Modellbyggeri på Sjöhistoriska museet

Sjöhistoriska museets modellsamling hör till de finaste i Europa. Totalt består den av närmare 2 000 fartygsmodeller varav den äldsta är från 1600-talet. Båtmodellerna har en mängd olika funktioner och med hjälp av dem kan vi lära oss om byggnadssätt, utrustning och teknik. Men utöver själva modellerna har museet alltid haft skickliga modellbyggare som utökat och vårdat samlingen. Här får vi bekanta oss med några av dem.

Modellkonservatorns ateljé på Sjöfartsmuseet år 1934. H A M Edlund, Sjöhistoriska museets arkiv | Public domain

En lång tradition

Nere i de böjda korridorerna i Sjöhistoriska museets källare finns sedan över 80 år en modellverkstad full av verktyg och fartygsmodeller. Stefan Bruhn och Jan Claesson är de senaste i en lång rad skickliga yrkesmän som arbetat med att både bygga nya modeller och att vårda de äldre delarna av modellsamlingen. Jan och Stefan ser också till att modellerna inte kommer till skada vid utställningar, utlån och transporter.

Modellbyggeriet var en viktig del av verksamheten redan för de museer som senare skulle komma att gå samman i Sjöhistoriska. Föregångaren Sjöfartsmuseet, som fanns i lokaler på Skeppsbron i Gamla stan mellan 1914 och 1935, hade modellsnickare anställda för att ta hand om de fartygsmodeller som ingick i samlingarna. Marindirektör Hugo Åkermark anlitades för att för att bygga totalt fjorton modeller av örlogsfartyg för Statens sjökrigshistoriska samlingar. Den första, jagaren Vale, levererades tre år senare.

Den största och kanske mest imponerande av Åkermarks modeller, pansarskeppet Sverige, blev färdig 1919 och intar idag en framträdande plats i utställningen Klart Skepp. När Hugo Åkermark slutade med modellbyggandet donerade han sitt verktygsskåp till Sjöhistoriska museets samlingar.

Hugo Åkermarks verktygsskåp ingår sedan 1955 i Sjöhistoriska museets samlingar. Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA
Hugo Åkermark arbetar på sin modell av pansarskeppet HMS Äran. Sjöhistoriska museets arkiv | Public Domain
En av hyllorna i Hugo Åkermarks verktygsskåp. Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA
Åkermark i arbete med detaljer till modellen av pansarskeppet Sverige. Anders Lindahl, Sjöhistoriska museets arkiv | Public Domain
Detalj av modellen av pansarskeppet Sverige. Sjöhistoriska museet | CC BY-SA

Nytt museum, nya modeller

Då Sjöfartsmuseets samlingar gick över i statlig ägo och slogs ihop med Statens sjökrigshistoriska samlingar skapades Sjöhistoriska museet, som invigdes 1938. Under denna period ledde sjökapten Sam Svensson modellverkstaden och många nybyggen påbörjades.

Vanligen arbetade flera personer på samma modell, men skötte olika moment. Svensson var konservator och riggspecialist, finmekanikerna Oscar Blixth och Lennart Andersson förfärdigade metalldetaljer. Snickaren Oscar Wahlström tog hand om träarbetena medan skroven ofta tillverkades av Harald Åkerlund.

Hugo Åkermarks modell av jagaren Vale repareras i modellverkstaden 1943. Claes Claesson, Sjöhistoriska museets arkiv | Public domain
Finmekaniker Lennart Andersson i arbete med bryggan till modellen av jagaren Öland. Sjöhistoriska museets arkiv | Public domain
Interiör från modellverkstaden år 1942. Sam Svensson ser över en modell av fyrskeppet Sydostbrotten. Nils Åzelius, Sjöhistoriska museets arkiv | Public domain
Interiör från Sjöhistoriska museets modellverkstad 1942. Nils Åzelius, Sjöhistoriska museets arkiv | Public domain
Konservator Sam Svensson med en modell av minsveparen Grönskär. Claes Claesson, Sjöhistoriska museets arkiv | Public domain
Modellen av Grönskär finns i museets utställning Klart skepp. Johan Jonson/SMTM | CC BY-SA
Sjöhistoriska museets modellverkstad. Modellbåt (A-klassare), utförd av modellsnickare Oscar Wahlström på beställning av direktör A. Hede. Anders Lindahl, Sjöhistoriska museets arkiv | Public domain
Oscar Blixth arbetar med bryggan till modellen av jagaren Mjölner. Marinens Pressdetalj, Sjöhistoriska museets arkiv | Public domain
Sture Sandmark upptagen med detaljer till en jagarmodell. Marinens Pressdetalj, Sjöhistoriska museets arkiv | Public domain
Sjöhistoriska museets modellverkstad. Konservator Sam Svensson (t.v.) och modellbyggare Oscar Wahlström vid en modell av M/S Froste. SvD, Sjöhistoriska museets arkiv
Kapten Sam Svensson under konservering av modellen av barkskeppet Saga. Pressfoto Meyerhöffer, Sjöhistoriska museets arkiv

Estländaren Voldemar Konga efterträdde Sam Svensson som modellkonservator 1966. Han hade då ett antal år i verkstaden bakom sig och var delaktig i ett antal fina modeller av örlogsfartyg. Under Kongas tid pågick dock framför allt stora restaureringsarbeten.

Voldemar Konga med en modell av kyllastmotorfartyget Sandhamn. Karl-Heinz Hernried, Sjöhistoriska museets arkiv | Public domain
Konga i arbete på en stävmodell av en ostindiefarare. Karlis Vizins, Sjöhistoriska museets arkiv | Public domain
Stävmodellen är byggd i al- och päronträ. Galjonsfiguren föreställer havsguden Neptun. Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA

I utställningen Resenärerna visas en modell av en ostindiefarare byggd av Voldemar Konga – ett fint exempel på hans legendariska noggrannhet där ingenting lämnades åt slumpen. Modellen är helt bordlagd och inredd, och i kajutan finns till exempel ett möblemang i miniatyrformat. Allteftersom arbetet framskred lades däck efter däck och innanmätet doldes. Materialet i modellen är rödbok och päronträ, och för att inte dölja alla fina detaljer valde Konga att låta modellen förbli helt omålad. Ritningen till fartyget är hämtad ur den berömda Architectura navalis mercatoria – det stora planschverk där Fredrik Henric af Chapman sammanställt en stor mängd ritningar av olika fartyg, både egna och andras.

Voldemar Kongas modell av en ostindiefarare från 1700-talet visas i utställningen Resenärerna. Karolina Kristensson/SMTM | CC BY-SA

Ett yrkesliv i modellverkstaden

Göran Forss med sin modell av passagerarångaren Norrtelje. Johan Jonson/SMTM | CC BY-SA

Göran Forss kom till museet som lärling 1956. Han blev så småningom fast anställd modellbyggare och konservator och stannade kvar fram till sin pensionering 1998. Under sin tid på museet ledde Göran byggandet av två riktiga mästerverk: jagaren Halland och modellen av Vasa som finns utställd på Vasamuseet. Dessutom har han tillverkat modeller i mindre skala som ingår i samlingarna, till exempel av den legendariska skärgårdsångaren Norrtelje. Görans passion är flaskskepp och han har under åren byggt ett antal hundra sådana.

Görans flaskskeppsmodell av en sandkil går att se i utställningen Shipping and Shopping. Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA

Görans modell av Halland i skala 1:50 påbörjades 1969 och färdigställdes år 2007 efter över 10 000 arbetstimmar. I likhet med de flesta modeller av modernare fartyg är den en så kallad blockmodell sammansatt av tunna träskikt.

Först konstruerades skrovet av 30 mm tjocka stavar av al som limmades med flygplanslimmet Aerolite. Alen valdes eftersom den har jämn och fin teckning med grunda porer. Arbetet fortsatte sedan med överbyggnaden, de grövre delarna och till sist de riktigt små detaljerna.

En hel del av arbetet pågick inför publik, där museibesökarna kunde beundra Görans yrkesskicklighet genom ett fönster i verkstadsväggen och ställa frågor. När modellen till slut var färdig hamnade den i blickfånget i en egen utställning på Sjöhistoriska: Jagaren Halland – en värld i minatyr (2008).

Modellen av jagaren Halland tog 38 år att färdigställa. Maria Ljunggren/SMTM | CC BY-SA
Jagaren Halland – en värld i miniatyr. Karolina Kristensson/SMTM | CC BY-SA
Jagaren Halland – en värld i miniatyr. Karolina Kristensson/SMTM | CC BY-SA
Göran Forss arbetar med skrovet till modellen av HMS Halland. Gunnel Ilonen/SMTM | CC BY-SA
Göran Forss arbetar med skrovet till modellen av HMS Halland. Gunnel Ilonen/SMTM | CC BY-SA
Göran Forss arbetar med skrovet till modellen av HMS Halland. Gunnel Ilonen/SMTM | CC BY-SA
Maria Ljunggren/SMTM | CC BY-SA
Maria Ljunggren/SMTM | CC BY-SA
Maria Ljunggren/SMTM | CC BY-SA
Maria Ljunggren/SMTM | CC BY-SA
Maria Ljunggren/SMTM | CC BY-SA
Maria Ljunggren/SMTM | CC BY-SA
Maria Ljunggren/SMTM | CC BY-SA
Maria Ljunggren/SMTM | CC BY-SA
Maria Ljunggren/SMTM | CC BY-SA

Vasa återuppstår

Under fem år fick arbetet med Halland läggas på is då ett annat projekt fick högsta prioritet. Tiondelsmodellen av Vasa påbörjades hösten 1985 för att bli klar i tid till invigningen av det nya Vasamuseet sommaren 1990. Den imponerande modellen ger en bild av hur skeppet såg ut när hon seglade ut på sin jungfrufärd 1628.

Lasse Eriksson, Göran Forss och Stefan Bruhn arbetar med Vasa-modellen 1986. Samtliga: Gunnel Ilonen/SMTM | CC BY-SA

Stefan Bruhn blev kontaktad av Göran Forss, som behövde hjälp med det största modellbygge som någonsin genomförts på Sjöhistoriska.
– Det var bara något man kunnat drömma om, förklarar Stefan. 21 år gammal sa han upp sig från sitt dåvarande jobb för att hjälpa till med den gigantiska modellen av världens enda bevarade 1600-talsskepp.

Stefan Bruhn vid Vasa-modellen i det nya museet, 1990. Gunnel Ilonen/SMTM | CC BY-SA

– Cirka 12 000 timmar tog det för fyra personer att bygga Vasa-modellen. Under de åren fortsatte även det löpande arbetet med museets övriga modeller, berättar Stefan.

Modellkonservator Göran Forss under byggandet av Vasamodellen. Gunnel Ilonen/SMTM | CC BY-SA
Göran Forss med modellen i bakgrunden, 1990. Gunnel Ilonen/SMTM | CC BY-SA
Stefan Bruhn med modellen utanför nya Vasamuseet, 1990. Gunnel Ilonen/SMTM | CC BY-SA
Gunnel Ilonen/SMTM | CC BY-SA
Modellbyggaren Lennart Forsling i arbete med en detalj till Vasa-modellen. Gunnel Ilonen/SMTM | CC BY-SA
Göran Forss i arbete med Vasa-modellen. Gunnel Ilonen/SMTM | CC BY-SA
Lennart Jörpeland Gunnel Ilonen/SMTM | CC BY-SA
Lennart Forsling slår rep till modellen. Gunnel Ilonen/SMTM | CC BY-SA
Gunnel Ilonen/SMTM | CC BY-SA
Modellen justeras på plats i Vasamuseet. Gunnel Ilonen/SMTM | CC BY-SA
Göran Forss justerar riggen på modellen. Gunnel Ilonen/SMTM | CC BY-SA

Vasa-modellens skrov är byggt i japansk ek med spantramar, mallade från en spantruta och satta med ett visst mellanrum. Pappmallar på vissa utvalda spant ger den rätta formen, som hyvlas fram på fartygssidan. Märsarna och många mindre detaljer är tillverkade av Lennart Forsling i lönn och vitbok, hårda träslag som håller bra när man skär eller skarvar. Seglen är sydda av linneduk och till riggen har hampa använts. Modellen innehåller 20–25 olika sorters tågvirke, som slagits enligt samma metoder som förr användes på repslageri. Modellen pryds av drygt 500 skulpturer, många av dem skapade i cernitlera av Ingvar Jörpeland.

Från början var endast kanonportsluckorna med sina lejonmaskaroner och Vasavapnet på modellens akter målade. Men omfattande forskning har möjliggjort en sannolik tolkning av hur Vasa såg ut när hon lämnade kaj. Detaljerna på modellen har målats med utgångspunkt i kemiska analyser av bevarade färgpigment.

Jan Claesson målar Vasa-modellen utifrån nya forskningsrön. Tidigare hade man antagit att Vasa hade blå dekorfärg och förgyllda skulpturer. Karolina Kristensson/SMTM | CC BY-SA
Analyser av färgpigment på 1990-talet visade att färgen sannolikt varit röd och att skulpturerna varit målade i färgglad senrenässansstil. Anneli Karlssomn/SMTM | CC BY-SA
Det färdiga resultatet. Karolina Kristensson/SMTM | CC BY-SA

Formkänsla och finmotorik

Stefan Bruhn färdigställer en båtmodell i skala 1:200. Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA

För att bli modellbyggare förklarar Stefan Bruhn att det behövs många års lärande och ett stort intresse där man studerar andra modellbyggare och modeller i böcker och på museum. Och det är också bra att ha vissa egenskaper.
– Som modellbyggare är det bra att ha formkänsla, vara uppfinningsrik och ha finmotorik.
Stefan njuter som mest av sitt jobb när han får bygga nya fina modeller och hans bästa minne från arbetet är varje gång som en ny modell blir till. Om han ska beskriva sitt jobb med tre ord blir det: "Kul, tidskrävande och lärorikt!"

Stefan i arbete med sin modell av en mälarjakt från mitten av 1700-talet. Båda: Johan Jonson/SMTM | CC BY-SA
Mälarjakten, som bygger på ritningar ur Sjöhistoriska museets arkiv, kan ses i utställningen Shipping and Shopping. Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA

Modeller för morgondagen

De modeller som byggts i Sjöhistoriskas modellverkstad är tänkta att hålla i hundratals år. Här är det fortfarande handarbete med osviklig precision som gäller istället för plastmaterial och 3D-skrivare. Alträ, mässing och cellulosafärg är exempel på beprövade material med förmåga att stå emot tidens tand.

Principerna för att bygga museimodeller beskrevs år 1942 av dåvarande museichefen Gerhard Albe:
"En fartygsmodell bör så detaljtroget som det gärna är möjligt återge en vederhäftig bild av det fartyg som den föreställer. Det gäller härvid som en grundsats, att den skall vara absolut skalenlig. Kanske kan det förefalla som om detaljarbetet ibland överdrivs och övergår till någon sorts 'knappologi', men erfarenheten har visat att inte ens saker som kan betraktas som obetydliga bör åsidosättas vid ett modellbygge.

Sjöhistoriska museets direktör Gerhard Albe (t.v.) och modellbyggaren Harald Åkerlund med en modell av kattskeppet Baron Anders von Höpken, 1947. SvD, Sjöhistoriska museets arkiv | Public Domain
Åkerlund i arbete med skrovet. Karlis Vizins, Sjöhistoriska museets arkiv | Public Domain
Modellen är byggd efter en skrovritning av F H af Chapman från 1758. Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA

De små detaljerna och de stora linjerna samverkar till att nå ett korrekt helhetsintryck och dessutom erbjuder en på ett noggrant sätt utförd modell tillfälle även till studium av detaljer, av inredning och utrustning, vilket är en för ett specialmuseum ovärderlig tillgång.

Det säger sig självt att en rekonstruktion av en försvunnen fartygstyp måste bygga på noggrann forskning så att modellen verkligen återger fartyget ifråga. Försiktigheten bör ändå bjuda att man försöker att efter angivna källor rekonstruera själva typen. Ett visst fartyg är svårare att återgiva eftersom det det säkerligen under gångna tider gavs större spelrum åt förändringar under arbetets gång än under våra dagar, då varje detalj i fartyget bestäms genom noggranna ritningar. Därför bör varje rekonstruktion av ett fartyg klart och tydligt rubriceras som ett försök till en sådan.

Sjöfartsmuseets modellverkstad, 1932. Modellsnickare Pettersson arbetar på en modell av hjulångaren Götha. Sjöhistoriska museets arkiv | Public domain
Voldemar Konga bearbetar skrovet på sin modell av motortorpedbåten T32. Sjöhistoriska museets arkiv | Public domain

Vid tillverkningen av en fartygsmodell måste det rent tekniska förfarandet ägnas stor materialteknisk och hantverksmässig omsorg för att modellen skall erhålla största möjliga livslängd. Byggnadsmaterialet bör vara av högsta klass och lämpligt för miniatyrarbete. Som regel bör passande träslag, al, bok eller rödbok genomgående komma till användning och torkas så, att det snickeritekniskt anses 'dött' (...) Metall bör i regel användas vid utformningen av de detaljer som i original är tillverkade av järn eller stål.

Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA
Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA
Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA
Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA
Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA
Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA
Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA
Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA
Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA
Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA
Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA
Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA
Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA
Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA
Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA
Modellen av den tremastade skonaren Baltica är tillverkad av Jan Claesson tillsammans med Stefan Bruhn och blev färdig 2010. Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA

Målningen av en modell bör utföras med den allra största noggrannhet och kunnighet. Tunna och upprepade grundningar bör göras med slipningar mellan varje anläggning, och den yttre färgens behandling skall utföras med en färgteknisk skicklighet och känsla. Många i övrigt verkligt goda modeller har genom en dålig målning totalt förlorat friskheten i sitt detaljvärde och känslan av miniatyrarbetets skickliga utförande har försvunnit. Riggen till ett skepp, stort eller litet, skall utföras med teknisk erfarenhet. 'Snören', bindgarn, o. dyl. får inte användas istället för tågvirke av olika slag eller wires.

Modell av M/S Sandhamn tillverkad i Sjöhistoriska museets modellverkstad 1950. Karolina Kristensson/SMTM | CC BY-SA

Genom att öppna en sida på en fartygsmodell kan man även ge åskådaren tillfälle att studera det inre av fartyget, inredningen av hytter och övriga utrymmen, lastrummets läge, maskinernas anordning o.dyl., vilket speciellt för den som saknar förmåga att 'läsa' en ritning är av största värde."

Vård och underhåll

En stor del av modellbyggarnas arbete, förr som nu, består av vård och underhåll av museets modeller. Modeller lånas ut till utställningar på andra museer och ses i samband med det över. De dammsugs, tvättas försiktigt och oljas i vissa fall.

Modellsnickare C G Nordström i Marinmuseums lokaler på Strandvägen, Stockholm. Sjöhistoriska museets arkiv | Public domain
Konservator Sam Svensson vårdar ett votivskepp på Sjöhistoriska museet, 1956. Studio Gullers, Sjöhistoriska museets arkiv
Janne Claeson rengör modellen av fregatten Bellona i utställningen Klart skepp. Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA

På de äldsta segelfartygsmodellerna från 1600- och 1700-talet är man mycket återhållsam med renoveringar och reparerar bara de mest påtagliga skadorna. Riggen på de stora modellerna ska kunna löpa och fungera som på förlagorna och tågvirke, block och segel kan behöva kompletteras vid behov. Alla åtgärder noteras och målsättningen är att modellen ska se likadan ut om hundra år.

S/S Ettan

Ett modellbygge som pågår idag är Jan Claessons modell av ångfärjan Ettan, som trafikerade Riddarfjärden. Förlagan levererades till Nya Ångslups Aktiebolaget 1886 och modellen i skala 1:24 påbörjades 2015 från ritningar i Sjöhistoriska museets arkiv. Jan berättar löpande om sitt arbete med den fantastiskt detaljerade och verklighetstrogna modellen i bloggen Samlarna.

Modellbyggardagarna

Sjöhistoriska museet uppmärksammar varje år modellbyggandet genom Modellbyggardagarna, där Jan och Stefan finns på plats tillsammans med kollegor i olika föreningar. Här visas både färdiga eller halvfärdiga modeller upp, och många bygger inför publik. Även barn ges möjlighet att inspireras och sedan bygga modeller i museets skaparverkstad Ruskpricken. Årets upplaga äger rum helgen 1–2 februari och kommer även att innehålla filmvisning, utställning av arkivfotografier med mera.

Anneli Karlsson/SMTM | CC BY-SA

Mer om modellbyggeri på DigitaltMuseum

Litteratur och vidare läsning

  • Kisteförnöjelse: Sjöhistorisk årsbok 1979–1980 (Stockholm, Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum, 1981)
  • Sjöhistoriska museet 50 år: Sjöhistorisk årsbok 1988–1989 (Stockholm, Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum, 1988)
  • Båtmodeller och museibåtar: Sjöhistorisk årsbok 1990–1991 (Stockholm, Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum, 1990)
  • Albe, Gerhard: Om fartygsmodeller (Stockholm, Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum, 1941)

Fler fördjupningsartiklar

Add a comment or suggest edits

Leave a comment or send an inquiry

Order this image

Share to