• Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist bestående av åtta sidor. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck. Namnunderskrift saknas. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare. Längst ner på sidan 5 finns en planskiss över stugan som nämns i brevet med text: 
Rum, Förstu, Skaferi 
kök, trappa till vinden,
opp[--] ö spis med bakugn]
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Kära min Esther. 
Du är sysslolös min Esther. 
Du måste ta dig någon 
thing för. Något som du 
kan sätta in hela din 
energi i. Arbete är det 
enda som hjälper för 
din sjuka. Du är för 
mycke ensam med dig 
själf. Skratta inte åt 
mej, du min Esther. Jag 
vet och är öfvertygad
om att jag har rätt 
och [--] kan jag 
inte få bli din läkare 
på detta sättet än så 
länge. Sätt in hela 
din viljekraft på att 
få atelje tillex. [överstruket: Det
är] Du har ju ändå
.
[Sida 2]
[överskrivet: sa] vilja. Det är ju skamligt
att säga ”att du aldrig
bryr dej om någonting nu-
mera. Gör en kraftan-
strängning Esther. Se dej 
omkring. Finns det ingen-
ting som kan vara värdt
ditt intresse. Det finns
ju ändo så mycket
vackert här i verlden
bland allt det fula. Kan 
du inte glädja dej åt
det. Du måste börja
nu. Ansträng dej till 
ditt yttersta med din
målning. Sätt in all 
din kraft och jag 
är säker på att intresset
skall komma
Jag är inte den rätte
.
[Sida 3]
att hålla denna predikan
men jag vet jag har rätt.
Esther tro mej. För
vår lyckas skull för-
sök.
Jag har farit på snoiga[?]
landsvägar och jagat i
stötynd skog. Under
jakten kom jag till en
liten grå stuga. Den 
stod öfvergifven och 
öppen. Mitt inne i
karga skogen stod
den. Min jaktlust tog
slut och jag drömde
om dej och mej. Jag
mätte upp höjden på
rummet för att se
om mitt bokskap
gick in. Jag drömde
.
[Sida 4]
de möbler jag redan äger
placerade där inne, jag
drömde dej och renfällar
na där och allt såg
så varmt och hemtrefligt
ut. Stugan har stor
öppen hvitmenad spis
Det är lågt till taket
och dörrarna äro släta,
gamla, låga och årliga[?].
En gammal rolig vägg och
tagfast klocka stod kvar
därinne. De tre fönster
na äro låga och fyr
rutiga. En liten bäck
rinner nedanför stugan
och man ser långt ut
öfver skoshöjderna. Tor-
pet ha hetat Bäcken, nu
är det antagligen meningen
.
[Sida 5]
att det skall förfalla
men ännu kan det göras 
beboeligt.
Jag har icke kunnat släppa
den stugan. Gång på
gång går mina tankar
dit. Jag blir nog för
ståndig och kastar
nog snart det hela, men
jag måste delgifva dej 
det. Du måste veta
huru långt i enkelhet
jag vågar gå i allvarliga
tankar. Stugan är liten
kanske för liten. Här har 
du förresten
en planritning.
.
F[?] kan
.
[Sida 6]
reda dej med 1 rum min
Esther. [överstruket: Kunna vi reda]
oss [överstruket: utan jungfru] Ensamma
måste vi vara. En gamla
gumma då och då att
hjälpa till vid storstäd
ning och disk. Ibland
skulle jag laga maten
åt dej och ibland du
åt mej. Då finge du
något att göra. Laga 
mat och damma och 
städa och ordna. [inskrivet kryss]
Men så blefve vi tvinga
de att sofva i samma 
rum kanske samma
bädd och det går ju
rakt inte men kanske jag
skulle kunna reda ann
ett rum åt mej i
.
[Sida 7]
stugan [inskrivet kryss] Och jag skulle
hugga ved och bära [överskrivet: ved och] vatt
ten
Kan du nöja dej med
något så litet och torftigt 
och enkelt. Sej nej kan 
du. Kan du lefva i en
sådan stuga midt i
den stora skogen
i ensamheten och tyst
naden, fri från alla
människor. Kan du 
lefva så [överstruket: och vänta på
rikare tider.] Föga[?] dej
nu inte. Jag kan ta 
dej på allvar
.
När [fläck] p[?] f[?] till stan måste
du vara ensam. Nej
Esther min, detta går
inte
.
[Sida 8]
Jag måste kanske resa
för längre tid och då vore
du ensam med stugan
i skogen, lik en fattig tor-
paränka. Nej Esther. Det
trillar sönder som såp-
bubblor bara därför att
det är det enda möjliga
sättet för oss att bilda
vårt hem
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist bestående av åtta sidor. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck. Namnunderskrift saknas. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare. Längst ner på sidan 5 finns en planskiss över stugan som nämns i brevet med text: 
Rum, Förstu, Skaferi 
kök, trappa till vinden,
opp[--] ö spis med bakugn]
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Kära min Esther. 
Du är sysslolös min Esther. 
Du måste ta dig någon 
thing för. Något som du 
kan sätta in hela din 
energi i. Arbete är det 
enda som hjälper för 
din sjuka. Du är för 
mycke ensam med dig 
själf. Skratta inte åt 
mej, du min Esther. Jag 
vet och är öfvertygad
om att jag har rätt 
och [--] kan jag 
inte få bli din läkare 
på detta sättet än så 
länge. Sätt in hela 
din viljekraft på att 
få atelje tillex. [överstruket: Det
är] Du har ju ändå
.
[Sida 2]
[överskrivet: sa] vilja. Det är ju skamligt
att säga ”att du aldrig
bryr dej om någonting nu-
mera. Gör en kraftan-
strängning Esther. Se dej 
omkring. Finns det ingen-
ting som kan vara värdt
ditt intresse. Det finns
ju ändo så mycket
vackert här i verlden
bland allt det fula. Kan 
du inte glädja dej åt
det. Du måste börja
nu. Ansträng dej till 
ditt yttersta med din
målning. Sätt in all 
din kraft och jag 
är säker på att intresset
skall komma
Jag är inte den rätte
.
[Sida 3]
att hålla denna predikan
men jag vet jag har rätt.
Esther tro mej. För
vår lyckas skull för-
sök.
Jag har farit på snoiga[?]
landsvägar och jagat i
stötynd skog. Under
jakten kom jag till en
liten grå stuga. Den 
stod öfvergifven och 
öppen. Mitt inne i
karga skogen stod
den. Min jaktlust tog
slut och jag drömde
om dej och mej. Jag
mätte upp höjden på
rummet för att se
om mitt bokskap
gick in. Jag drömde
.
[Sida 4]
de möbler jag redan äger
placerade där inne, jag
drömde dej och renfällar
na där och allt såg
så varmt och hemtrefligt
ut. Stugan har stor
öppen hvitmenad spis
Det är lågt till taket
och dörrarna äro släta,
gamla, låga och årliga[?].
En gammal rolig vägg och
tagfast klocka stod kvar
därinne. De tre fönster
na äro låga och fyr
rutiga. En liten bäck
rinner nedanför stugan
och man ser långt ut
öfver skoshöjderna. Tor-
pet ha hetat Bäcken, nu
är det antagligen meningen
.
[Sida 5]
att det skall förfalla
men ännu kan det göras 
beboeligt.
Jag har icke kunnat släppa
den stugan. Gång på
gång går mina tankar
dit. Jag blir nog för
ståndig och kastar
nog snart det hela, men
jag måste delgifva dej 
det. Du måste veta
huru långt i enkelhet
jag vågar gå i allvarliga
tankar. Stugan är liten
kanske för liten. Här har 
du förresten
en planritning.
.
F[?] kan
.
[Sida 6]
reda dej med 1 rum min
Esther. [överstruket: Kunna vi reda]
oss [överstruket: utan jungfru] Ensamma
måste vi vara. En gamla
gumma då och då att
hjälpa till vid storstäd
ning och disk. Ibland
skulle jag laga maten
åt dej och ibland du
åt mej. Då finge du
något att göra. Laga 
mat och damma och 
städa och ordna. [inskrivet kryss]
Men så blefve vi tvinga
de att sofva i samma 
rum kanske samma
bädd och det går ju
rakt inte men kanske jag
skulle kunna reda ann
ett rum åt mej i
.
[Sida 7]
stugan [inskrivet kryss] Och jag skulle
hugga ved och bära [överskrivet: ved och] vatt
ten
Kan du nöja dej med
något så litet och torftigt 
och enkelt. Sej nej kan 
du. Kan du lefva i en
sådan stuga midt i
den stora skogen
i ensamheten och tyst
naden, fri från alla
människor. Kan du 
lefva så [överstruket: och vänta på
rikare tider.] Föga[?] dej
nu inte. Jag kan ta 
dej på allvar
.
När [fläck] p[?] f[?] till stan måste
du vara ensam. Nej
Esther min, detta går
inte
.
[Sida 8]
Jag måste kanske resa
för längre tid och då vore
du ensam med stugan
i skogen, lik en fattig tor-
paränka. Nej Esther. Det
trillar sönder som såp-
bubblor bara därför att
det är det enda möjliga
sättet för oss att bilda
vårt hem
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist bestående av åtta sidor. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck. Namnunderskrift saknas. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare. Längst ner på sidan 5 finns en planskiss över stugan som nämns i brevet med text: 
Rum, Förstu, Skaferi 
kök, trappa till vinden,
opp[--] ö spis med bakugn]
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Kära min Esther. 
Du är sysslolös min Esther. 
Du måste ta dig någon 
thing för. Något som du 
kan sätta in hela din 
energi i. Arbete är det 
enda som hjälper för 
din sjuka. Du är för 
mycke ensam med dig 
själf. Skratta inte åt 
mej, du min Esther. Jag 
vet och är öfvertygad
om att jag har rätt 
och [--] kan jag 
inte få bli din läkare 
på detta sättet än så 
länge. Sätt in hela 
din viljekraft på att 
få atelje tillex. [överstruket: Det
är] Du har ju ändå
.
[Sida 2]
[överskrivet: sa] vilja. Det är ju skamligt
att säga ”att du aldrig
bryr dej om någonting nu-
mera. Gör en kraftan-
strängning Esther. Se dej 
omkring. Finns det ingen-
ting som kan vara värdt
ditt intresse. Det finns
ju ändo så mycket
vackert här i verlden
bland allt det fula. Kan 
du inte glädja dej åt
det. Du måste börja
nu. Ansträng dej till 
ditt yttersta med din
målning. Sätt in all 
din kraft och jag 
är säker på att intresset
skall komma
Jag är inte den rätte
.
[Sida 3]
att hålla denna predikan
men jag vet jag har rätt.
Esther tro mej. För
vår lyckas skull för-
sök.
Jag har farit på snoiga[?]
landsvägar och jagat i
stötynd skog. Under
jakten kom jag till en
liten grå stuga. Den 
stod öfvergifven och 
öppen. Mitt inne i
karga skogen stod
den. Min jaktlust tog
slut och jag drömde
om dej och mej. Jag
mätte upp höjden på
rummet för att se
om mitt bokskap
gick in. Jag drömde
.
[Sida 4]
de möbler jag redan äger
placerade där inne, jag
drömde dej och renfällar
na där och allt såg
så varmt och hemtrefligt
ut. Stugan har stor
öppen hvitmenad spis
Det är lågt till taket
och dörrarna äro släta,
gamla, låga och årliga[?].
En gammal rolig vägg och
tagfast klocka stod kvar
därinne. De tre fönster
na äro låga och fyr
rutiga. En liten bäck
rinner nedanför stugan
och man ser långt ut
öfver skoshöjderna. Tor-
pet ha hetat Bäcken, nu
är det antagligen meningen
.
[Sida 5]
att det skall förfalla
men ännu kan det göras 
beboeligt.
Jag har icke kunnat släppa
den stugan. Gång på
gång går mina tankar
dit. Jag blir nog för
ståndig och kastar
nog snart det hela, men
jag måste delgifva dej 
det. Du måste veta
huru långt i enkelhet
jag vågar gå i allvarliga
tankar. Stugan är liten
kanske för liten. Här har 
du förresten
en planritning.
.
F[?] kan
.
[Sida 6]
reda dej med 1 rum min
Esther. [överstruket: Kunna vi reda]
oss [överstruket: utan jungfru] Ensamma
måste vi vara. En gamla
gumma då och då att
hjälpa till vid storstäd
ning och disk. Ibland
skulle jag laga maten
åt dej och ibland du
åt mej. Då finge du
något att göra. Laga 
mat och damma och 
städa och ordna. [inskrivet kryss]
Men så blefve vi tvinga
de att sofva i samma 
rum kanske samma
bädd och det går ju
rakt inte men kanske jag
skulle kunna reda ann
ett rum åt mej i
.
[Sida 7]
stugan [inskrivet kryss] Och jag skulle
hugga ved och bära [överskrivet: ved och] vatt
ten
Kan du nöja dej med
något så litet och torftigt 
och enkelt. Sej nej kan 
du. Kan du lefva i en
sådan stuga midt i
den stora skogen
i ensamheten och tyst
naden, fri från alla
människor. Kan du 
lefva så [överstruket: och vänta på
rikare tider.] Föga[?] dej
nu inte. Jag kan ta 
dej på allvar
.
När [fläck] p[?] f[?] till stan måste
du vara ensam. Nej
Esther min, detta går
inte
.
[Sida 8]
Jag måste kanske resa
för längre tid och då vore
du ensam med stugan
i skogen, lik en fattig tor-
paränka. Nej Esther. Det
trillar sönder som såp-
bubblor bara därför att
det är det enda möjliga
sättet för oss att bilda
vårt hem
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist bestående av åtta sidor. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck. Namnunderskrift saknas. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare. Längst ner på sidan 5 finns en planskiss över stugan som nämns i brevet med text: 
Rum, Förstu, Skaferi 
kök, trappa till vinden,
opp[--] ö spis med bakugn]
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Kära min Esther. 
Du är sysslolös min Esther. 
Du måste ta dig någon 
thing för. Något som du 
kan sätta in hela din 
energi i. Arbete är det 
enda som hjälper för 
din sjuka. Du är för 
mycke ensam med dig 
själf. Skratta inte åt 
mej, du min Esther. Jag 
vet och är öfvertygad
om att jag har rätt 
och [--] kan jag 
inte få bli din läkare 
på detta sättet än så 
länge. Sätt in hela 
din viljekraft på att 
få atelje tillex. [överstruket: Det
är] Du har ju ändå
.
[Sida 2]
[överskrivet: sa] vilja. Det är ju skamligt
att säga ”att du aldrig
bryr dej om någonting nu-
mera. Gör en kraftan-
strängning Esther. Se dej 
omkring. Finns det ingen-
ting som kan vara värdt
ditt intresse. Det finns
ju ändo så mycket
vackert här i verlden
bland allt det fula. Kan 
du inte glädja dej åt
det. Du måste börja
nu. Ansträng dej till 
ditt yttersta med din
målning. Sätt in all 
din kraft och jag 
är säker på att intresset
skall komma
Jag är inte den rätte
.
[Sida 3]
att hålla denna predikan
men jag vet jag har rätt.
Esther tro mej. För
vår lyckas skull för-
sök.
Jag har farit på snoiga[?]
landsvägar och jagat i
stötynd skog. Under
jakten kom jag till en
liten grå stuga. Den 
stod öfvergifven och 
öppen. Mitt inne i
karga skogen stod
den. Min jaktlust tog
slut och jag drömde
om dej och mej. Jag
mätte upp höjden på
rummet för att se
om mitt bokskap
gick in. Jag drömde
.
[Sida 4]
de möbler jag redan äger
placerade där inne, jag
drömde dej och renfällar
na där och allt såg
så varmt och hemtrefligt
ut. Stugan har stor
öppen hvitmenad spis
Det är lågt till taket
och dörrarna äro släta,
gamla, låga och årliga[?].
En gammal rolig vägg och
tagfast klocka stod kvar
därinne. De tre fönster
na äro låga och fyr
rutiga. En liten bäck
rinner nedanför stugan
och man ser långt ut
öfver skoshöjderna. Tor-
pet ha hetat Bäcken, nu
är det antagligen meningen
.
[Sida 5]
att det skall förfalla
men ännu kan det göras 
beboeligt.
Jag har icke kunnat släppa
den stugan. Gång på
gång går mina tankar
dit. Jag blir nog för
ståndig och kastar
nog snart det hela, men
jag måste delgifva dej 
det. Du måste veta
huru långt i enkelhet
jag vågar gå i allvarliga
tankar. Stugan är liten
kanske för liten. Här har 
du förresten
en planritning.
.
F[?] kan
.
[Sida 6]
reda dej med 1 rum min
Esther. [överstruket: Kunna vi reda]
oss [överstruket: utan jungfru] Ensamma
måste vi vara. En gamla
gumma då och då att
hjälpa till vid storstäd
ning och disk. Ibland
skulle jag laga maten
åt dej och ibland du
åt mej. Då finge du
något att göra. Laga 
mat och damma och 
städa och ordna. [inskrivet kryss]
Men så blefve vi tvinga
de att sofva i samma 
rum kanske samma
bädd och det går ju
rakt inte men kanske jag
skulle kunna reda ann
ett rum åt mej i
.
[Sida 7]
stugan [inskrivet kryss] Och jag skulle
hugga ved och bära [överskrivet: ved och] vatt
ten
Kan du nöja dej med
något så litet och torftigt 
och enkelt. Sej nej kan 
du. Kan du lefva i en
sådan stuga midt i
den stora skogen
i ensamheten och tyst
naden, fri från alla
människor. Kan du 
lefva så [överstruket: och vänta på
rikare tider.] Föga[?] dej
nu inte. Jag kan ta 
dej på allvar
.
När [fläck] p[?] f[?] till stan måste
du vara ensam. Nej
Esther min, detta går
inte
.
[Sida 8]
Jag måste kanske resa
för längre tid och då vore
du ensam med stugan
i skogen, lik en fattig tor-
paränka. Nej Esther. Det
trillar sönder som såp-
bubblor bara därför att
det är det enda möjliga
sättet för oss att bilda
vårt hem
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist bestående av åtta sidor. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck. Namnunderskrift saknas. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare. Längst ner på sidan 5 finns en planskiss över stugan som nämns i brevet med text: 
Rum, Förstu, Skaferi 
kök, trappa till vinden,
opp[--] ö spis med bakugn]
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Kära min Esther. 
Du är sysslolös min Esther. 
Du måste ta dig någon 
thing för. Något som du 
kan sätta in hela din 
energi i. Arbete är det 
enda som hjälper för 
din sjuka. Du är för 
mycke ensam med dig 
själf. Skratta inte åt 
mej, du min Esther. Jag 
vet och är öfvertygad
om att jag har rätt 
och [--] kan jag 
inte få bli din läkare 
på detta sättet än så 
länge. Sätt in hela 
din viljekraft på att 
få atelje tillex. [överstruket: Det
är] Du har ju ändå
.
[Sida 2]
[överskrivet: sa] vilja. Det är ju skamligt
att säga ”att du aldrig
bryr dej om någonting nu-
mera. Gör en kraftan-
strängning Esther. Se dej 
omkring. Finns det ingen-
ting som kan vara värdt
ditt intresse. Det finns
ju ändo så mycket
vackert här i verlden
bland allt det fula. Kan 
du inte glädja dej åt
det. Du måste börja
nu. Ansträng dej till 
ditt yttersta med din
målning. Sätt in all 
din kraft och jag 
är säker på att intresset
skall komma
Jag är inte den rätte
.
[Sida 3]
att hålla denna predikan
men jag vet jag har rätt.
Esther tro mej. För
vår lyckas skull för-
sök.
Jag har farit på snoiga[?]
landsvägar och jagat i
stötynd skog. Under
jakten kom jag till en
liten grå stuga. Den 
stod öfvergifven och 
öppen. Mitt inne i
karga skogen stod
den. Min jaktlust tog
slut och jag drömde
om dej och mej. Jag
mätte upp höjden på
rummet för att se
om mitt bokskap
gick in. Jag drömde
.
[Sida 4]
de möbler jag redan äger
placerade där inne, jag
drömde dej och renfällar
na där och allt såg
så varmt och hemtrefligt
ut. Stugan har stor
öppen hvitmenad spis
Det är lågt till taket
och dörrarna äro släta,
gamla, låga och årliga[?].
En gammal rolig vägg och
tagfast klocka stod kvar
därinne. De tre fönster
na äro låga och fyr
rutiga. En liten bäck
rinner nedanför stugan
och man ser långt ut
öfver skoshöjderna. Tor-
pet ha hetat Bäcken, nu
är det antagligen meningen
.
[Sida 5]
att det skall förfalla
men ännu kan det göras 
beboeligt.
Jag har icke kunnat släppa
den stugan. Gång på
gång går mina tankar
dit. Jag blir nog för
ståndig och kastar
nog snart det hela, men
jag måste delgifva dej 
det. Du måste veta
huru långt i enkelhet
jag vågar gå i allvarliga
tankar. Stugan är liten
kanske för liten. Här har 
du förresten
en planritning.
.
F[?] kan
.
[Sida 6]
reda dej med 1 rum min
Esther. [överstruket: Kunna vi reda]
oss [överstruket: utan jungfru] Ensamma
måste vi vara. En gamla
gumma då och då att
hjälpa till vid storstäd
ning och disk. Ibland
skulle jag laga maten
åt dej och ibland du
åt mej. Då finge du
något att göra. Laga 
mat och damma och 
städa och ordna. [inskrivet kryss]
Men så blefve vi tvinga
de att sofva i samma 
rum kanske samma
bädd och det går ju
rakt inte men kanske jag
skulle kunna reda ann
ett rum åt mej i
.
[Sida 7]
stugan [inskrivet kryss] Och jag skulle
hugga ved och bära [överskrivet: ved och] vatt
ten
Kan du nöja dej med
något så litet och torftigt 
och enkelt. Sej nej kan 
du. Kan du lefva i en
sådan stuga midt i
den stora skogen
i ensamheten och tyst
naden, fri från alla
människor. Kan du 
lefva så [överstruket: och vänta på
rikare tider.] Föga[?] dej
nu inte. Jag kan ta 
dej på allvar
.
När [fläck] p[?] f[?] till stan måste
du vara ensam. Nej
Esther min, detta går
inte
.
[Sida 8]
Jag måste kanske resa
för längre tid och då vore
du ensam med stugan
i skogen, lik en fattig tor-
paränka. Nej Esther. Det
trillar sönder som såp-
bubblor bara därför att
det är det enda möjliga
sättet för oss att bilda
vårt hem
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist bestående av åtta sidor. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck. Namnunderskrift saknas. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare. Längst ner på sidan 5 finns en planskiss över stugan som nämns i brevet med text: 
Rum, Förstu, Skaferi 
kök, trappa till vinden,
opp[--] ö spis med bakugn]
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Kära min Esther. 
Du är sysslolös min Esther. 
Du måste ta dig någon 
thing för. Något som du 
kan sätta in hela din 
energi i. Arbete är det 
enda som hjälper för 
din sjuka. Du är för 
mycke ensam med dig 
själf. Skratta inte åt 
mej, du min Esther. Jag 
vet och är öfvertygad
om att jag har rätt 
och [--] kan jag 
inte få bli din läkare 
på detta sättet än så 
länge. Sätt in hela 
din viljekraft på att 
få atelje tillex. [överstruket: Det
är] Du har ju ändå
.
[Sida 2]
[överskrivet: sa] vilja. Det är ju skamligt
att säga ”att du aldrig
bryr dej om någonting nu-
mera. Gör en kraftan-
strängning Esther. Se dej 
omkring. Finns det ingen-
ting som kan vara värdt
ditt intresse. Det finns
ju ändo så mycket
vackert här i verlden
bland allt det fula. Kan 
du inte glädja dej åt
det. Du måste börja
nu. Ansträng dej till 
ditt yttersta med din
målning. Sätt in all 
din kraft och jag 
är säker på att intresset
skall komma
Jag är inte den rätte
.
[Sida 3]
att hålla denna predikan
men jag vet jag har rätt.
Esther tro mej. För
vår lyckas skull för-
sök.
Jag har farit på snoiga[?]
landsvägar och jagat i
stötynd skog. Under
jakten kom jag till en
liten grå stuga. Den 
stod öfvergifven och 
öppen. Mitt inne i
karga skogen stod
den. Min jaktlust tog
slut och jag drömde
om dej och mej. Jag
mätte upp höjden på
rummet för att se
om mitt bokskap
gick in. Jag drömde
.
[Sida 4]
de möbler jag redan äger
placerade där inne, jag
drömde dej och renfällar
na där och allt såg
så varmt och hemtrefligt
ut. Stugan har stor
öppen hvitmenad spis
Det är lågt till taket
och dörrarna äro släta,
gamla, låga och årliga[?].
En gammal rolig vägg och
tagfast klocka stod kvar
därinne. De tre fönster
na äro låga och fyr
rutiga. En liten bäck
rinner nedanför stugan
och man ser långt ut
öfver skoshöjderna. Tor-
pet ha hetat Bäcken, nu
är det antagligen meningen
.
[Sida 5]
att det skall förfalla
men ännu kan det göras 
beboeligt.
Jag har icke kunnat släppa
den stugan. Gång på
gång går mina tankar
dit. Jag blir nog för
ståndig och kastar
nog snart det hela, men
jag måste delgifva dej 
det. Du måste veta
huru långt i enkelhet
jag vågar gå i allvarliga
tankar. Stugan är liten
kanske för liten. Här har 
du förresten
en planritning.
.
F[?] kan
.
[Sida 6]
reda dej med 1 rum min
Esther. [överstruket: Kunna vi reda]
oss [överstruket: utan jungfru] Ensamma
måste vi vara. En gamla
gumma då och då att
hjälpa till vid storstäd
ning och disk. Ibland
skulle jag laga maten
åt dej och ibland du
åt mej. Då finge du
något att göra. Laga 
mat och damma och 
städa och ordna. [inskrivet kryss]
Men så blefve vi tvinga
de att sofva i samma 
rum kanske samma
bädd och det går ju
rakt inte men kanske jag
skulle kunna reda ann
ett rum åt mej i
.
[Sida 7]
stugan [inskrivet kryss] Och jag skulle
hugga ved och bära [överskrivet: ved och] vatt
ten
Kan du nöja dej med
något så litet och torftigt 
och enkelt. Sej nej kan 
du. Kan du lefva i en
sådan stuga midt i
den stora skogen
i ensamheten och tyst
naden, fri från alla
människor. Kan du 
lefva så [överstruket: och vänta på
rikare tider.] Föga[?] dej
nu inte. Jag kan ta 
dej på allvar
.
När [fläck] p[?] f[?] till stan måste
du vara ensam. Nej
Esther min, detta går
inte
.
[Sida 8]
Jag måste kanske resa
för längre tid och då vore
du ensam med stugan
i skogen, lik en fattig tor-
paränka. Nej Esther. Det
trillar sönder som såp-
bubblor bara därför att
det är det enda möjliga
sättet för oss att bilda
vårt hem
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist bestående av åtta sidor. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck. Namnunderskrift saknas. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare. Längst ner på sidan 5 finns en planskiss över stugan som nämns i brevet med text: 
Rum, Förstu, Skaferi 
kök, trappa till vinden,
opp[--] ö spis med bakugn]
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Kära min Esther. 
Du är sysslolös min Esther. 
Du måste ta dig någon 
thing för. Något som du 
kan sätta in hela din 
energi i. Arbete är det 
enda som hjälper för 
din sjuka. Du är för 
mycke ensam med dig 
själf. Skratta inte åt 
mej, du min Esther. Jag 
vet och är öfvertygad
om att jag har rätt 
och [--] kan jag 
inte få bli din läkare 
på detta sättet än så 
länge. Sätt in hela 
din viljekraft på att 
få atelje tillex. [överstruket: Det
är] Du har ju ändå
.
[Sida 2]
[överskrivet: sa] vilja. Det är ju skamligt
att säga ”att du aldrig
bryr dej om någonting nu-
mera. Gör en kraftan-
strängning Esther. Se dej 
omkring. Finns det ingen-
ting som kan vara värdt
ditt intresse. Det finns
ju ändo så mycket
vackert här i verlden
bland allt det fula. Kan 
du inte glädja dej åt
det. Du måste börja
nu. Ansträng dej till 
ditt yttersta med din
målning. Sätt in all 
din kraft och jag 
är säker på att intresset
skall komma
Jag är inte den rätte
.
[Sida 3]
att hålla denna predikan
men jag vet jag har rätt.
Esther tro mej. För
vår lyckas skull för-
sök.
Jag har farit på snoiga[?]
landsvägar och jagat i
stötynd skog. Under
jakten kom jag till en
liten grå stuga. Den 
stod öfvergifven och 
öppen. Mitt inne i
karga skogen stod
den. Min jaktlust tog
slut och jag drömde
om dej och mej. Jag
mätte upp höjden på
rummet för att se
om mitt bokskap
gick in. Jag drömde
.
[Sida 4]
de möbler jag redan äger
placerade där inne, jag
drömde dej och renfällar
na där och allt såg
så varmt och hemtrefligt
ut. Stugan har stor
öppen hvitmenad spis
Det är lågt till taket
och dörrarna äro släta,
gamla, låga och årliga[?].
En gammal rolig vägg och
tagfast klocka stod kvar
därinne. De tre fönster
na äro låga och fyr
rutiga. En liten bäck
rinner nedanför stugan
och man ser långt ut
öfver skoshöjderna. Tor-
pet ha hetat Bäcken, nu
är det antagligen meningen
.
[Sida 5]
att det skall förfalla
men ännu kan det göras 
beboeligt.
Jag har icke kunnat släppa
den stugan. Gång på
gång går mina tankar
dit. Jag blir nog för
ståndig och kastar
nog snart det hela, men
jag måste delgifva dej 
det. Du måste veta
huru långt i enkelhet
jag vågar gå i allvarliga
tankar. Stugan är liten
kanske för liten. Här har 
du förresten
en planritning.
.
F[?] kan
.
[Sida 6]
reda dej med 1 rum min
Esther. [överstruket: Kunna vi reda]
oss [överstruket: utan jungfru] Ensamma
måste vi vara. En gamla
gumma då och då att
hjälpa till vid storstäd
ning och disk. Ibland
skulle jag laga maten
åt dej och ibland du
åt mej. Då finge du
något att göra. Laga 
mat och damma och 
städa och ordna. [inskrivet kryss]
Men så blefve vi tvinga
de att sofva i samma 
rum kanske samma
bädd och det går ju
rakt inte men kanske jag
skulle kunna reda ann
ett rum åt mej i
.
[Sida 7]
stugan [inskrivet kryss] Och jag skulle
hugga ved och bära [överskrivet: ved och] vatt
ten
Kan du nöja dej med
något så litet och torftigt 
och enkelt. Sej nej kan 
du. Kan du lefva i en
sådan stuga midt i
den stora skogen
i ensamheten och tyst
naden, fri från alla
människor. Kan du 
lefva så [överstruket: och vänta på
rikare tider.] Föga[?] dej
nu inte. Jag kan ta 
dej på allvar
.
När [fläck] p[?] f[?] till stan måste
du vara ensam. Nej
Esther min, detta går
inte
.
[Sida 8]
Jag måste kanske resa
för längre tid och då vore
du ensam med stugan
i skogen, lik en fattig tor-
paränka. Nej Esther. Det
trillar sönder som såp-
bubblor bara därför att
det är det enda möjliga
sättet för oss att bilda
vårt hem
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist bestående av åtta sidor. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck. Namnunderskrift saknas. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare. Längst ner på sidan 5 finns en planskiss över stugan som nämns i brevet med text: 
Rum, Förstu, Skaferi 
kök, trappa till vinden,
opp[--] ö spis med bakugn]
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Kära min Esther. 
Du är sysslolös min Esther. 
Du måste ta dig någon 
thing för. Något som du 
kan sätta in hela din 
energi i. Arbete är det 
enda som hjälper för 
din sjuka. Du är för 
mycke ensam med dig 
själf. Skratta inte åt 
mej, du min Esther. Jag 
vet och är öfvertygad
om att jag har rätt 
och [--] kan jag 
inte få bli din läkare 
på detta sättet än så 
länge. Sätt in hela 
din viljekraft på att 
få atelje tillex. [överstruket: Det
är] Du har ju ändå
.
[Sida 2]
[överskrivet: sa] vilja. Det är ju skamligt
att säga ”att du aldrig
bryr dej om någonting nu-
mera. Gör en kraftan-
strängning Esther. Se dej 
omkring. Finns det ingen-
ting som kan vara värdt
ditt intresse. Det finns
ju ändo så mycket
vackert här i verlden
bland allt det fula. Kan 
du inte glädja dej åt
det. Du måste börja
nu. Ansträng dej till 
ditt yttersta med din
målning. Sätt in all 
din kraft och jag 
är säker på att intresset
skall komma
Jag är inte den rätte
.
[Sida 3]
att hålla denna predikan
men jag vet jag har rätt.
Esther tro mej. För
vår lyckas skull för-
sök.
Jag har farit på snoiga[?]
landsvägar och jagat i
stötynd skog. Under
jakten kom jag till en
liten grå stuga. Den 
stod öfvergifven och 
öppen. Mitt inne i
karga skogen stod
den. Min jaktlust tog
slut och jag drömde
om dej och mej. Jag
mätte upp höjden på
rummet för att se
om mitt bokskap
gick in. Jag drömde
.
[Sida 4]
de möbler jag redan äger
placerade där inne, jag
drömde dej och renfällar
na där och allt såg
så varmt och hemtrefligt
ut. Stugan har stor
öppen hvitmenad spis
Det är lågt till taket
och dörrarna äro släta,
gamla, låga och årliga[?].
En gammal rolig vägg och
tagfast klocka stod kvar
därinne. De tre fönster
na äro låga och fyr
rutiga. En liten bäck
rinner nedanför stugan
och man ser långt ut
öfver skoshöjderna. Tor-
pet ha hetat Bäcken, nu
är det antagligen meningen
.
[Sida 5]
att det skall förfalla
men ännu kan det göras 
beboeligt.
Jag har icke kunnat släppa
den stugan. Gång på
gång går mina tankar
dit. Jag blir nog för
ståndig och kastar
nog snart det hela, men
jag måste delgifva dej 
det. Du måste veta
huru långt i enkelhet
jag vågar gå i allvarliga
tankar. Stugan är liten
kanske för liten. Här har 
du förresten
en planritning.
.
F[?] kan
.
[Sida 6]
reda dej med 1 rum min
Esther. [överstruket: Kunna vi reda]
oss [överstruket: utan jungfru] Ensamma
måste vi vara. En gamla
gumma då och då att
hjälpa till vid storstäd
ning och disk. Ibland
skulle jag laga maten
åt dej och ibland du
åt mej. Då finge du
något att göra. Laga 
mat och damma och 
städa och ordna. [inskrivet kryss]
Men så blefve vi tvinga
de att sofva i samma 
rum kanske samma
bädd och det går ju
rakt inte men kanske jag
skulle kunna reda ann
ett rum åt mej i
.
[Sida 7]
stugan [inskrivet kryss] Och jag skulle
hugga ved och bära [överskrivet: ved och] vatt
ten
Kan du nöja dej med
något så litet och torftigt 
och enkelt. Sej nej kan 
du. Kan du lefva i en
sådan stuga midt i
den stora skogen
i ensamheten och tyst
naden, fri från alla
människor. Kan du 
lefva så [överstruket: och vänta på
rikare tider.] Föga[?] dej
nu inte. Jag kan ta 
dej på allvar
.
När [fläck] p[?] f[?] till stan måste
du vara ensam. Nej
Esther min, detta går
inte
.
[Sida 8]
Jag måste kanske resa
för längre tid och då vore
du ensam med stugan
i skogen, lik en fattig tor-
paränka. Nej Esther. Det
trillar sönder som såp-
bubblor bara därför att
det är det enda möjliga
sättet för oss att bilda
vårt hem
    Photo: Jönköpings läns museum

Brev

Add a comment or suggest edits

To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».

Leave a comment or send an inquiry

Select the images you want to order

Share to