I början av 1770-talet sjönk ett skepp utanför Torö, söder om Nynäshamn. Lasten innehöll bland annat fina textilier, som det hör till ovanligheterna att hitta i skeppsvrak. Under ledning av marinarkeologer från Sjöhistoriska museet bärgades ett stort antal föremål från vraket av sportdykare på 1960-talet.
Man kan lätt fråga sig varifrån det märkliga namnet Fyrspännaren kommer. I Sjöhistoriskas arkiv finns dokument som visar att en av upphittarna fick en hittelön på 400 kronor vid inlämnandet av några föremål och det sägs att vraket fick sitt arbetsnamn så. Om de inte kan identifieras får vraken annars oftast namn efter platsen, något karakteristiskt på vraket eller kanske upphittarna.
Fyrspännaren är lätt att dyka på då vraket bara ligger på omkring tio meters djup. Tyvärr gör detta även att vraket inte bevarats särskilt väl. Fören ligger mot klippan och har inte sjunkit ned i bottensedimentet, vilket däremot aktern gjort. Den syrefattiga miljön i sedimentet, där nedbrytningen gått långsammare, gör att akterpartiet klarat sig bättre än fören.
År 1963 hittades vraket av sportdykare, som därefter utförde undersökningar under ledning av Carl Olof Cederlund från Sjöhistoriska museet. Att sportdykare eller andra yrkesdykare utförde själva dykarbetena medan marinarkeologer ledde och övervakade projektet var ett vanligt upplägg i marinarkeologins barndom.
Över 260 bärgade föremål från Fyrspännaren omhändertogs av Sjöhistoriska, men sportdykarna fick behålla vissa av de föremål som museet inte var intresserat av. Självklart var inte dagens 3D-teknik tillgänglig, utan vraket dokumenterades genom ritningar och fotomosaiker.
Undre delen av skeppets skrov, som är det bäst bevarade, är klinkbyggt. Kölsvinet är 11 meter långt och har bevarats i sitt ursprungliga läge. Strax bakom det sammanhängande skrovpartiet ligger delar av akterskeppet.
Vilken typ av fartyg det är frågan om är inte helt klartlagt, men troligen rör det sig om en så kallad hukare eller hukertjakt. Hukaren hade holländskt ursprung och användes som fiskefartyg och handelsskepp.
Skeppets förlisning har man kunnat datera till tidigt 1770-tal genom föremålen i vraket. Bland annat har man funnit ett träfat stämplat med ett märke som kan vara från Färna bruk utanför Hallstahammar. Stämpeln användes från 1739 till omkring år 1773.
Andra föremål från vraket är ett fajansfat från Rörstrand tillverkat 1744 samt en borrsväng (SM 20100.7) med årtalet 1761. En flintgodstallrik från Mariebergs fajansfabrik kan utifrån stämpeln dateras till perioden 1769–1782.
Utöver ovan nämnda föremål kan nämnas silvermynt, spännen, fina textilier och knappar, som också underlättat dateringen.
Precis som i fallet Jutholmsvraket vid Dalarö har undersökningen av Fyrspännaren tyvärr sannolikt påskyndat nedbrytningen.
I och med att vraket frilagts från skyddande sediment har det blivit mer utsatt för erosion och nedbrytning, och efterbesiktningar har visat att flera av spanten brutits av med tiden.
Å andra sidan har vi fått mycket information om ett handelsskepp och dess last under sent 1700-tal, som utan den arkeologiska undersökningen hade förblivit gömd i havsbottnen.
Text: Mikael Fredholm
