Expresståglok, SJ Ra 846 (1955) | Med expressfart in i välfärdssamhället

Förbudet mot Coca Cola har upphört och den åtråvärda drycken kan licenstillverkas i Sverige. Filmer och musik får unga att drömma om landet på andra sidan Atlanten och förebilder hämtas från USA för en ny köpstark åldersgrupp mellan barn och vuxna – tonåringen. För dem produceras ett särskilt mode, vida klänningar, jeans och "skinnpaj". Formspråket med stor­slagenhet, svepande linjer och klara färger inspirerar svenska formgivare – och SJ.

Det är dags att höja farten igen. Försök har gjorts med snabba motorvagnar i expresståg men resenärerna tycker att de är för skakiga. SJ önskar ett lätt lok med bättre prestanda än de nuvarande snälltågsloken. Uppdraget går till ASEA som sätter i gång sina ingenjörer.

SJ Ra1 846 "Rapid 1", "Ostkusten", på Gävle Centralstation 1970. Foto: Järnvägsmuseet

Amerikanska kurvor

På två år tar ASEA fram ett lok som i förhållande till sin vikt är det starkaste i världen, 3 600 häst­krafter på 61 ton, som bara är 60 % av Da- och F-lokens vikt. Topphastigheten är 150 km/h. Två provlok ska byggas av Ra – som i Rapid. Korgen bör vara fartbetonad och formen hämtas från amerikanska diesellok. I det stora landet i väst är det diesel som gäller. Den kurvade fronten är ingen motorhuv på vare sig Rapidloket eller dieselloken utan en medveten design som något krystat anses kunna utgöra en liten krockkudde för föraren i och med de högre farterna. Skyddet är försumbart, däremot orsakar fronten siktproblem.

"Rapid 1" på Centralbron i Stockholm 1961. Foto: Seved Walther, Järnvägsmuseets arkiv | Public domain

Rapid 1–10

Fåfänga är en nog så viktig drivkraft oavsett hur många hästkrafter som finns i boggimotorerna. Efter de två provloken, 846 och 847, beställs en serie på ytterligare åtta lok. De används under hela 1960-talet i expresståg, snabbare än snälltågen och med ännu färre stopp.

Färgsättningen i orange är ett arv från motorvagnstågen och loken får också en egen nummerserie utöver löpnumret, Rapid 1–10. Expresstågen har säljande namn som "Skåningen", "Göteborgaren", "Öresundspilen" och "Skandiapilen".

ASEA fortsätter utvecklingsarbetena och det ska komma ännu bättre konstruktioner härifrån. Rapidloken får då ta hand om regionaltåg i Mälardalen, vilket de inte riktigt passar till. Loken används mer och mer sporadiskt för att avvecklas helt i mitten av 1990-talet.

Rapidloken har en särskild plats i många tåg­älskares hjärtan. Av de tio loken finns hälften kvar. Lok 846 återställs till ursprungligt utförande av järnvägsmuseets restaureringsgrupp till järnvä­gens 150-årsjubileum 2006. Sedan dess är det huvuddragkraft i det så kallade Årgångståget.

Text: Robert Sjöö

Mer om Rapid-lok på DigitaltMuseum

Fler fördjupningsartiklar på DigitaltMuseum

Läs mer

Share to