"Fryckstad" vid Frykstads Järnväg (1855) | Det bortglömda loket

Karlsborgs fästning vid Vätterns västra strand är ett långtidsprojekt vars funktion för försvaret nog kunde diskuteras redan när det påbörjades 1819. Att avsluta ett så storslaget projekt som fått kunglig välsignelse vore ett nederlag, så arbetet fortgår på halvfart under 90 års tid. Kanske är det då inte så konstigt att man kan glömma bort ett ånglok inne i fästningen.

En av de första järnvägarna

I maj 1849 öppnas det som ibland brukar kallas Sveriges första riktiga järnväg, märk väl endast för godstrafik bakom häst men med kungligt tillstånd att bedriva persontrafik. Detta skulle emellertid dröja. Den åtta kilometer långa Frykstabanan är en del i ett nät av små, korta järnvägar som förbinder vattenlederna i Värmlands bergslag. Spårvidden är i brist på standard den något märkliga 1 099 mm eller 3 fot och 8½ engelsk tum som en kompromiss mitt mellan Europeisk normalspårvidd och den smalaste man känner till vid den här tiden.

Ritning av "Fryckstad" – det äldsta bevarade svenskbyggda lokomotivet. Fotograf okänd, Järnvägsmuseets arkiv | Public Domain

Eskilstunaexperiment

Efter fem års travande är det svårt att förse banan med hästar och styrelsen vid Frykstads Järnvägs AB tycker att körkarlarna börjar bli för dyra. Beslutet blir att skaffa ett ånglokomotiv. Erfarenheterna av ånghästar vid den här tiden i Sverige begränsar sig till det ganska misslyckade experimentet Förstlingen som konstruerats vid Theofron Munktells verkstad i Eskilstuna. Munktell får ändå en ny chans att leverera självgående dragkraft till Frykstabanan. Även detta blir ett besvärligt projekt. Leveransen försenas av en koleraepidemi som drabbar flera verkstadsarbetare.

"Fryckstads" tillverkarskylt från Munktells Mekaniska Verkstad. Företaget grundades 1832 och kom att bli en ledande tillverkare av, bland mycket annat, ångmaskiner. Foto: Järnvägsmuseet | CC BY-SA

Våren 1855 anländer hur som helst det färdiga ångloket, det andra som byggts i Sverige, och förses med det passande namnet Fryckstad. Det dröjer dock mer än ett år innan loket kan sättas i trafik och då har man sedan flera månader kört ångtåg mellan Nora och Ervalla med begagnade lokomotiv byggda i England. Under hela den första hösten måste Fryckstad dessutom ställas av för översyn och reparationer. Det är en bit kvar till engelsk ingenjörskonst.

Det lilla lokomotivet på hemmaplan, med vagnar vid bryggan i Fryksta år 1860. Fotograf okänd, Järnvägsmuseets arkiv | Public Domain
"Fryckstad" på ett äldre vykort. Fotograf: Järnvägsmuseet | Public Domain
"Fryckstad" vid järnvägens 100-årsjubileum i maj 1949. Fotograf okänd, Järnvägsmuseets arkiv | Public Domain

I kronans förvar

Fryckstad tuffar ändå på i femton år framför både gods- och personvagnar mellan sjön Fryken och Klarälven fram till dess att delen av Nordvästra stambanan, Kristinehamn-Arvika, står färdig. Den nya, statliga stambanan innebär att Frykstajärnvägen blir överflödig och en av de tidigast nedlagda i vårt land. Lilla Fryckstad hamnar på fästning efter att ha sålts till kronan.

Loket används som arbetsmaskin, först i Karlskrona och sedan i det märkliga och otidsenliga bygget av Karlsborgs fästning. Där blir det stående när arbetena slutligen avstannar. Med ett museum i sikte inser järnvägsvännerna att ett av Sveriges äldsta ånglok troligen finns kvar och sannolikt i kronans förvar. Efter 50 fyllda blir Sveriges andra ånglok lyckligen återfunnet och reserveras för ett blivande järnvägsmuseum.

Tomteboda, 5 maj 1949. SJ:s generaldirektör Erik Upmark talar vid järnvägens 100-årsjubileum med "Fryckstad" i bakgrunden. Tufve Spångberg, Järnvägsmuseets arkiv | Public Domain
"Fryckstad" bogeras av en ångvält i samband med Karlstads 350-årsjubileum 1934. Fotograf okänd, Järnvägsmuseets arkiv | Public Domain

Känd från TV

Fryckstads stund i stjärnljuset äger rum i TV:s julkalender 1968, "Klart spår till Tomteboda". Den som har en kalender kan bygga loket, bit för bit, vid Tomtens Järnväg. Varje dag ska en del klistras fast på rätt plats. Ledsagare är Svante Semafor (Hans Lindgren), hans hustru Susanna (Inga Gill) och Sigge Sot (Arne Köllerud).

Några år senare, 1975, gav Posten ut en serie frimärken med ångloksmotiv. Det lilla lokomotivet blev förärat sitt eget frimärke i en passande blygsam valör: 5 öre.

"Fryckstad" på ett frimärke från 1975. Postmuseum
"Fryckstad" vid utställningen "Tåg 62" i Göteborg.
På ytterligare ett vykort från JVM har "Fryckstad" fått ta täten före "Carlsund" och andra tidiga ånglok. Foto: Järnvägsmuseet | Public Domain

Litteratur och vidare läsning

Text: Robert Sjöö

Fler fördjupningsartiklar

Add a comment or suggest edits

Leave a comment or send an inquiry

Share to