Generaldirektörens vagn, SJ Ao3 nr 3945 (1947) | Endast för de utvalda

En enda gång har det byggts en särskild vagn för generaldirektören vid SJ. Den utvalde är Gustaf Dahlbeck som bara har två år kvar till pensionen. Men det blir hans efterträdare, Erik Upmark, som får mest glädje av vagnen under sina hela 20 år i ämbetet, 1949–69. Upmark är löjtnant i reserven och hålls för att vara en fast och bestämd ledare. Under hans år som SJ-general minskas antalet anställda från 68 000 till 15 000.

Generaldirektörens vagn fungerar som representations- och mötesvagn. Det finns ett större rum med mötesbord och tillgång till både bildprojektor och radio. I interiören ingår ett rökrum som kan användas för samtal eller förhandlingar och fem kupéer med 10 sovplatser för nattmanglingar.

Generaldirektör Erik Upmark och hans företrädare Gustaf Dahlbeck i representationsvagnen. Foto: Seved Walther, Järnvägsmuseets arkiv

På 1980-talet degraderas vagnen till att ingå i SJ:s konferenståg men ska som de andra äldre vagnarna förses med namn efter en av verkets generaldirektörer. Valet faller trots Dahlbeck och Upmark på Karl Oskar Troilius som från 1863 är den andra chefen för Statens Järnvägar efter järnvägsbyggaren Nils Ericson men den förste med titeln generaldirektör.

Vagnen användes för representation av SJ:s generaldirektörer och abonnerades av företag. Foto: Seved Walther, Järnvägsmuseets arkiv | Public domain

I takt med tiden

Samtidigt och i ungefär samma takt som antalet anställda minskar går det utför med SJ:s järnvägsmuseum. Järnvägsmuseet åker ut från lokalerna invid Centralstationen i Stockholm där det legat sedan starten 1915. De ganska nyöppnade lok- och vagnhallarna i Tomteboda, som egentligen är gamla vagnsskjul av trä, förfaller och när beslut i slutet av 1960-talet fattas om att verksamheten ska flyttas till Gävle så är det med två heltidsanställda. De som håller möten i generaldirektörens vagn är inga större vänner av museiverksamheten.

Generaldirektörer kommer och går och till sist dyker det upp en som tror på historia som framgångsfaktor. Stig Larsson kommer från Ericsson till SJ 1988 för att utveckla affärsverksamheten men han hinner också ge museet en välkommen och nödvändig skjuts mot en bättre framtid.

I slutet av 1990-talet får museet förtroendet att ta ansvar för generaldirektörens vagn. Den kan till och med användas som representationsvagn vid särskilda tillfällen men då av museichefen. År 2015 används vagnen i samband med generaldirektör Gunnar Malms sista direktionsmöte innan pensioneringen. Han är då chef för järnvägsmuseets dåvarande huvudman, Trafikverket, och vid museet finns ett 30-tal anställda.

Mer om vagnen på DigitaltMuseum

Text: Robert Sjöö

Läs mer

Fler fördjupningsartiklar på DigitaltMuseum

Order this image

Share to