Fiske

Hängslebyxor till oljeställ med jacka och sydväst. Plastbelagt flanelltyg med både svetsade och maskinsydda sömmar. Hängslen med metallknäppen - av olika utseende - baktill på ryggsidan ljusa resårer. Metallknappar med ingjuten beteckning "EWERTS".
Slits i ena sidan med tryckknapp.

Collapse text

Sydväst till oljeställ bestående av jacka och hängslebyxor. Plastbelagd väv med både svetsade och maskinsydda sömmar. Två bomullsband att knyta under hakan. Invändigt fodrad med grått flanelltyg. Lapp med storlek "58".

Collapse text

Jacka till oljeställ med hängslebyxor och sydväst. Plastbelagt flanelltyg med både svetsade och maskinsydda sömmar. Jacka med ståndkrage. Kragen är invändigt fodrad med svart kypertvävt bomullstyg. Knäppes framtill med fyra tryckknappar.

Collapse text

Grön avlång ärm. Upptill är det en grön stropp med ett knapphål. Att dra utanpå skjorta som skydd för väta.
Denna typ av mudd såldes av Torvald Strannes skeppshandel på Smögen.

Övrig historik; se UM026422

Collapse text

Blå avlång ärm. Upptill är det en vit stropp med ett knapphål. Att dra utanpå skjorta som skydd för väta.
Denna typ av mudd såldes av Torvald Strannes skeppshandel på Smögen.

Övrig historik; se UM026422

Collapse text

Föremålet visas i basutställningen Kustland, Bohusläns museum, Uddevalla.

Funktion: Skyddskläder vid fiske.
Orange avlång ärm. Hopdragen med gummisnodd i ena änden. Kardborreband i den andra änden. Små hål.
Att dra utan på skjorta för att skydda mot vatten när man arbetar. Brukar hålla i ca ett år. Därefter spricker materialet.
Köpta i Järnboden Torevi AB, Södra Hamngatan i Fjällbacka.
Historik om Grundéns se UM025938

Collapse text

Arbetsvante vid fiske.
Vante med två tummar. Brunbeige. En hank vid mudden.
Ett flertal stoppningar i beige och grå ulltråd.
Angående valet av material är det osäkert varför människohår använts.
Det anses stå väl mot kyla och väta. Kanske togs hår från kärestan för att fungera som skydds-/lyckobringare.
Anledningen till att det är två tummar är att vanten skall kunna användas på två håll, kanske för att slitas jämnt eller för att kunna vändas om den blev mycket våt.
Bernhard Simonsson f 1880 d 1960 (ev 1961) bedrev fiske, men främst affär och på 1920-taket biltrafikrörelse.

"I Bohuslän har strumpor och vantar stickats med en blandning av ull och kvinnohår, vilket gav varma och vattenavstötande plagg.
Med två tummar på varje vante kunde fiskaren vända på vanten när den blev våta på insidan under arbetet på sjön. Dessutom slets vanten runtom. Vantarna kunde ha en hank eller knapp som höll ihop paren, vilka hängdes på tork i kajutan. Ägarens initialer var instickade eller broderade i korsstygn.
Hårvantarna användes i hela länet och de har stickats så sent som på 1970-talet. Det finns fortfarande fiskare som på 1990-talet inte går ut på sjön utan sina hårvantar.
-Det är svårt att få tag på hår idag, berättade en gammal fiskare, vi fick hämta från en damfrisering med det är inte samma sak! Det var ju avklippt hår.
När kvinnorna kammade sig sparade de löst hår från kammen i en burk och det kardades tillsammans med ull och spanns till stickgarn. Man kunde också ha löst hår i en korg och låta det följa garnet i stickningen.
Unga flickor samlade sitt hår för att sticka sockor till den pojke de tyckte om.

Stickade sockor och vantar valkades för att bli varmare och mera slitstarka. Man stickade plagget för löst och för stort, vid valkningen krympte plagget ihop."

Litteratur: Lychou, Kerstin, Hemslöjd och Folkkonst i Bohuslän, Partille 1996, sidan 113 ff.
Inventerat 1996-10-15 GH.

Collapse text

Huvudbonad vid bland annat fiske. Skyddar mot regn och vattenstänk.
Fodrad med rosafärgad bomullsflanell.
Isydd lapp anger storlek 60.

Ingår i redskapsbestånd ur sjöbod från Hällsö, Havstenssund, Tanum sn.
Se UM017521

Collapse text

Huvudbonad vid fiske.
Hatt med kulle ihopsydd av sex trekantiga bitar. Liten skärm framtill och en stor bak i nacken. Foder med öronlappar och snöre att knyta under hakan. Hatten är svart på utsidan och fodret beige.
Otydlig stämpel på ena öronlappen, text: "A/S FRISTAD NR 767".
Skärmen är större baktill för att förhindra vatten att rinna in vid nacken. Ingår i redskapsbestånd ur sjöbod från Hällsö, Havstenssund, Tanum sn.
Se UM017521

Collapse text

Tvåtummade vantar, "totommade votter".
Vantar med två tummar. Bruna. En knapp vid mudden på den ena vanten och en hank för knappen på den andra. Broderat "J" (?) på muddarna. Slitna och stoppade. Hål.

Ingår i redskapsbestånd ur sjöbod från Hällsö, Havstenssund, Tanum sn.
Se UM017521

Collapse text

Hatt med kulle sydd i fyra längsgående stycken. Brätte som är större
bak i nacken än framtill. Foder med öronlappar och ett snöre att knyta
under hakan. Isydd lapp anger storlek 57. Hatten är brun-röd på ut-
sidan. Fodret är rosa.
Brättet är större bak för att förhindra vatten att rinnna in vid
nacken.

Ingår i redskapsbestånd ur sjöbod från Hällsö, Havstenssund, Tanum sn.
Se UM17521.

Collapse text

Vantar med två tummar. Beige. En hank vid mudden.
Ullen klippt av får Largö, kardad och spunnen av tillverkaren.
Brukaren är tillverkarens man.
Givaren är tillverkarens och brukarens son.
Angående valet av material är det osäkert varför människohår använts. Det anses stå väl mot kyla och väta. Kanske togs hår från kärestan för att fungera som skydds-/lyckobringare.
Anledningen till att det är två tummar är att vanten skall kunna användas på två håll, kanske för att slitas jämnt eller för att kunna vändas om den blev mycket våt.

"I Bohuslän har strumpor och vantar stickats med en blandning av ull och kvinnohår, vilket gav varma och vattenavstötande plagg.
Med två tummar på varje vante kunde fiskaren vända på vanten när den blev våta på insidan under arbetet på sjön. Dessutom slets vanten runtom. Vantarna kunde ha en hank eller knapp som höll ihop paren, vilka hängdes på tork i kajutan. Ägarens initialer var instickade eller broderade i korsstygn.
Hårvantarna användes i hela länet och de har stickats så sent som på 1970-talet. Det finns fortfarande fiskare som på 1990-talet inte går ut på sjön utan sina hårvantar.
-Det är svårt att få tag på hår idag, berättade en gammal fiskare, vi fick hämta från en damfrisering med det är inte samma sak! Det var ju avklippt hår.
När kvinnorna kammade sig sparade de löst hår från kammen i en burk och det kardades tillsammans med ull och spanns till stickgarn. Man kunde också ha löst hår i en korg och låta det följa garnet i stickningen.
Unga flickor samlade sitt hår för att sticka sockor till den pojke de tyckte om.

Stickade sockor och vantar valkades för att bli varmare och mera slitstarka. Man stickade plagget för löst och för stort, vid valkningen krympte plagget ihop."

Collapse text