Detta måste vara bohuslänskt!

Föremålet visas i basutställningen Kustland, Bohusläns museum, Uddevalla.

Vantar med två tummar. Bruna. En knapp vid mudden på den ena vanten och en hank till knappen på den andra.
Inuti vantarna är det linblånor. Det användes i äldre tid som medel mot ohyra.
Lagningar.
Gjorda av tillverkaren av egen kardad och spunnen ull samt med hennes eget röda hår.
Tillverkaren bosatt med brukaren. Brukaren, född 1880 och död 1964, använde dem vid utomhusarbete hemma och på Bassholmen, där han arbetade under ca 30 år. Han rodde dit från Hjältön.
Anledningen till att det är två tummar är att vanten skall kunna användas på två håll, kanske för att slitas jämnt eller för att kunna vändas om den blev mycket våt.
Angående valet av material är det osäkert varför människohår använts.
Det anses stå väl mot kyla och väta. Kanske togs hår från kärestan för att fungera som skydd-/lyckobringare.

"I Bohuslän har strumpor och vantar stickats med en blandning av ull och kvinnohår, vilket gav varma och vattenavstötande plagg.
Med två tummar på varje vante kunde fiskaren vända på vanten när den blev våta på insidan under arbetet på sjön. Dessutom slets vanten runtom. Vantarna kunde ha en hank eller knapp som höll ihop paren, vilka hängdes på tork i kajutan. Ägarens initialer var instickade eller broderade i korsstygn.
Hårvantarna användes i hela länet och de har stickats så sent som på 1970-talet. Det finns fortfarande fiskare som på 1990-talet inte går ut på sjön utan sina hårvantar.
-Det är svårt att få tag på hår idag, berättade en gammal fiskare, vi fick hämta från en damfrisering med det är inte samma sak! Det var ju avklippt hår.
När kvinnorna kammade sig sparade de löst hår från kammen i en burk och det kardades tillsammans med ull och spanns till stickgarn. Man kunde också ha löst hår i en korg och låta det följa garnet i stickningen.
Unga flickor samlade sitt hår för att sticka sockor till den pojke de tyckte om.

Stickade sockor och vantar valkades för att bli varmare och mera slitstarka. Man stickade plagget för löst och för stort, vid valkningen krympte plagget ihop."

Litteratur: Lychou, Kerstin, Hemslöjd och Folkkonst i Bohuslän, Partille 1996, sidan 113 ff.
Inventerat 1996-10-16 GH.

Collapse text

Baksidestext:
"Backefiske.
Det har fallit pudersnö på natten över fiske-läget, näri arla morgonväckten Fiskarna ger sig iväg med Kôebackena - Havet är öppet!
FolklivssKildring Skaftö.
C.G.Bernhardson 1975!"

Ordförklaring: Arla = tidigt, kôebackene = dial. för koljebackorna, långrev, krokfiskeredskap.

Litt.: Bernhardson, C.G.: Bohuslänskt folkliv, Uddevalla, 1982, s.91. Titel i boken: "Koljebacka. I ottan vintertid är det tid att ro ut med backerna (långreven). Med dessa backor fiskade man många slag av fisk, både till hus
håll och försäljning. Bilden visar när backetrågen tas ombord. Tidsbild I tiden.
Ordförklaring: Backetråg = låda där ena kortsidan saknar kant och som de agnade backorna förvarades i.

Övrig historik; se CGB001.

Collapse text

Montering/ram: Svart träram; 72.5 x 54 cm.
Osignerad.

Skeppsporträtt av briggen YNEZ från Morlanda. Konstnären H. Torkildsen var född norrman. Han bodde på Taylor Street, South Shields i England. Det var ett idealiskt ställe för här passerade all trafik till och från Newcastle. Fyren till vänster i bild är det ena av North Shields Lighthouses, ett motiv som konstnären gärna lade in i sina målningar, dock oftare i bildens högra hörn. På motivet syns också en bogserångaren. Det är en hjulångare av en typ som fanns i nästan alla engelska hamnar.
Uppgifterna ovan från fartygshistoriker och tidigare Rågårdsviksbon Anders Olsson, Uddevalla.

Målningen eller skeppsporträttet Briggen Ynez, Morlanda 1898 ingår i kapten John Emil Olssons samling, Fiskebäckskils Sjöfartsmuseum.
Briggen Ynez byggdes i Viborg, Finland år 1842.
Längd 34,6 meter, bredd 7,6 meter, dräktighet 260 Tons.
Ynez seglade för bohuslänska redare i fyrtio år.

I Sjöfartsbok för John Emil Olsson utfärdad vid Uddevalla Sjömanshus framgår att han var mönstrad som jungman på briggen Ynez för resa Göteborg - England och Frankrike den 2 april t o m 16 november 1898 och som timmerman för resa Uddevalla-England och Belgien och hem via Norge 11 april - 2 november 1900 under befälhavare J. Berntsson.
Under Första världskriget 1916 uppbringas Ynez i Östersjön av ett tyskt örlogsfartyg och blir förklarad för "god pris". Tyskarna ansåg att det svenska fartyget kränkt tyskt territorialvatten. Besättningen kom till Sverige, men både fartyg och last gick förlorade till tyskarna.

Kapten John Emil Olsson öppnade Fiskebäckskils Sjöfartsmuseum 1943.
Här visades omkring 150 båtmodeller, de flesta tillverkade av honom samt skeppsinventarier, nautiska instrument och målningar. Samlingen skänktes till Uddevalla museum 1956.

Definitioner:
Brigg - tvåmastat segelfartyg med rår på bägge masterna och ett gaffelsegel på den aktra.
Råsegel - rektangulärt eller trapetsformigt segel som förs på en rå, dvs. en horisontell stång fäst vid mastens framkant
Gaffelsegel - trapetsformat segel fäst längs akterkanten av masten och med sina övre (kortare) och undre (längre) lik (kanter) fäst vid två rundhult (gaffel resp. bom).

Målningen ingick som reproduktion i mappen "Fyra skeppsporträtt från Bohuslän" framtagen år 1994 av Bohusläns museum i samarbete med Förlag Maritime, Göteborg.
Följande text är hämtad ur mappen Skeppsporträtt från Bohuslän:
Briggen Ynez byggdes i Viborg, Finland år 1842. Hon hade en längd av 34 meter och en bredd av 8 meter. Dräktigheten var 278 Tons.

1871 blev hon svenskregistrerad och fick Fogelvik i Bro socken i Bohuslän som hemort. Ynez köptes av lantbrukare, fiskare och skeppare företrädelsevis från Smögen, en fyrmästare från Kosten och två köpmän från Göteborg. De var tillsammans sexton partredare. Huvudredare var bland andra Lars Stranne.
Skepparen Olof Herman Zimmerman blev befälhavare.

1883 blir Glimsås ny hemort för Ynez. De nya ägarna är företrädelsevis bosatta i Morlanda och Stala socknar. Huvudredare blir nämndemannen Nicklas Olsson. Sjökaptenen Anders Andersson blir ny befälhavare.

1896 blir Justinus Berntsson, Fiskebäckskil, befälhavare och delägare i Ynez. Han hade året innan förlist med skonerten Svartvik under hård storm på Nordsjön. Justinus Berntsson är befälhavare på Ynez en bit in på 1900-talet, då han "går i land och seglar badgäster" med kosterbåten Rosa.

1911 säljs Ynez till Kivik. Ernst Beckman blir huvudredare och J.H Johansson befälhavare. 1916 köper rederiaktiebolaget Max i Malmö Ynez. Sjökaptenen Frans Wilhelm Beckman blir befälhavare. I maj 1916 blir Måns Thorsson befälhavare.

1916 blev ett dramatiskt år för briggen Ynez. I maj månad förlorade hon en stor del av riggen på resa från Englad till Malmö. Hon reparerades på Råå varv i Helsingborg och sattes i gott skick. Vid denna reparation riggades briggen om till skonertbrigg. Detta innebar att "Ynez" enbart fick rår på masternas överdelar under det att segel och rår därunder ersattes med gaffelsegel.
Den 13 augusti samma år inträffade den händelse, som avslutade Ynez dagar som svenskt fartyg. Hon uppbringades i Östersjön av ett tyskt örlogsfartyg och blir förklarad för "god pris". Svenskarna hävdade att felnavigering skett, men tyskarna ansåg att det svenska fartyget kränkt tyskt territorialvatten. Besättningen kom hem till Sverige, men både fartyg och last gick förlorade till tyskarna. Detta var mitt under Första världskriget.

Litt.: Antik & Auktion. Artikel i juli/augustinumret 1978.
Brockman, Ann-Marie: Stolta skepp. Årsbok 1975 Varbergs museum.
Riertz, Skutetavlo. 1998.
Webe, Gösta: Nautika. Sjöhistorisk årsbok 1985-1986, s. 263-264.

Collapse text

Montering/ram: GULDBRONSERAD TRÄRAM, GLAS; 50 X 62 cm.

Motivet föreställer toppsegelskonaren August från Fiskebäckskil under fulla segel och med svenska flaggan hissad i mesanmastens topp. Till höger om fartyget stävar en ångskonert i motsatt riktning.
I höger hörn skrivet: Capt. J. M. Johansson
Eftersom fartyget för den svenska flaggan utan unionsmärket bör motivet vara målat efter 1905.

Toppsegelskonare - segelfartyg med två eller fler master riggade med gaffelsegel och med råsegel på övre fockmasten.
Gaffelsegel - trapetsformat segel fäst längs akterkanten av masten och med sina övre (kortare) och undre (längre) lik (kanter) fäst vid två rundhult (gaffel resp. bom).
Råsegel - rektangulärt eller trapetsformigt segel som förs på en rå, dvs. en horisontell stång fäst vid mastens framkant.

Målningen är en typisk skutetavla eller skeppsporträtt av den typ som befälhavaren lät beställa på resor utomlands. Målningen utfördes ofta snabbt med korrekta detaljer mot en schablonmässig bakgrund vilka ofta var målade i förväg. Målningarna hamnade på hedersplats i hemmet.
Tavlan är en av tre tavlor som utgör en gåva från Föreningssparbanken, lokalkontoret på Marstrand som stängde i december 1999 och flyttade till Kungälv. Det är okänt när tavlorna kommit i bankens ägo. Enl. givaren menar en äldre marstrandsbo att "det fjärde skeppsporträttet finns på Uddevalla museum".

Målningen har en laging eller retuschering i blått längst ner till höger.
Se vidare UM27005.

Litt.: Litt.: Antik & Auktion. Artikel i juli/augustinumret 1978.
Brockman, Ann-Marie: Stolta skepp. Årsbok 1975 Varbergs museum.
Engstrand, Lennart, Widén, Marie: Frukter från främmande länder. 2002.
Händel, Sture: Skutemålningar. 1996.
Webe, Gösta: Nautika. Sjöhistorisk årsbok 1985-1986, s. 263-264.

Collapse text