Svenska flottan, med linjeskeppet Dristigheten i täten, lämnar Reval (Tallinn) efter att ha anfallit en rysk eskader 13 maj 1790. Målning av Jacob Hägg.
Svenska flottan, med linjeskeppet Dristigheten i täten, lämnar Reval (Tallinn) efter att ha anfallit en rysk eskader 13 maj 1790. Målning av Jacob Hägg. Foto: Sjöhistoriska museet Public domain mark (CC pdm)

af Chapmans linjeskepp

2021 är det 300 år sedan Fredrik Henrik af Chapman föddes. I sin samtid fick af Chapman stor påverkan på skeppsbyggeriet såväl i Sverige som utomlands och hans eftermäle gör att det knappast är någon överdrift att kalla honom vår mest kände svenske skeppskonstruktör. Som en del av ett stort upprustningsprogram byggdes en serie av tio linjeskepp efter af Chapmans ritningar i Karlskrona mellan 1782 och 1785. Fartygen var konstruerade för den svenska flottans speciella behov och kunde produceras i rekordfart tack vare innovativa metode

Medalj för tapperhet till sjöss med Gustav III i profil. Foto: Cecilia Nordstrand, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)

Gustav III:s utrikespolitik började under 1780-talet präglas av en allt mer aggressiv hållning mot Danmark och Ryssland. Kungens popularitet sviktade och han planerade i hemlighet för ett kort anfallskrig för att vinna ära och flytta fokus bort från de inrikespolitiska problemen.

En förutsättning för detta var en förstärkt krigsmakt. På skärgårdsflottan, eller Arméns flotta som den officiellt hette från 1777, hade man hunnit satsa stora resurser. Däremot hade linjeflottan halkat efter; den innehöll en stor andel skepp från seklets första hälft som sedan länge hunnit bli föråldrade.

Gustav III, som insåg vilken nyckelroll en stark flotta spelade för Sveriges position som östersjömakt, drev därför igenom en upprustningsplan. På bara några få år skulle ett stort antal nya fartyg byggas vid örlogsvarvet i Karlskrona. Trots knappa resurser och mycket snäva tidsramar kunde projektet till stor del genomföras tack vare Fredrik Henrik af Chapman (1721–1808).

Skeppsbyggeri som vetenskap?

af Chapman, som var son till invandrade engelska föräldrar, började sin karriär vid olika skeppsvarv i Göteborg för att senare studera skeppsbyggeri utomlands. Vid återkomsten till Sverige gick han i kronans tjänst som skeppskonstruktör och steg i graderna för att till slut utnämnas till chef för örlogsvarvet i Karlskrona och viceamiral.

Chapman i sin arbetsjacka. Porträtt av Lorens Pasch d.y., 1778. Foto: Nationalmuseum Public domain mark (CC pdm)

af Chapman hörde till en ny generation europeiska skeppsbyggare som i tidens anda strävade efter att använda vetenskapliga rön där man tidigare oftast provat sig fram utifrån traderad praktisk kunskap. Konstruktionsdetaljerna kunde variera mellan fartyg av samma typ och bristen på systematik ledde inte sällan till oförutsägbara resultat. En undersökningskommission kunde till exempel slå fast att flera av de större svenska örlogsfartyg som byggts under frihetstiden blivit mindre lyckade. Många gånger hade det också tagit orimligt lång tid att få nybyggena färdiga. Detta, menade af Chapman, var ett slöseri med kronans pengar som måste förebyggas med hjälp av avancerad matematik och fysik.

Kritiken gjorde att han kom på kant med marinetablissemanget i Karlskrona, inte minst skeppsbyggarfamiljen Sheldon som länge hade haft en dominerande ställning. Enligt den ”gamla skolan” vägde hantverksmässighet och lång erfarenhet tyngre än djupa teoretiska kunskaper. Nu såg man sina positioner hotade och motarbetade uppkomlingen af Chapman efter bästa förmåga.

Nyare forskning har tonat ned den praktiska betydelse som de vetenskapliga anspråken fick för 1700-talets skeppsbyggeri. Men även om inte heller af Chapman fullt ut lyckades förutsäga ett fartygs alla egenskaper redan på ritbordet skulle hans idéer på många sätt visa sig vara före sin tid.

Till slut blev det af Chapman som drog det längsta strået i fraktionsstriderna i Karlskrona. Tillsammans med generalamiralen af Trolle fick han i uppdrag av Gustav III att planera och styra ett ambitiöst nybyggnadsprogram. Åren 1782–85 skulle tio linjeskepp och tio fregatter komma att byggas på örlogsvarvet efter af Chapmans ritningar och under hans ledning.

Det så kallade Wasaskjulet på Lindholmen i Karlskrona. Här byggdes fartygen under 1780-talets flottrustning. Foto: Erling Klintefors, Marinmuseum/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)

Strid på linje

Fram till 1600-talets mitt hade bordning varit det vanligaste sättet att besegra fartyg i strid, men i takt med skeppsartilleriets utveckling växte linjetaktiken fram. Denna gick ut på att flottan seglade på en lång linje och strävade efter att komma i vinkel för att kunna beskjuta fienden med bredsidor från kanonerna. Under drygt 200 år utgjorde stora och tungt bestyckade så kallade linjeskepp kärnan i de europeiska sjömakternas flottor.

Under 1600-talet slut hade man experimenterat med tredäckade fartyg med bestyckning på över 100 kanoner av varierande kaliber. Ett exempel är Kronan, som byggdes för att kunna bära upp till 126 kanoner. Tredäckarna var extremt dyra att bygga och utrusta, och manövrerbarheten blev ofta dålig.

I den svenska flottan blev efterhand relativt små tvådäckare, med en bestyckning på cirka 50 till 70 kanoner, standarden för linjeskepp. De var mindre än många utländska motsvarigheter, men hade å andra sidan rykte om sig att vara välbyggda och blev ofta mycket långlivade.

Linjetaktiken illustreras väl av Johan Peter Cumelins målning av sjöslaget vid Ölands södra udde 1789. Foto: Cecilia Nordstrand, Sjöhistoriska museet/SMTM Public domain mark (CC pdm)

Nya linjeskepp för svenska flottan

Sedan frihetstiden innehöll den svenska linjeflottan en ganska brokig samling äldre fartyg. Gustav III drev på för att få till stånd en förnyelse, men diskussionerna om hur det skulle ske drog ut på tiden.

Fredrik Henrik af Chapmans idéer om det optimala linjeskeppet för svenska flottan tog form i det tvådäckade 60-kanonersskeppet Wasa, som sjösattes i Karlskrona 1778. Hon var en avvägning mellan storlek och eldkraft där strategiska förutsättningar satte ramarna för konstruktionen.

Det var till att börja med osannolikt att man skulle behöva operera särskilt långt utanför Östersjön. De mest troliga motståndarna var ärkefienderna Ryssland och Danmark-Norge. Krigsplaneringen var offensiv; målet var att snabbt gå till sjöss för att slå mot huvudbaserna i Kronstadt, Reval (nuvarande Tallinn) eller Köpenhamn innan fienden nådde ut på öppet hav. Örlogsflottan behövde även kunna understödja landstigningsoperationer.

Djupgåendet måste alltså vara tillräckligt litet för att kunna manövrera i de grunda vattnen långt inne i Finska viken och i södra Öresund. Som en följd av det var af Chapmans linjeskepp mindre än till exempel ryska, engelska eller franska motsvarigheter och antalet kanoner lägre. Ändå var den totala eldkraften hög tack vare den stora andelen grovt artilleri.

Wasa (1778) blev förebild för de senare linjeskeppen av Chapmans standardtyp. Foto: Erling Klintefors, SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Tackelritning för linjeskeppet Wasa, signerad av Chapman och daterad 10 april 1778. Sjöhistoriska museets arkiv Public domain mark (CC pdm)

Med ett begränsat antal kanoner var det desto viktigare att båda batteridäcken kunde utnyttjas även i hård vind. För att inte grov sjö skulle hindra att de nedre kanonportarna kunde öppnas behövde det undre batteridäcket placeras högt och skrovet byggas styvt för att motverka krängning.

Den avdrift som uppkom på grund av det mindre djupgåendet och det högt liggande batteridäcket kompenserade af Chapman genom att göra överbyggnaderna lägre. Hyttdäcket i aktern togs bort och både akterspegeln och galjonen minskades. Detta gjorde i sin tur att befälsutrymmena var trängre än på andra linjeskepp vilket orsakade protester. En mer allvarlig nackdel var bristen på skydd för manskapet på övre batteridäck.

Linjeskeppet Kronprins Gustaf Adolf var det första av tio likadana Chapman-ritade fartyg. Teckning av Jacob Hägg. Sjöhistoriska museets arkiv Public domain mark (CC pdm)

Serieproduktion på Karlskronavarvet

Spantmodell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Marinmuseum. Foto: Erling Klintefors, Marinmuseum Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)

Wasa provseglades 1779 och jämfördes noggrant med den mer traditionellt byggda Sophia Magdalena, ritad av Chapmans rival Gilbert Sheldon. Proven utföll till Chapmans fördel och efter en del justeringar bestämdes att Wasa skulle bli prototyp för den serie av tio linjeskepp som kom att byggas 1782–85.

Under den energiske och målmedvetne af Chapmans styrning sjöd örlogsvarvet i Karlskrona av aktivitet. Fregatter och linjeskepp byggdes i par på parallella stapelbäddar där de påbörjades och sjösattes samtidigt. De snäva tidsramarna ställde höga krav på effektivitet och till kyrkans förtret gjordes även söndagarna till arbetsdagar.

För att kunna hålla högsta möjliga produktionstakt användes prefabricerade delar som tillverkats med hjälp av mallar. af Chapman gav order om att tidskrävande finputsning skulle undvikas. Fartygen var "därförutan goda nog att skjuta sönder", menade han.

Först att stapelsättas var Kronprins Gustaf Adolf, som byggdes samtidigt med fregatten Bellona. De båda skeppen påbörjades i juli 1782 och kunde sjösättas redan i början av november samma år. Under de tre följande åren byggdes ytterligare nio likadana fartyg av vardera typen. Förutom Kronprins Gustaf Adolf döptes linjeskeppen till Fäderneslandet, Ömheten, Rättvisan, Dygden, Äran, Försiktigheten, Dristigheten, Manligheten och Tapperheten.

Dristigheten fick sin galjonsbild 1789, fyra år efter sjösättningen. Tillverkare var bildhuggaren Johan Törnström. Foto: Oliver Lindkvist, Marinmuseum/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Törnström skapade även systerfartyget Försiktighetens galjonsbild som visar Perseus, en hjälte i den grekiska mytologin. Foto: Oliver Lindkvist, Marinmuseum/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Örlogsvarvet i Karlskrona, troligen hösten 1782. I bakgrunden byggs linjeskeppet Kronprins Gustav Adolf och fregatten Bellona. Akvarell av C A Gosselman. Foto: Sjöhistoriska museet Public domain mark (CC pdm)

Antalet dagar på stapelbädden kunde som mest trimmas ned till 45. Fartygens övre delar, rigg och interiör var inte färdigbyggda vid sjösättningen, men den totala byggnationstiden blev ändå mycket kortare än vad som tidigare hade varit normalt.

Att det inte hade funnits tid att låta virket torka ordentligt ledde till att skeppstimren ruttnade snabbare än vanligt, och efter relativt få år behövdes fartygen tas in på varv för reparationer. Ändå blev Chapmans linjeskepp långlivade och det sista av dem, Äran, gjorde hela 90 år i flottans tjänst.

Trots den svåra balansgången mellan olika krav lyckades af Chapman skapa en typ av linjeskepp som förenade snabbhet, goda seglingsegenskaper och eldkraft.

Livet ombord

Ett linjeskepp var ett komplicerat maskineri som krävde en stor besättning. Bemanningen på ett örlogsfartyg av den här storleken skulle i teorin bestå av cirka 570 man, vilket ofta ökade i krigstid då man tog ombord soldater.

Båtsman från ca 1780. Teckning av Carin Ringström. Sjöhistoriska museets arkiv Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)

Fartygschefen var en överstelöjtnant eller major. Till sin hjälp hade han två kaptener, två löjtnanter, två fänrikar, två kadetter och tre arméofficerare. Underofficerarna utgjordes av en överstyrman med fem medel- och lärstyrmän som skötte navigationen, samt en överskeppare med tre underskeppare och sex högbåtsmän som ansvarade för arbetet i riggen och på däck. För skeppsartilleriet ansvarade nio arklimästare och fyra konstaplar. Till dessa kom fyra underofficerare från armén, inventarietimmerman, profoss, skrivare samt en skeppspräst.

Den största delen av manskapet var de 255 indelta båtsmännen. De hade inte nödvändigtvis någon erfarenhet av att segla större fartyg. Det hade däremot de cirka tjugo så kallade kofferdikarlarna, värvat manskap med erfarenhet från handelsflottan. De arbetade främst i riggen och utförde provisoriska reparationer till sjöss. Ett sjuttiotal korpraler och volontärer ingick i kanonbetjäningarna. I manskapet ingick även 30 skeppsgossar, 112 soldater, 16 kockar, 27 drängar och hantverkare samt fyra fältskärer.

Även när man inte befann sig i strid var dödligheten ombord hög. Motståndskraften mot smittsamma sjukdomar var låg på grund av usel hygien, undermålig kost, fukt, kyla och dålig beklädnad. Hårt slit och hög olycksrisk bidrog till att sjömännen i flottan levde ett farligt liv. Disciplinen ombord var hård och bestraffningar utdelades enligt bestämmelserna i de så kallade sjöartiklarna.

Spisordning för örlogsflottan från 1782. Manskapet intog sina måltider i "fatlag" på åtta man. Public domain mark (CC pdm)

Maten ombord var mestadels enformig och näringsfattig. Bristen på vitaminer och mineraler ledde ofta till skörbjugg, men surkål kunde ingå i ransonerna för att förebygga sjukdomen. De sätt som fanns att bevara maten var saltning, torkning och rökning.

Torkat bröd, skorpor och korngröt utgjorde basen i kosten. Till detta fick man salt fläsk och nötkött samt salt sill. Färskvattnet blev snabbt dåligt, och för att ta bort det värsta av den skämda smaken späddes vattnet med vinättika. Den varma maten bestod av soppa eller välling med havregryn, rågmjöl eller ärtor. I ransonerna ingick också salt, smör, tobak och brännvin.

”Kanonernas gruvliga brak och dån”

I strid kunde skeppet snabbt förvandlas till ett inferno. Den maximala skottvidden för kanonerna var uppåt en kilometer, men då var träffsäkerheten minimal. För att uppnå största möjliga verkan av en bredsida krävdes betydligt kortare avstånd. Tunga rundkulor som slog igenom skrovet trasade sönder allt i sin direkta väg, men skapade också skurar av sylvassa träsplitter som lätt kunde döda och såra.

En del ammunition var specialutformad för att skada master, rigg och segel och användes för att fientliga fartyg skulle bli svåra att manövrera. Så kallade skråladdningar innehöll skrot eller småkulor och användes i närstrid.

Möjligheterna till vård av sårade ombord var mycket begränsade. De få fältskärerna hade ofta bara alternativet att amputera armar och ben.

Ett av batteridäcken på linjeskeppet Dristigheten under kriget 1788–90 har återskapats på Marinmuseum. Foto: Mattias Billemyr, Marinmuseum Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)

En bild av fasorna ombord på ett örlogsskepp i strid har vi fått av Fredrik Hierta, som deltog i drabbningen vid Hogland 17 juli 1788:

"Kanonernas gruvliga brak och dån, blesserades skrik, kulornas väsande i mån av deras storlek gjorde en konsert, som kunde injaga fasa hos den modigaste, i synnerhet de flera personer stupade på en gång, för en och samma kula, hjärnan av deras sönderskjutna huvuden kringspridd jämte deras blod trampad under de levandes fötter; skärvor av krossade huvudskålar fastsittande i skeppets inre sidor, ditförde av kulans kraft, armar och ben skilde från kroppen, hastigare än ögneblicket, och slutligen de döda avsides vräkte i högar, eller genast kastade i sjön..."

Gustav III:s linjeflotta i krig

I det krig mot Ryssland som bröt ut 1788 utgjorde linjeskeppen av Kronprins Gustaf Adolf-typ stommen i den svenska flottan. Elddopet blev sjöslaget vid Hogland, där de svenska fartygen besköt sina motståndare intensivt i timmar utan att lyckas nå ett avgörande.

Inte heller någon av de senare drabbningarna till sjöss blev några definitiva svenska framgångar. En halvhjärtad strid vid Ölands södra udde 1789 följdes av ett misslyckat anfall mot en rysk eskader utanför Reval i maj 1790. Efter att den svenska flottan sedan blivit instängd i Viborgska viken genomfördes en spektakulär utbrytning, men till priset av svåra förluster.

Linjeflottan misslyckades med att utnyttja det inledande överraskningsmomentet och kunde heller längre fram dela ut något avgörande slag mot fienden. Det blev istället skärgårdsflottan som stod för krigets stora svenska seger vid Svensksund 9 juli 1790.

Utbrytningen ur Viborgska viken 3 juli 1790. Litografi efter målning av Herman af Sillén. Foto: Cecilia Nordstrand, Sjöhistoriska museet/SMTM. Public domain mark (CC pdm)

Frånvaron av framgångar hade inte så mycket att göra med af Chapmans nya skepp. De visade sig på det hela taget lyckade, även om stryktåligheten vid artilleridueller inte var lika hög som hos de större ryska fartygen.

Snarare led den svenska flottan av dålig planering och brist på kompetent högsta ledning. Att kungen hade utsett sin bror hertig Karl, som helt saknade sjömilitär erfarenhet och hade svårt att fatta beslut, till flottans högsta befälhavare ledde till stora problem och ett antal missade chanser.

När epidemier sedan spred sig som en löpeld bland de oerfarna besättningarna var det svårt att hålla stridsvärdet uppe – ett mönster som skulle upprepas under nästa krig 1808–1809.

Modellen

Modellen som visas i utställningen Klart skepp i är byggd i modellkammaren vid Karlskrona örlogsvarv. Forskaren Jan Glete har hittat uppgifter som pekar på att den tillverkades 1793 av en fänrik Pihlström tillsammans med segelmakare Wahlberg. Modellen ska ha varit avsedd för kadettskolan vid Karlberg, som hade inrättats året innan.

Modellen, i skala 1:16, visar inte ett specifikt fartyg, utan bara det gemensamma grundutförandet för linjeskeppen av Kronprins Gustaf Adolf-typ omkring 1790. Den saknar därför ornamentering, galjonsfigur eller namnbräda och visar inte heller de modifieringar av fartygen som tillkom längre fram under 1790-talet.

I samlingarna finns även två spantmodeller av samma fartygstyp. Hos Marinmuseum i Karlskrona finns ytterligare en bordsmodell samt två spantmodeller.

Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Karlsson, Anneli Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj, ankare. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Modell av linjeskepp av Kronprins Gustav Adolf-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Detalj. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)

Fler fördjupningsartiklar på DigitaltMuseum

Läs mer

Order this image

Share to