af Chapmans fregatter

Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)

2021 är det 300 år sedan Fredrik Henrik af Chapman föddes. I sin samtid fick af Chapman stor påverkan på skeppsbyggeriet såväl i Sverige som utomlands och hans eftermäle gör att det knappast är någon överdrift att kalla honom vår mest kände svenske skeppskonstruktör. Bellona-fregatterna konstruerades av Chapman som en del av ett stort upprustningsprogram för flottan. De byggdes i rekordfart med hjälp av nya metoder och fick namn efter gudinnor.

Medalj för tapperhet till sjöss med Gustav III i profil. Foto: Cecilia Nordstrand, Sjöhistoriska museet/SMTM

Gustav III:s utrikespolitik började under 1780-talet präglas av en allt mer aggressiv hållning mot Danmark och Ryssland. Kungens popularitet sviktade, och han planerade i hemlighet för ett kort anfallskrig för att vinna ära och flytta fokus bort från de inrikespolitiska problemen.

En förutsättning för detta var en starkare krigsmakt; särskilt den svenska örlogsflottan var eftersatt och behövde förnyas.

Kungen drev därför igenom en upprustning av flottan som kunde genomföras mycket tack vare den energiske och målmedvetne Fredrik Henrik af Chapman (1721–1808).

Skeppsbyggeri som vetenskap

F H af Chapman i sin arbetsjacka. Porträtt av Lorens Pasch d.y. daterat 1778. Foto: Nationalmuseum

af Chapman, som var son till invandrade engelska föräldrar, började sin karriär vid olika skeppsvarv i Göteborg för att senare studera skeppsbyggeri utomlands. Åter i Sverige gick han i kronans tjänst som skeppskonstruktör och steg i graderna för att till slut utnämnas till chef för örlogsvarvet i Karlskrona och viceamiral.

af Chapman hörde till en ny generation europeiska skeppsbyggare som i tidens anda strävade efter att använda vetenskapliga rön där man tidigare oftast provat sig fram utifrån traderad praktisk kunskap.

Konstruktionslösningarna kunde variera mycket mellan fartyg av samma typ och bristen på systematik ledde inte sällan till oförutsägbara resultat.

En undersökningskommission kunde till exempel slå fast att flera av de större örlogsfartyg som byggts under frihetstiden blivit mindre lyckade. Många gånger hade det också tagit orimligt lång tid att få nybyggena färdiga. Detta, menade af Chapman, var ett slöseri med kronans pengar som måste förebyggas med hjälp av avancerad matematik och fysik.

Kritiken gjorde att han kom på kant med marinetablissemanget i Karlskrona, inte minst skeppsbyggarfamiljen Sheldon som länge hade haft en dominerande ställning. Enligt den ”gamla skolan” vägde hantverksmässighet och lång erfarenhet tyngre än djupa teoretiska kunskaper. Nu såg man sina positioner hotade och motarbetade uppkomlingen af Chapman efter bästa förmåga.

Nyare forskning har tonat ned den praktiska betydelse som de vetenskapliga anspråken fick för 1700-talets skeppsbyggeri. Men även om inte heller af Chapman lyckades förutsäga ett fartygs alla egenskaper redan på ritbordet skulle hans idéer på många sätt visa sig vara före sin tid.

af Chapmans ritning till en 40-kanonersfregatt, godkänd av Gustaf III 13 april 1779. Sjöhistoriska museets arkiv Public domain mark (CC pdm)

Upprustning av flottan

På skärgårdsflottan, eller Arméns flotta som den officiellt hette, hade man satsat mycket resurser under slutet av frihetstiden och början av Gustav III:s regeringstid. Örlogsflottan hade däremot halkat efter och innehöll en brokig, delvis föråldrad samling skepp. En modernisering började bli angelägen, men diskussionerna om hur specifikationerna (så kallade certer) för nya fartyg borde se ut drog ut på tiden.

Efter mycket debatterande fick till slut af Chapman tillsammans med generalamiralen af Trolle i uppdrag av kungen att lägga upp ett ambitiöst nybyggnadsprogram. Åren 1782–85 skulle tio linjeskepp och tio fregatter komma att byggas vid örlogsvarvet i Karlskrona efter af Chapmans ritningar och under hans ledning.

De snabbseglande fregatterna var mindre än linjeskeppen och hade bara ett enda obrutet kanondäck. Deras uppgift var i första hand spaning, patrullering och eskorttjänst. af Chapmans idé var att göra sina nya fregatter ovanligt tungt beväpnade för att de vid behov skulle kunna ingå i den så kallade slagordningen, där fartygen seglade på linje och besköt motståndaren med bredsidor.

Under af Chapmans ledning sjöd örlogsvarvet i Karlskrona av aktivitet. Fregatter och linjeskepp byggdes i par på parallella stapelbäddar där de påbörjades och sjösattes samtidigt. De snäva tidsramarna ställde höga krav på effektivitet och till kyrkans förtret gjordes även söndagarna till arbetsdagar. För att kunna hålla högsta möjliga produktionstakt användes prefabricerade delar och af Chapman gav order om att tidskrävande finputsning skulle undvikas. Fartygen var "därförutan goda nog att skjuta sönder", menade han.

Örlogsvarvet i Karlskrona, troligen hösten 1782. Fartygen som håller på att byggas i bakgrunden bör vara Kronprins Gustav Adolf och Bellona. Akvarell av C A Gosselman. Foto: Sjöhistoriska museet Public domain mark (CC pdm)

Bellona-fregatterna

Den första av fregatterna blev Bellona, döpt efter den romerska krigsgudinnan. Hon påbörjades samtidigt med linjeskeppet Kronprins Gustav Adolf i juli 1782 och de båda fartygen var efter bara fyra månader klara att sjösättas. Fortfarande återstod då överbyggnader, master och rigg, som färdigställdes på de flytande skroven.

Efter samma ritningar byggdes sedan ytterligare nio fregatter som alla fick namn efter romerska, grekiska och fornnordiska gudinnor: Minerva, Venus, Diana, Fröja, Thetis, Camilla, Galathea, Eurydice och Zemire.

Fregatten Eurydices galjonsbild, tillverkad av bildhuggaren Johan Törnström. Foto: Oliver Lindkvist/SMTM

Fregatterna i Bellona-klassen ansågs ha mycket goda seglingsegenskaper och med sina 40 kanoner hade de större eldkraft än de flesta av sina utländska motsvarigheter.

Bellona ingick i flottans västkusteskader under svensk-ryska kriget 1788–1790. Tillsammans med systerfartygen Diana och Venus erövrade hon den ryska fregatten Kildouin i Nordsjön hösten 1788.

Efter krigsslutet gjorde Bellona flera långresor och deltog i konvojexpeditioner för att skydda svensk handelssjöfart. 1791 seglade hon på kungens uppdrag till Marocko med gåvor till sultanen – i praktiken en muta för att skydda svenska handelsfartyg från de pirater som härjade i Medelhavet.

Blyertsskiss av Bellona-fregatt signerad Jacob Hägg i Sjöhistoriska museets arkiv. Sjöhistoriska museets arkiv Public domain mark (CC pdm)
På Bellonas bärgade skeppsklocka, gjuten 1790, syns Gustav III:s namnchiffer. Foto: Sjöhistoriska museet

Under kriget mot Ryssland 1808–1809 ingick Bellona i den eskader som seglade till Gotland våren 1808 för att återta ön från rysk ockupation. Senare samma år var hon inblandad i strider i Finska viken.

Sensommaren 1809 deltog Bellona i en expedition för att slå tillbaka de ryska trupper som trängt in i Västerbotten. På väg söderut gick hon på grund strax norr om Öregrund 12 september 1809.

Grundstötningen skedde med våldsam kraft och alla försök att få fartyget flott misslyckades. Med en erfarnare lots borde olyckan enkelt ha kunnat undvikas eftersom grundet var välkänt sedan tidigare. Last och besättning kunde räddas över till andra fartyg.

Ganska snart efter förlisningen bärgades de flesta kanonerna och annat av värde från vraket. År 1954 bärgades Bellonas roder och en del andra föremål i samband med att Lotsverket anlade en fyr nära vrakplatsen. Rodret och skeppsklockan ingår i Sjöhistoriska museets samlingar.

Flera av systerfartygen gick förlorade under den gustavianska tidens krig. Zemire fattade eld och exploderade vid den svenska flottans utbrytning ur Viborgska viken 1790 på grund av ett oskickligt manövrerat svenskt brännarfartyg.

Venus erövrades av ryssarna utanför norska kusten 1789 och deltog sedan i strider mot sina tidigare ägare. Irriterande nog för svenskarna lyckades hon under rysk flagg erövra ytterligare ett svenskt fartyg, linjeskeppet Rättvisan. Efter en händelserik karriär såldes hon 1807 av ryssarna till kungadömet Neapels flotta.

Fregatten Venus erövras av en rysk eskader 1789. Målning av Aleksej Bogoljubov. | Wikimedia Commons Public domain mark (CC pdm)
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Karlsson, Anneli
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Akterlanterna. Karlsson, Anneli
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Akterlanterna. Karlsson, Anneli
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Besättningsfigurer på däck. Karlsson, Anneli
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Karlsson, Anneli
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Karlsson, Anneli
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Besättningsfigurer på däck. Karlsson, Anneli
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Besättningsfigurer på däck. Karlsson, Anneli
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Storbåt. Karlsson, Anneli
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Akterlanterna. Karlsson, Anneli
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Karlsson, Anneli
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Karlsson, Anneli
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Karlsson, Anneli
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Karlsson, Anneli
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Karlsson, Anneli
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Karlsson, Anneli
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Karlsson, Anneli
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Vevlingar, äntervant. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM
Modell av fregatt av Bellona-typ i Sjöhistoriska museets utställning Klart skepp. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM

Modellen

Den utställda modellen i skala 1:16 är tillverkad i modellkammaren vid Karlskrona örlogsvarv under af Chapmans överinseende.

Amiral Carl Tersmeden, som sällan missade ett tillfälle att kritisera af Chapman, ger i sina memoarer ett motvilligt erkännande av den höga nivån på modellerna: Vi gjorde sedan en tour att bese de nya modellerna på modellkammaren efter Chapmans ritningar till en fregatt och ett skepp, som nu byggdes, hvilka var efter halftumsskala på foten, ganska väl och propert med deras tackling och metallkanonbestyckning, admirabelt arbetade. Och hades under händer tvenne dylika med genomskärning, hvaraf man kunde se alla indelningar, ifrån kölen till halfdäcket. Sex handtvärkare eller modelleurer användes dageligen härtill, hvarigenom intet varf i Europa lärer finnas så försedt med alla slags fartygsmodeller, brukade i Europa och Asien, som här i Carlskrona.

Detaljer som kanonportar med avrundade hörn var typiska för F H af Chapman. Foto: Jonas Hedberg, Sjöhistoriska museet/SMTM

Tersmeden besökte modellkammaren i september 1785, och det verkar troligt att de fregattmodeller han beskriver är Ö22 samt genomskärningsmodellerna Ö23 och Ö11233.

Modellen som kan ses i Klart skepp (Ö22) visar inte ett specifikt fartyg, utan bara det gemensamma grundutförandet för fregatterna av Bellona-typ. Den saknar därför ornamentering eller namnbräda och visar inte heller de modifieringar som tillkom i verkligheten.

Modellens akterspegel saknar helt utsmyckningar. Foto: Jonas Hedberg, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)

Fartygsfakta

  • Längd över allt: 46,3 meter
  • Bredd: 11,9 meter
  • Besättning: 379 man
  • Djupgående: 5,2 meter
  • Deplacement: 1 350 ton
  • Beväpning: 26 st 24-pundiga kanoner, 14 st 6-pundiga kanoner

Mer om Chapmans fregatter på DigitaltMuseum

Fler fördjupningsartiklar på DigitaltMuseum

Läs mer

Order this image

Share to