Linjeskeppsmodellen uppges i äldre inventarier för Stockholms modellkammare från 1818, 1817 och 1832 som "komplett tacklat 70-kanonersskepp av nya sorten förfärdigat 1790" efter af Chapmans konstruktionsritningar och skulle spegla de nya byggnadsprinciper han arbetade fram utifrån de erfarenheter man gjort under Ryska kriget 1788-90: linjeskeppen behövde bättre skydd och mer eldkraft. De gamla principerna, ringa djupgående, högt batteri och måttlig storlek gällde inte längre. Chapman arbetade från 1788 och resten av sin levnad med att förbättra konstruktionerna av linjeskepp i fem storlekar: 110, 94, 80, 74 och 66 kanoner. Dessa linjeskepp kom att likna varandra mycket, varför man inte bestämt har kunnat säga vilket linjeskepp denna modell avbildar.
Modellen restaurerades av kapten Sam Svensson 1956. Försök gjordes då att identifiera modellen, men utan säkert resultat. Svensson konstaterade bl.a. att riggningen visade flera anakronismer, troligen tillkomna under hand och en del detaljer verkade också vara äldre än från 1790-talet. Modellen har till synes 28 bredsidesportar för kanoner på båda batteridäcken, men delvis dolt av galleriet finns ytterligare två, igensatta, portar på övre batteridäck. Av 1790-talsskeppen hade 66:orna 26 och 28 portar och 74:orna 28 och 30.
Enligt Jan Glete, som utredd de äldre örlogsmodellerna på Museet, föreställer modellen ingen av de fem linjeskeppstyper Chapman projekterade, men har tydligt lånat sin utformning från dem. Han meddelar att inget tyder på att Chapman arbetade med modeller i projekteringssyfte (annat än för tankförsök) och drar slutsatsen att det inte är sannolikt att modellen tillkommit i syfte att studera de nya fartygstyperna. Han antar i stället att modellen tillkommit som instruktionsmodell för tackling och använts vid Stockholms örlogsstation då en äldre modell (Ö 8) flyttades därifrån till örlogsstationen i Karlskrona 1786. Två modeller tros, utifrån en önskan från eskaderchefen, ha tillkommit i detta syfte: ett fullriggat skepp (möjligen denna Ö 16) och en turuma (möjligen STYRBJÖRN, Ö 34). Glete påpekar att dessa modeller är byggnadstekniskt mycket lika och tycker att man på goda grunder kan anta att de är byggda av samma modellbyggare och att i båda fallen verkar riggen vara viktigare än skrovet. Modellen skall enligt Glete vara byggd i Stockholm och hela sin tid varit placerad där och rimligtvis vara identisk med GÖTA LEJON och att modell Ö 8, helt felaktigt antagits vara denna. När modellen 1907 överlämnades till Sjöhistoriska samlingarna angavs namnet vara KRONAN, uppenbarligen efter galjonsbilden. Det kan nämnas att Chapman i vissa sammanhang gav sina fem linjeskeppstyper projektnamn efter riksregalierna, KRONAN var då projektnamnet på 110-kanonersskeppet. Benämningen ger alltså ingen vägledning till modellens verkliga identitet.
Enligt Jan Gletes utredning rör det sig inte om Gustav IV Adolf som tidigare uppgetts utan det är rimligast att "betrakta den som en eller flera modellbyggares skapelse med ledning av skisser eller ritningar som kanske numera inte är bevarade". "Det mest sannolika är att den har tillkommit för att fylla ett behov av en instruktionsmodell i tackling vid Stockholmsstationen".
Ev. är 4 av kanonerna repliker gjorda av Waldemar Konga, kvitto (02457) på 2400:- finns i arkivet.
Ev. är förseglet sytt av Inga-Lill Fors 1973, enligt kvitto i arkivet.
Var utställd i Flottans paviljong på Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897.
