Photo: Bohusläns museum (Upphovsrätt)
Photo: Bohusläns museum (Upphovsrätt)

Skomakare och riksspelman [Oljemålning]

Fiolmusik och läxläsning Pappa har köpt radio. Vi var först här, men nu skall alla ha radio. Kyrkoherde Anderberg i Svarteborgs kyrka dunkar snusdosan i predikstolen och dundrar ut ...

Fiolmusik och läxläsning
Pappa har köpt radio. Vi var först här, men nu skall alla ha radio. Kyrkoherde Anderberg i Svarteborgs kyrka dunkar snusdosan i predikstolen och dundrar ut över församlingen: "Gå hem och kasta ut Satan". Men vi har då inte hört talas om någon som gjort det ännu. Knut i Rörvik var här och sålde den, och visade mamma hur den skulle skötas. Så har de dragit koppartråd som de kallar antenn, och en tråd går till en stor kopparkastrull som grävts ner under fönstret. Den heter jordledning.
Det finns både en svart tratt, och två hörlurar till radion. Vi tycker det
låter så spännande när den tjuter, när mamma skruvar på rattarna. Att
hon törs! Och så kommer det "Hallå, hallå! Stockholm-Motala. Det här
är farbror Sven. Nu börjar vi med barnens brevlåda. Goddag, goddag
på er flickor och pojkar!"
Mamma kan byta rör på den om det behövs. Mamma kan precis allting.

Nicklas i fjället är här och gör skor till pojkarna, innan skolan börjar, och så spelar han fiol. Han är ganska liten och torr, med blå skärmmössa, som han har på sig inne och ute året om. Jag vet inte om han har den på sig när han sover.
Nickolaus Larsson heter han egentligen, fast alla säger Nicklas. Han är pappas fasterman. Nicklas i fjället är riksspelman, och spelar på Skansen i Stockholm. Hur det nu kan passa ihop med skomakeriet.
I sex år fick han läsa för prästen innan han blev konfirmerad, och då blev väl prästen så illa tvungen, för Nicklas skulle göra rekryten, och dessutom hade han blivit pappa till tvillingar. Så nog är Nicklas färdig-studerad, fast folk tror att han försvurit sig åt "Sjölven", själve den onde. "Sjutt i Sjölven", säger han, och stampar i golvet med foten, och så sjunger stråken en polska på strängarna så man tycker rummet darrar av solsken och kyrkklockor och fågelkvitter, och jag får ont i magen för jag tycker det är så fint.

Han gör grova kängor med klackjärn - det är som en liten hästsko -och tåjärn på. Eller också sätter han nagelstora järnnubbar i hela sulan, så att de ska hålla längre, för skolvägen är så lång. Åtta kilometer minst, fram och tillbaka. Ibland på vinterkvällarna, värmer pappa en skosmörja, som han kokat ihop av talg och tjära, och smörjer pojkarnas kängor med, för att de ska vara mjuka och vattentäta.

Tora Bohlin Landström ur "Barnsliga bilder med gullkant på", sid. 74 - 75.

About the object

about
Oljemålning på duk, ramad i enkel guldlist.
Skomakare sitter på soffan och spelar fiol.
Artist Bohlin Landström, Tora
Title Skomakare och riksspelman
Identifier UM033736
Materials and techniques Olja på duk
Type Fineart

Other information

Målningen är en av 21 i sviten ”Barnsliga bilder med gullkant på”. Här skildrar Tora Bohlin Landström upplevelser från sin barndom vid mitten på 1920-talet i norra Bohuslän. Teman är vardagens arbete, förhållande mellan vuxna och barn, uppfostran, årets och livets högtider, lekar, kalas, dans, emigration, vandringsfolk. På varje motiv finns barnen med liksom djur av alla de slag. Stilen är naivistisk, detaljrik och ofta humoristisk.

“Barnsliga bilder med gullkant på” är målade i början av 1980-talet och är publicerade med Tora Bohlins egen text i boken med samma namn. Den utkom på Bohusläns museums förlag 1986 och samma år visade Bohusläns museum också en utställning med bilderna.

Målningarna är en gåva av Tora Bohlin Landströms söner.
Indexing term Konst Målningar
Specific subject terms Skomakare Fiol Speleman Trasmatta Barndom Katt Soffa Bord Hörnskåp Gardin Väggur Symaskin Krukväxt Vedspis
General subject term Scen
Subject
Fiolmusik och läxläsning

Pappa har köpt radio. Vi var först här, men nu skall alla ha radio. Kyrkoherde Anderberg i Svarteborgs kyrka dunkar snusdosan i predikstolen och dundrar ut över församlingen: "Gå hem och kasta ut Satan". Men vi har då inte hört talas om någon som gjort det ännu. Knut i Rörvik var här och sålde den, och visade mamma hur den skulle skötas. Så har de dragit koppartråd som de kallar antenn, och en tråd går till en stor kopparkastrull som grävts ner under fönstret. Den heter jordledning.

Det finns både en svart tratt, och två hörlurar till radion. Vi tycker det

låter så spännande när den tjuter, när mamma skruvar på rattarna. Att

hon törs! Och så kommer det "Hallå, hallå! Stockholm-Motala. Det här

är farbror Sven. Nu börjar vi med barnens brevlåda. Goddag, goddag

på er flickor och pojkar!"

Mamma kan byta rör på den om det behövs. Mamma kan precis allting.

Nicklas i fjället är här och gör skor till pojkarna, innan skolan börjar, och så spelar han fiol. Han är ganska liten och torr, med blå skärmmössa, som han har på sig inne och ute året om. Jag vet inte om han har den på sig när han sover.

Nickolaus Larsson heter han egentligen, fast alla säger Nicklas. Han är pappas fasterman. Nicklas i fjället är riksspelman, och spelar på Skansen i Stockholm. Hur det nu kan passa ihop med skomakeriet.

I sex år fick han läsa för prästen innan han blev konfirmerad, och då blev väl prästen så illa tvungen, för Nicklas skulle göra rekryten, och dessutom hade han blivit pappa till tvillingar. Så nog är Nicklas färdig-studerad, fast folk tror att han försvurit sig åt "Sjölven", själve den onde. "Sjutt i Sjölven", säger han, och stampar i golvet med foten, och så sjunger stråken en polska på strängarna så man tycker rummet darrar av solsken och kyrkklockor och fågelkvitter, och jag får ont i magen för jag tycker det är så fint.

Han gör grova kängor med klackjärn - det är som en liten hästsko -och tåjärn på. Eller också sätter han nagelstora järnnubbar i hela sulan, så att de ska hålla längre, för skolvägen är så lång. Åtta kilometer minst, fram och tillbaka. Ibland på vinterkvällarna, värmer pappa en skosmörja, som han kokat ihop av talg och tjära, och smörjer pojkarnas kängor med, för att de ska vara mjuka och vattentäta.

Tora Bohlin Landström ur "Barnsliga bilder med gullkant på", sid. 74 - 75.
Title Skomakare och riksspelman (bildtext)
Designation Oljemålning
Catalog level Gruppering

Inscription
- Primär, Påskrift: TORA BOHLIN LANDSTRÖM
Dimensions value
- Height 450.0 mm
- Width 650.0 mm
Techniques Olja

Add a comment or suggest edits

History

- Tora Bohlin Landström föddes 1918 på gården Håveröd i Svarteborgs socken i norra Bohuslän 1918.
  
  Hon var näst yngsta barnet av elva till föräldrarna Teodor Holmberg Bolin (1876 – 1965) och Olena Söderström (1880 – 1966).
  
  Fadern var den siste indelte soldaten i Bohus regemente och familjen var lantbrukare på gården som låg på västra sidan om Södra Bullarensjön. Moderns föräldrar var mjölnare.
  
  Familjens yngsta barn, lillasyster Betty, blev Toras främsta konkurrent om uppmärksamheten hemma. Toras äldsta syster Ebba utbildade sig till lärarinna och arbetade i Västerbotten. I 14-årsåldern skickades Tora till storasyster för en tid och här träffade hon sin blivande make. Några år senare bestämde sig paret för giftermål men Toras föräldrar var helt emot detta. Men Tora gav sig inte och fick till slut föräldrarnas godkännande gifta sig som omyndig, före sin 18-årsdag 1936.
  
  Tora var mycket duktig på konsthantverk av alla de slag. Hon stickade, sydde kläder och var händig på det mesta.
  
  Så här skriver Tora Bohlin Landström i början av boken:
  
  ”Hoveröd var sista gården i Svarteborgs socken i norra Bohuslän och låg vid Bullaren, en tre mil lång sjö och smal sjö. Norr därom bodde de okristna ”bullingane”. Annars kallades befolkningen ”Nolhottar” och ”Sörhottar”. Vi var alltså ”Sörhottar” och kristna för vi bodde på den rätta sidan gränsen. Vilken tur! Tyckte vi när vi var små. Det var liksom att tillhöra en bättre ras och det tog några år innan jag blev så bekant med folk där norrifrån, så jag begrep att vi var precis lika varandra, liksom all jordens folk. Berättelserna och bilderna känns kanske lite idylliska för många. Och visst kunde jag ha berättat dem utan ”gullkant”. Visst kunde jag ha berättat om den blinde kantorn som lyckas samla ihop lite pinnar i en kärra, när bonden kom och rev ut alltihop och anklagade honom för stöld. Visst kunde jag ha berättat om sjuåringen som stod och höll fotogenlampan när mamman hjälpte grannfrun vid en förlossning. Men det är så många som redan har målat och skrivit om hur svårt det var. Jag vill inte breda ut mig där. Det är inget fel, men jag tycker att det blir för mycket elände. Det fanns ”gullkanter” också.”
  
  Toras föräldrar gifte sig år 1900. De är båda med på ett fotografi tillsammans med sin förstfödda, taget 1901 vid ett julkalas på gården Kristinedal i Bullaren.
  
  På kalaset är också Toras farfar och farmor och många andra släktingar bland de totalt 26 personer fotografen lyckats få med i bild. Se UMFA53044:0001.
- Produktion
- Konstnär Bohlin Landström, Tora (1918 - 2017)
  - Gender Kvinna
  - DigitaltMuseum Search in «Bohlin Landström, Tora»
- Förvärv
- Givare till museet Landström-Wallmo, Torstein
- Accession - February 21, 2020

Add a comment or suggest edits

Classification

- Bildkonst (Outline) OU 532

References

- Litteraturreferenser Bohlin Landström, Tora, Barnsliga bilder med gullkant på: så var det då när vi var små, Bohusläns museum, Uddevalla, 1986
- Arkivreferenser Dnr 20/0133