Carolina Christiansson

Carolina Christiansson var konservator och allt-i-allo på Uddevalla museum (nu Bohusläns museum) från 1864 till 1912. I nästan ett halvt sekel! Här kan du läsa om Carolinas dramatiska väg till yrket, om hennes arbetsinsats och om att vara kvinna i 1800-talets manliga museivärld. Ta del av utställningens djur och föremål som visades i utställning på Bohusläns museum 29/11 2013 – 2/3 2014. Hur var det i Uddevalla på 1860-talet när museet kom till? Här bodde 4 000 personer. Och hela tiden kom det fler, som inte längre kunde försörja sig på landet utan hoppades på jobb i stan. De flyttade in i kyffen och ruckel. För många blev brännvinet en tröst. Hade folk tur fick de jobb på: Kampenhofs bomullsspinneri, C A Kullgrens stenhuggeri och stensliperi, Katrinedals pappersbruk uppåt Bäveån, brännvinsbränneriet, tobaksspinneriet, sockerbruket, snickerifabriken, garverierna eller i hamnen … Från hamnen hördes ångvisslan på hjulångaren Uddewalla som gjorde regelbundna turer till Göteborg. Landets snabbaste ångbåt, faktiskt. Plötsligt var det enklare att resa. Det byggdes järnväg från Uddevalla till Herrljunga och väl där kunde man kliva på stambanan mellan Göteborg och Stockholm. En gatubelysning värd namnet hade kommit upp 1859. 104 gaseldade lyktor fladdrade i mörkret. Gator och torg sattes med kullersten och man slapp vada i lervälling efter varje regn. Dricksvatten hämtades bekvämt i en bassäng på Södra Hamngatan vid Hanssonska bron. Vattnet rann från Sörkällan i ledningar gjorda av genomborrade trädstammar. Man läste Bohus Läns Tidning. Hallmans bokhandel var en oas för kulturen. Hallman hade också ett stort lånebibliotek. Kärleksromaner och deckare var populära. Den vackra teatern invigdes 1862. Kyrkoherde Björck gjorde Uddevalla till schartauanismens starkaste fäste. Var stod museifronten i Västsverige på 1860-talet? I skolans värld hade naturvetenskaperna medvind. Läroverken i Skara och Vänersborg skaffade studiesamlingar för eleverna. Uppstoppade djur, snäckor, mineraler och mycket mer. Samlingarna blev snart museer för allmänheten. Göteborgs Museum grundades 1861. I Uddevalla tyckte bokhandlare Hallman att också här skulle finnas ett museum. Hallman lade fram ett förslag 1861. Många blev entusiastiska. Inbjudan till medlemskap skickades ut till hundratals personer i Bohuslän. De skulle hjälpa till ”genom insändande av sådane föremål som egna sig för ett Museum”. Helst naturalier och ”fornsaker”. Inbjudan undertecknades av stadsläkare Åhlström, grosshandlare Robert Thorburn, läroverksrektor Rodhe och bokhandlare Hallman. Fyra tunga gubbar. Det gick bra, över 400 personer ville vara med och gåvorna började strömma in. Uddevalla museum på Kungsgatan 30 Museet fick en styrelse på sju personer. Tre av dem var kvinnor: Elise Nomell, Lydia Kullgren och Minnie Natt och Dag. För museets olika avdelningar ansvarade kunniga och intresserade medlemmar. Hushållningssällskapet bidrog med ekonomiskt stöd. År 1863 kunde museet flytta in i huset på Kungsgatan 30. Vem var viktigast på Uddevalla Museum? Jo, det var konservatorn som skulle ta hand om de insamlade djuren. Konservatorn C O Andersson från Göteborg anställdes 1861 på sex månader för att stoppa upp djur. ”Uppstoppningsverktyg” köptes in. Apotekare Fahlström skänkte kemikalier och annat som behövdes. Andersson var också med när museet flyttade in på Kungsgatan 30. Men han visade sig vara ”olämplig för tjänsten”. Ny konservator och vaktmästare blev Niklas Christiansson, 1864. Han hade tidigare varit dräng och textilarbetare, så nu tog han ett kliv uppåt. Han hade ”jemte en viss händighet äfven ordningssinne och nit uti det han tager sig för”. Niklas var gift med Carolina och de hade två små barn. Familjen kunde se ljust på framtiden. Carolinas dramatiska väg till tjänsten som konservator Men redan efter ett halvår blev Niklas Christiansson sjuk och dog. Chockad stod hustrun Carolina där med Gerda, 4 år och Carl, 1 år. Vad skulle hon ta sig till? Carolina hade upplevt en barndom i misär. Hon var beredd att kämpa och ville stanna på museet. Hon hade samma goda egenskaper som Niklas och allt tyder på att hon hjälpt honom i arbetet. Museets styrelse kunde tänka sig henne! Man annonserade ut en tjänst ”till hwilken såväl fruntimmer som karlar kunna anmäla sig som sökande”. Och änkan konkurrerade ut: en dräng, en skrädderiarbetare, en renskrivare och så konservator C O Andersson från Göteborg som ju ”på grund av föregående erfarenhet ansågs olämplig för tjänsten”. Styrelsen vände sig nu till August Wilhelm Malm, intendent vid zoologiska avdelningen på Göteborgs Museum. Var han villig att undervisa en kvinna i prepareringskonsten under några månader? Han svarade att han inte hade något emot att undervisa en kvinna. Saken var klar. Vilken lättnad för Carolina Christiansson! Tänk om hon anat att hon skulle vara ”conservatris” på Uddevalla museum i 48 år. Hon gifte aldrig om sig utan tackade med troget arbete för den möjlighet hon fått. August Wilhelm Malm blev känd för att ha monterat den blåval som drev iland i Askimsviken 1865. Här ses den utställd på Göteborgs Museum i slutet av 1800-talet. 1923 flyttades valen till det nybyggda Naturhistoriska museet i Slottsskogen, där den fortfarande finns att se. Uddevalla museum = Carolina Carolina ägnade mycket tid åt att preparera nyinkomna fåglar, fiskar, insekter och däggdjur. Hon hade goda kunskaper i ornitologi och zoologi och museistyrelsen skrev i sina protokoll att man uppskattade hennes arbete och ”den utmärkta ordning och reda som städse var förhärskande”. Hon var inte bara konservator, utan skötte det mesta av det dagliga arbetet på museet. Carolina gjorde studiebesök på Göteborgs Museum och andra museer. Resorna uppmuntrades av styrelsen. Hon blev ett med Uddevalla museum och bodde också där med barnen, i ett rum och kök. Hade hon någon som hjälpte henne med hushållsarbete och barnpassning, så som en änkeman skulle ha haft? Hade hon råd, med sin lilla lön? Carolinas barn Död och sorg drabbade familjen en andra gång när dottern Gerda dog, 14 år gammal. Men sonen Carl växte upp och kunde hjälpa till som vakt på museet. Så fick han arbete hos en företagare i Uddevalla. Tack vare honom hade Carl råd att gå på läroverket och bli student. Han stack till sjöss och fick ett spännande liv utomlands. Så småningom bosatte sig Carl i Paris som redaktör för New York Heralds Parisupplaga. Tidningen var berömd för att ha bekostat två av Stanleys expeditioner i Afrika. Carl glömde inte museet hemma i Uddevalla. Han skänkte exotiska föremål från Pompeji, Palestina, Cypern, Kartago och Egypten. Renar, älgar … I styrelsen satt fru Elise Nomell, och hösten 1869 föreslog hon att museet skulle köpa in två levande renar från ett kringresande menageri. Renarna visades i museets trädgård. Men de åt massor av renlav, och det blev dyrt. Året därpå slaktades djuren och monterades sedan av konservatrisen. Hon hade redan tidigare monterat stora djur: en älg till Vänersborgs museum och en till det egna museet. Fler levande djur hölls i trädgården, bland annat två påfåglar, en räv och en hök. Alla kom att slaktas och monteras. Samlingarna ökades med en björn och ett lodjur som färdigställdes på museet. Pensionsålder: 80 1912 fyllde Carolina 80 år, och hon kände att det var hög tid att pensionera sig. Museets styrelse tackade av henne med en middag i Grand Hotells festvåning. Några släktingar och vänner till henne var också med. Styrelsens ordförande Anders Zachau höll tal, alla skålade i champagne. Carolina fick ta emot Kungliga Patriotiska Sällskapets stora guldmedalj. Carolina Christiansson blev 92 år gammal. Hon begravdes på Norra Kyrkogården i Uddevalla. En öppning för kvinnorna På Carolina Christianssons tid fanns det många ogifta kvinnor i samhället. Man insåg att de måste få vettiga möjligheter att försörja sig själva. Det var en tid av förändring och hetsig debatt. Hela samhället var i gungning. Sakta öppnades vägar för kvinnorna till studier, och till kvalificerade yrken som läkare och läroverkslärare. De tog också plats i kassaluckor, telefonväxlar, bakom skrivmaskiner på kontor. I butiker och fabriker. Museikonservator var ett nytt yrke, utan manliga traditioner. Det gjorde det lättare för Carolina Christiansson. Konservatorsyrket påminde om ett annat nytt yrke, fotografens, som blev en chans för många kvinnor. I Uddevalla fanns i slutet av 1800-talet sju kvinnliga fotografer med egna ateljéer! De hade också kvinnliga anställda. Utställningstext: Ann-Marie Brockmani