Gustaf Andersson i Kroken, Bäreberg

OlleGustavsson:
Där är Gustaf min far. Irma undrar hur han var som far, om han var sträng eller inte sträng eller hur var han . Jag kan inte säga att han var sträng precis, minns inte att han var det, han var en bra pappa, men jag mins att man fick inte göra riktigt hur som helst, han kunde bli sträng. Jag minns att jag hjälpte till i ladugården jag var ganska stor då. Jag skulle skrapa och rykta hästarna, och sedan hade jag istället för att göra detta smitit iväg till farbros och satt och spelade kort med pojkarna där. Då kom Gustav och tog mig i håret och ledde hem mig, då var han nog lite sträng. Det är enda gången jag minns att han blev sträng. Vi fick hjälpa till lite grand hemma men jag minns inte att det var så mycket. Sen fick vi vara med av lite av varje och lära oss. De fick nog lära sig en hel del. Min far Olle Gustavsson var kunnig i nästan allt. Vi hade tröskverk ihop med farbros och flyttade tröskverket mellan gårdarna. Det finns ett kort med senare datum då vi är på väg ut till tröskande. Detta kortet är taget på trappan här. Hjärtfelet Gustav hade, blev bättre på senare tid, Olle märkte inget av att Gustav skulle varit dålig. Han hängde med och arbetade i stort sett som vanligt. Det var före han blev bonde som det var besvärligt. Han åt Digitalis hjärtmedicin, men vad felet på hjärtat var vet jag inte. Han funderade på att bli fotograf och gick i lära hos fotograf Karin Eriksson i Nossebro.
På den tiden var det vanligt att det var kvinnor som hade fotograf ateljé. Olle säger att han studerade på korrespondens flera ämnen. Han var spelman och sjöng bra. Fast han sjöng aldrig offentligt. Fast i hemmet kunde Olle höra honom då och då spela orgel och sjunga. Fast han glömde av mycket, då det var i sin ungdom han varit aktiv med detta. Nu tog jordbruket all tid. Det fanns också en fotograf i Nossebro som hette Ida Hammar. Det var inte henne som Gustaf gick i lära hos.