Hjulångaren Norrland

Ångbåtstrafiken mellan Norrland och Stockholm kännetecknades av säsongsmässiga variationer. En stor del av året låg trafiken nere på grund av is och snö och Norrland var mer eller mindre isolerat. Den första ångbåtstrafiken under 1830-talet till Norrland sköttes av stockholmsrederier eftersom endast få norrlandsstäder hade stapelrätt, d v s fick bedriva rederiverksamhet.

Norrländska Ångfartygs Bolaget bildades i augusti 1835 av Isac Rossander, Carl R Roth och P Blom. Affärsidén beskrevs på följande sätt i ett brev:

"Afsigten med företaget är att öppna en regulier fart mellan Stockholm och Umeå, såsom ändpunkter. Efter rådplägning med sakkunnige personer kunna vi antaga, att ett tjenligt fartyg af ektimmer, kopparnaglat och förbultat, med 2:ne ångmachiner om tillsammans minst 60 hk, kan fullt utrustadt erhållas för cirka 50 000 rdr Banco, deruti inberäknadt kostnaden för den kopparförhydning, hvarmed fartyget efter ett års segling skulle förses."

Bolaget fick snabbt ihop tillräckligt många aktietecknare och beställde en hjulångare efter ritningar av Otto Edvard Carlsund. Maskineriet, som levererades av Nyköpings mekaniska verkstad, skulle bestå av två encylindriga ångmaskiner av Carlsunds egen konstruktion. För att ge maskinerna extra segelhjälp var fartyget skonertriggat. Skrovet, av ek och furu, var kraftigt byggt enligt den så kallade Seppingska metoden med diagonalförstärkningar. Ombord fanns sovplats för sex besättningsmän och 53 passagerare.

Fartyget levererades 1837 och döptes till Norrland. Den färdigställdes vid Kolboda varv utanför Kalmar och sattes i juni samma år in på traden Stockholm–Umeå. Senare samma sommar började fartyget även göra turer till Vasa i Finland. Enstaka resor gjordes ända upp till Haparanda.

Norrland var ett för sin tid snabbgående fartyg. Hon avgick från Logårdstrappan i Stockholm och gick två turer i månaden till Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall, Härnösand och Umeå. Biljettpriset för den dryga fem dagar långa resan från Umeå från Stockholm var 20 riksdaler om man satt i aktersalong eller hade hyttplats. Var man djärv och satt under suntältet på akterdäck betalade man 8 riksdaler, lika mycket kostade det om man ville ta med hunden ombord.

Det totala antalet passagerare under första säsongen var nära 2 000. Av dessa reste majoriteten enbart mellan norrländska hamnar. Norrland blev det första ångfartyget som färdats norr om Gävle och "eldbåten" väckte stor förundran längs kusten. När hon ankommit till Härnösand rapporterade lokalpressen entusiastiskt:

Med lifliga uttryck av glädje emottogs den efterlängtade gästen, genom hvars besök äfwen wår aflägsna landsort kommer att närma sig Södern, och får skörda fördelarna af Kommunikationsmedel, som snart öfwer allt på jorden åstadkommit stora förändringar och nya förhållanden.

De tre första säsongerna stod konstruktören Carlsund själv på kommandobryggan. Förste maskinist var den unge ingenjören William Lindberg, som senare skulle göra sig ett namn som fabrikör och politiker. Trafiken gick så pass bra att rederiet snart beställde fler och större fartyg men Norrland fanns kvar i trafik till 1857, då hon såldes till nya ägare i Gävle. Runt 1862 uppges hon ha blivit vrak och ströks ur registren.

I Sjöhistoriskas samlingar finns O E Carlsunds originalritningar till Norrland. Utifrån dem har en vacker inredd genomskärningsmodell av fartyget tillverkats. Den påbörjades 1935 som privatarbete men togs snart över av museets modellbyggarverkstad. Där stod den skicklige modellsnickaren Oscar Wahlström för träarbetena medan smidesdetaljerna utfördes av Sam Svensson. Det rörliga ångmaskineriet utfördes av det danska modellbyggeriet Osgaard & Olsen. Idag finns modellen, som blev färdig 1942, utställd i källarplanet på museet.

Med utgångspunkt i ovan nämnda modell skapades åttio år senare en tredimensionell digital modell av Norrland med hjälp av fotogrammetri, där flera hundra bilder sammanfogas. Genom denna blir det lättare att se originalets detaljer för den som inte har möjlighet att göra ett besök på plats.

I konstsamlingarna finns även två målningar utförda av Per Wilhelm Cedergren som visar Norrland i trafik. Den första av dem är daterad 1849–51 och visar hjulångaren till havs med satta segel. Det svartmålade skrovet med vita hjulhus bidrar till ett annat helhetsintryck än den omålade modellen.

Den andra målningen visar fartyget i en miljö där hon var ett välbekant inslag: Stockholms ström. I bakgrunden syns ångbåtskajen vid Logårdstrappan och Skeppsbrons skog av segel. Här började den långa färden norrut för de resenärer som löst biljett i kryddhandlaren Forsgrens bod vid Slottsbacken. Målningen, daterad 1855, beställdes av Norrlands tidigare befälhavare Carl Johan Kempff.

• Bjäre, Christer: Sätt Machinen igång Herr Captain! Ett nytt sätt att resa i 1800-talets Sverige (Stockholm: Books on Demand, 2022)
• Olsson, Carl-Gunnar: Svensk kustsjöfart 1840–1940: passagerar- och lastångfartyg i annonserad linjefart under 100 år (Stockholm: Föreningen Sveriges sjöfartsmuseum, 1996)
• Sundström, Arne: Linjetrafik till Norra Bottenviken (i Länspumpen nr 4/2000)