Hästdragen fyrhjulig kupé med tistelstång. Droskan är svart med tak av svart skinn, och har en lykta på vänster sida fram.
Kupén är inredd i blått, med stoppad soffa och madrasser ...
Hästdragen fyrhjulig kupé med tistelstång. Droskan är svart med tak av svart skinn, och har en lykta på vänster sida fram.
Kupén är inredd i blått, med stoppad soffa och madrasserade väggar klädda med samma blå ylletyg.
Mönstervävda dragremmar för att öppna och stänga vagnens fönster hänger i varje fönster, varav en är avbruten. Remmarna har ett geometriskt mönster och platta tofsar som avslut,
Golvet och vagnssidorna en bit upp är klädda med mönstervävt yllematta, ovanpå detta ligger på golvet en rektangulär matta med den invävda texten ”Myrstedt & Stern Stockholm”. På kupéns framsida hänger en tygpåse broderad med diamantstygn i ett geometriskt mönster. På dörrarnas insidor hänger dessutom påsar av blått tyg.
Skrivbord i rokokostil, målat i svart och ytbehandlad med något som idag har torkat och spruckigt och ger ytan ett krackelerat intryck. Fyra ben med s-form. Längst ned på ena benet ...
Skrivbord i rokokostil, målat i svart och ytbehandlad med något som idag har torkat och spruckigt och ger ytan ett krackelerat intryck. Fyra ben med s-form. Längst ned på ena benet en "sko" av metall med snirkliga dekorativa former. På övriga tre ben har skorna lossnat. Större delen av bordsskivan utgörs av en rektangulär svartmålad väv ilagd i skivan som ett "skrivunderlägg". I väven finns ett par revor/hål. I sargen finns två lådor på vardera långsida vilket gör att det varken finns någon fram- eller baksida på skivbordet. Varje lådas underkant är sågad till en böjd form. På lådornas framsida ett beslag runt ett nyckelhål, i gjuten metall med dekoration i ett för rokokon typiskt snitt: snirkliga och assymetriska former. Runt hela skrivbordet är bordssargens underkanter kontursågade i böjda former.
Nils Ericson, ursprungligen Ericsson, född 31 januari 1802 i Långbanshyttan i Värmland, död 8 september 1870 i Stockholm, var en svensk friherre (från 1860) och ingenjör. Han var äldre bror till uppfinnaren John Ericsson. När Nils Ericson adlades tog han bort ett s ur sitt efternamn, vilket brodern John inte förlät. Bröderna gick i lära hos Baltzar von Platen vid Göta kanal och AB Motala Verkstad, som uppskattade deras tekniska sinne. Tillsammans med sin far och brodern John engagerades han vid byggandet av Göta kanal, där han lärde sig ingenjörsyrket. År 1830 blev han kapten i Flottans mekaniska kår, chef för Västra väg- och vattenbyggnadsdistriktet samt teknisk chef (övermekanikus) för Gamla Trollhätte kanalverk. I dessa egenskaper kom han att leda ett stort antal kanalbyggen. Sedan riksdagen 1854 beslutat att staten skulle bygga och driva ett stambanenät och beviljat medel för de första etapperna av västra och södra stambanan utnämndes Ericson av Oscar I till chef för statens järnvägsbyggnader, det dittills största byggprojektet i Sverige. I hans direktiv ingick endast uppgifter om linjernas huvudsakliga sträckning, tekniska specifikationer och anvisningar om hur arbetet skulle redovisas. I övrigt hade Ericson fria händer, vilket gav honom så unika befogenheter att det ofta gav upphov till frän kritik, både mot honom själv och mot regeringen, som i många frågor anklagades för att gömma sig bakom honom. Han utnyttjade sin ställning och drev efter hand igenom sin egen plan för stambanornas sträckning, där främst Västra stambanans sträckning söder om Mälaren kom att vålla häftig debatt. Hans enligt dåtida begrepp djärvaste förslag var sammanbindningsbanan mellan Norra och Södra station i Stockholm med utfyllnad av Klara sjö för anläggandet av Stockholm C., en bro över Riddarfjärden och en tunnel under delar av Södermalm. Under E:s chefskap byggdes hela Västra stambanan, avsnitten Malmö-Älmhult och Falköping-Mullsjö på Södra stambanan samt Hallsberg-Örebro. Han avgick på egen begäran 1862, och hans organisation ersattes då av Kungliga styrelsen över statens järnvägsbyggnader och Kungliga styrelsen för statens järnvägstrafik. Samtidigt avgick han också som ¶verste och chef för Flottans mekaniska kår. Som belöning för sina insatser blev han friherre i samband med Karl XV:s kröning 1860, och vid sin avgång erhöll han en årlig livstidspension på 15 000 kr. Han står staty utanför centralstationen i Stockholm.
I museets samling finns föremål med anknytning till Nils Ericsons bror John, se JVM 6011.