigt tvärsnitt, är batill nedböjd och slutar i en på sidorna med gravering prydd knapp. Framåt blir parerstången rätt bred och markeras på parerplåtens nedre, ej på dess övre sida.
Framtill övergår den i handbygeln, vilken närmast har ovalt tvärsnitt, men som på framkanten, åt yttersidan, har en försänkt rand. Upptill klyves handbygeln i två grenar, vilka träffa kappan på ömse sidor om lejonhuvdets mun. Dessa grenar är på sidorna prydda med gravyr.
På parerstångsknappens inre sida finnes en rätt otydlig stämpel, varpå endast namnet "Ek" är tydligt. Initialerna synes vara "J A".

Collapse text